Ni hänger väl med?

Hej alla söta bloggläsare som följt mig genom många tider.

De här raderna är riktade enbart till er. Jag har nu efter många olika vändor bestämt mig för att börja blogga under ny och oförstörd adress. Ni hittar mig nu [här]. En nystart känns slutligen på sin plats när livet nått en ny fantastisk era och det har hänt mycket med mig det senaste. Tanken är att den nya adressen blir ett domän framöver och jag hoppas kunna lägga tid på idén.

Ni som följer mig via bloglovin' behöver inte oroa er då ni automatiskt kommer förflyttas. Alla ni andra som klickar er hit på annat vis får helt enkelt [en ny adress] att spara bland favoriterna.

Jag hoppas ni följer med på resan.
All kärlek.

Det går bra nu

img_9715 (MMS)

Alla finaste tjejer på ett och samma ställe, tapas och många skratt. Om ni bara visste hur varmt om hjärtat ni ligger. Det var den vackraste kvällen på det här året. Att sedan få komma hem till en halvt sovande familj gjorde allt perfekt! Jag mår mer än bra. Idag fikar jag och familjen i solen på berget bland konsten.


Utkast: April 28, 2011

Förmiddagar som känns som eftermiddagar och eftermiddagar som känns som kvällar. Jo, tidiga mornar rör minsann om i grytan litegrann. Men det är synd att klaga. Jag får sova oförskämt många timmar i sträck.

Idag har vi spenderat förmiddagen på stan. Gata upp och gata ner för att pricka av den mentala listan. Nu är valborgsoutfiten fixad (mer om detta framöver), sminkhyllan påfylld och minis garerob likaså. Vi fixade hämtlunch på vägen hem, satt i solen en stund och nu sover den minsta av oss. En helt vanlig och jäkligt fin förmiddag under de föräldralediga dagarna.



Vi fortsätter i detta tempot idag.
Hemmamys, en kaffekopp, en stund i solen och spontana härligheter.


Give me a break

Mammor som gråter när barnen börjar sitta och tycker att tiden går för fort. Mammor som följer varenda rekommendation slaviskt. Mammor som tror sig kunna bestämma över utvecklingsprocessen. Alltså är det här bara löjligt eller är jag helt enkelt dum i huvudet som inte finner det rörande?

Jag älskar att tiden går fort. Helt plötsligt är mini en egen personlighet med en egen vilja tillräckligt stark för att styra hela det här residenset. Jag älskar även vårat val att ha fingertoppskänsla kring hennes behov och inte lägga så stor vikt på bäst-före-datum.

Jag måste med detta erkänna att mammabloggar tröttar ut mig och det är på tiden att jag rensar listan på bloglovin. Därefter ska jag bädda ner mig och vara nöjd över dagens prestationer. Vi fick mycket uträttat i skolan idag (trots att det sker med visst motstånd). Imorgon börjar min helg med många kom-ihåg att uträtta.

Happyface

Jag har mått lite märkligt en period. Mitt i det ljuva livet, så svårmodet har inte alls här att göra. Tanken slog mig att det kanske är årstiden som minner om något. Det gör sådär ibland. Så jag gick tillbaka ett år i bloggarkivet för att läsa mellan raderna. Jag önskar det fanns tid att trolla med orden sådär. Och så önskar jag att jag visste vilket härligt liv som väntade på mig då.


Idag har vi tagit en fika med fina vänner som nu outat sin graviditet. Det är lite extra kul när vänner skaffar barn. Man spelar liksom på samma planhalva. (Yes, jag har blivit en sån förälder som tittar på En unge i minuten och tycker att gravidmagar är fina. Men som håller käft när det gäller goda råd). Därefter har jag varit mycket korrekt och ägnat dagen åt långpromenad och vårstädning i både min och minis garderober. Nu plockar vi fram klänningar och tunnare koftor.

Och imorgon rullar jag mot Göteborg och skolan igen.

Slöa dagar skyndar aldrig på


Här ligger jag, raklång på golvet, och ber en tyst bön att mini idag ska lära sig sova en längre eftermiddagsnap. (Medan den raden författades hann jag vara uppe och skaka spjälsängen två gånger.) Jag är slö, behöver stillsamt dricka en kaffe och kika igenom lite powerpointar från skolan.

Vi har haft en fin förmiddag. En promenad, solskensfika med brudarna och planering av valborgsfesten som kommer att gå i temat 1920-tal - mer om det framöver. Solen står högt på himlen idag och det hade varit perfekt med ett litet familjeäventyr på eftermiddagen. Därför var det med stigande irritation som jag blev gräsänka idag och jag ser med glädje fram emot att använda det emot honom framöver. (Fast när den dagen är kommen lär jag inse att jag bara var trött och outvilad när jag taggade till. Kanske.)

Undra vad mamma gör idag?

Utkast: April 24, 2011

Jag satt ute i solen under förmiddagen för att hämta borttappad koll på den här kursen som rullar i bakgrunden. Mycket känns som repetition och sunt förnuft så jag fortsätter glida en stund till. Medan jag njöt av sol och bläddrade passivt var resten av familjen var ute på promenad. Och under eftermiddagen fick vi besök av minis mormor och moster. En lugn dag i ett bekant kvarter bland kända ansikten, alltså. Skönt.




Vi varvar med dagar som dessa för att låta mini smälta alla intryck i sin takt.
Hon är tuff, men ibland är livet alldeles för stort.


Lite som solen i ögonen

Jag har alltid varit en sån som låter påsken passera förbi utan något större dunder och brak. Det blir ingen stor skillnad i år heller. Vi umgås lugnt och stilla med familjen, lagar gott och tar vara på lediga dagar. Vi lever oplanerat och tar dagarna som de kommer. Idag gick vi utanför dörren tidigt på vad som var menad en kortare morgonpromenad men vi kom faktiskt inte hem förrän sen eftermiddag. Skönt. Jag använder den röda färgen på dagarna som en ursäkt till att inte plugga. Undra när jag öppnade böckerna senast? Bättre lycka nästa vecka...


Här lagas det god mat som under en traditionell fredagkväll och jag har hoppat i mysdressen. Mini tar en powernap bredvid mig i soffan efter att ha agerat smakråd när jag pysslat och städat runt lite hemma. Det blir nog en tidig kväll efter en dag i solen och en morgondag vid vattnet. Glad påsk, gott folk.

Heurika

Ibland räcker det att vandra Haga Nygatan ner med en sovande bebis och sitta på en uteservering med det finaste sällskapet för att kunna förklara livet som över perfekt. Det är heller inte så illa att göra småstan ensam en förmiddag eller hinna med en spontankaffe på kvällskvisten med en fin vän. Jag lever verkligen det ljuva livet...


...något som jag var tvungen att påminna mig om efter att ha varit med om The moment under eftermiddagen. Det har hänt att jag funderat över tillfället. Undrat och funderat över när, var och hur. Men föreställningen har aldrig sett ut så här. Kanske var det därför jag kände marken skakas om litegrann. Jag anade en orubblig känsla av glädje, ångest och förvåning. Som ingredienser i en kryddstark och svårsmält soppa. Men kanske att sagan nu fått det slut den skulle ha.

En dag i april

img_6477 (MMS)

La dolce vita.


Angel



Precis när man tror sig fastnat ordentligt i Svenssonidyllen kommer orkanerna som en påminnelse om att hålla i hatten och inte glömma, aldrig förtränga vem man är och vad som får hjärtat att sjunga utanför murarna. Jag tackar för blåsten idag och är glad över alla konstigheter som jag gått in i med hjärta och själ.

Idag har vi långpromenerat längs vattnet och varvat Aerosmith med Hello Saferide i lurarna. Barnet sover skönt bakåtlutad i sin sittvagn trots att vi har varit stillastående inomhus en lång tid nu. (Victory!) Det vankas snart lunch för oss båda. Därefter ska vi spendera eftermiddagen i goda vänners lag.

Utkast: April 15, 2011


Tänk vad mycket svett och tårar jag hade sparat om jag visste att mini skulle förvandlas till ett riktigt underbarn vid tre månaders ålder. Vi sover gott om natten, myser och förstår varandra på ett helt annat sätt. Det är faktiskt jäkligt magiskt att få utvecklas med någon. (Jag trodde aldrig att jag skulle föräldratugga såhär bland raderna så många ideer och föreställningar som jag hade. Men jag kan bara försvara mig med orden jag själv hatade - man måste uppleva det för att förstå.)

Ikväll har fredagsmyset varit lite extra fantastiskt bara för att jag lägger vårens tuffaste vecka bakom mig. Tre dagarns samtalsträning med redovisning, fredagsförsovning och en lunch uttappad i parkeringshuset. We just love those days. Nu är jag hemma oftare än varannan dag en period och kan lägga mer energi på hemmapysslet, långpromenaderna och livet i sig. (Jag har varit oförskämt dålig på läsandet och borde säkert viga någon dag åt litteraturen. För att se det ur ett annat perspektiv så brukar jag sällan förstå det som andra tanter och farbröder förvandlat till vetenskap. Men av någon anledning har tentorna alltid gått vägen i alla fall. Så varför överprestera läsandet, egentligen?)

If you leave

img_5097 (MMS)

I need you now like I needed you then, you always said we'd still be friends someday, sjunger Nada Surf och jag låter tåget rulla mig hemåt. Det regnar utanför. Ett gäng skräpmatsätande engelsmän framför mig. Gillar varken doften eller ljudnivån. Men å andra sidan är detta inte min onsdag. Ms Super Bitch, rent av. Planen är att vända det med en stor kram från mini och en kopp te innan systeryster kommer över och sätter saxen i mitt hår. (Levnadsvisare inlägg kommer när riktigt datatillfälle prioriteras!) All kärlek.


I think I was blind before I met you

Det händer att jag undrar vad jag sysslar med när jag väljer att vara borta en hel dag från mini för att göra något helt obetydelsefullt. Jag har haft rekordsvårt att motivera mig idag bland rollspelsövningar och på-låtsas-lekar. Med facit i hand så är det ingen enkel match att spela på två planhalvor som nybliven förälder och studerande.

Men dagar som dessa tänker jag en gång extra att jag 1) hade bittert ångrat ett studieuppehåll 2) varit obotligt sur över all ledig tid (som faktiskt existerar ibland) och grämt mig över att jag faktiskt hade hunnit läsa 3) varit otroligt ledsen över att hamna en termin under en av mitt livs finaste vänner och 4) varit missnöjd över att få gå ut på praktik en termin senare. Så vad gör vi? Nu kör vi. Jag har 5-6 veckor kvar innan den föräldralediga sommaren startar och vad är det av ett helt liv?



(Men det finns inget bättre än lediga dagar på smultronställen bland bebisleenden och kaffekoppar.)


Det stora i livet

img_8503 (MMS)

Och nu förstår jag varför alla småbarnsföräldrar ofta är ute på stan tidigt. När klockan närmar sig 11 känns det som rena eftermiddagen... Men hej, solen skiner och vårat barn är happyness speaking.


Vardagspusslet

Klockan är en bit över 9 och jag dricker min tredje kopp kaffe. Adjöss med jämställdheten när ena föräldern jobbar natt. (Och dessutom förlänger arbetspasset genom att jobba igen lite tid.) Mini har varit strålande glad hela morgonen. Men ett ensamt dygn är mer slitsamt. Speciellt då jag är van att fortfarande hinna mycket. Så all respekt till kvinnorna som drar hela lasset ensamma.

Mina ambitioner med den här dagen var att dammsuga, hänga in tvätt, läsa igen lite text, laga lunch (red light) och ta en fika med girlsen i eftermiddag. Jag hade även en promenad i tankarna - men det blåser storm och jag är inte tillräckligt ärtig idag för att ta vagnstriden med mini. Hon gav ifrån sig jollrande leenden när vi testade sittdelen inomhus igår. Envisare primadonna får man leta efter. Inga bebisar vill åka sittvagn när de knappt är tre månader. Förutom våran dotter, givetvis. Men varför göra som majoriteten när man kan ta andra vägar och ha så mycket roligare? Hm. Vems dotter var hon nu...

Jag vet inte för vilken gång i ordningen j...

img_4637 (MMS)

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag tänker att utan korridorer skulle jag bli lycklig. Idag spelar vi rollspel, kikar ödmjukt över glasögonen och låtsas vara socialarbetare. Surrealistiskt, tänker jag och ber om ett mirakel som tar mig härifrån. Jag blir sådär rastlös igen, trummar med fingrarna mot bordet och förstår att det här inte är min inlärningsmetod. En stund senare sitter jag på tåget med min partner in crime, går igenom långhelgens planer med några skratt och känner att livet inte är så svårbegripligt. Nu ska jag krama min familj i många dagar innan det är dags att återvända till Gulag. (När ska blogg.se förstå grejen med iphone app?)


Ibland får jag inte ner det förrän dagen efter


Igår kl. 10:15

Jag har blivit en mästarinna på snabb make up och hårfix de senaste elva veckorna. Hej, vad det går. Idag var jag som vanligt effektiv, jag smög rekordtyst, bebisen sov fortfarande och jag vågade tänka tanken på en lugn stund med kaffe i soffan. En sekund senare: känslan av att misslyckas totalt med att kväva en hostattack.

Igår kl. 17:40
Jo, jag är nog en av dem som sväljer för mycket luft för att slippa undan diskussioner där man ändå bara skulle stånga sig blodig. Varför försöka få in en fyrkant i en cyliner, onödigt slit. Men jag antar att även jag har en gräns. Att jag dessutom (efter den där hostattacken) hade sjungit barnvisor för en skrattande mini och satt mig på tåget med tunga steg gjorde säkert inte en sån situation enklare.

Idag kl. 08:25
Godmorgon. Idag är vi lediga. Regn-och-gråmulet-lediga. Det blir inomhusmys, all over. Kanske att vi tar en sväng till mitt childhood för att hänga med mormodern. Och kanske att jag under en av de där powernaparna tar mig igenom lite text. Och städar. Och rensar garderober. Och vattnar blommorna. Casual day to come.

Heurika

Vi är alla slagna hjältar idag. Så medan två tredje delar av familjen sov i soffan ägnade jag timmar åt att svära över html för att få in twitter här. (Yes, hundra år efter alla andra.) Kodmallen är en enda röra. Men såhär ser det ut hos mig. Hur det ser ut oss er orkar jag inte fundera över. Det här var ambitionen.


Ikväll plöjer jag OC avsnitt och imorgon rullar jag iväg till skolan en vända. Många anser att den här kursen är höjdpunkten av utbildningen. Handlingsstrategier i socialt arbete. Äntligen något konkret för vår yrkesroll. Right. Jag? Jag är så otroligt omotiverad. Och det finns inget effektivare för att plocka fram mina mindre charmiga sidor som omotivation. Hurra.

Done done done

Dead woman speaking. Mini har fått sina kungligt många namn och vi har avverkat vår historias största släktkalas. Det hade aldrig gått utan våra allra närmsta som slet storartat med både förberedelser och efterdyningar. Mini har fått oerhört fina presenter och jag har fått krama om en annan del av mig. När man är uppväxt med en förälder är det lätt att glömma att man även bär på en till uppsättning gener. Påminnelsen är vacker och samhörigheten storslagen. Hur det gick i kyrkan? Jo då, mini sympatigråter gärna när andra barn är ledsna och när det var dags för vatten på hennes eget huvud var alla leenden långt borta. Men vad gör det?



Idag andas vi ut, soffhänger och samlar kraft inför en ny vecka.
Trots två dagars samtalsträning i Göteborg så känns denna veckan helt ultrarapidigt lugn och jag älskar det.


Tidigare inlägg
RSS 2.0