Saving grace
Jag har haft en jättefin dag.
Släktkalas och gottigheter är ett bra sätt att blåsa bort osunda vindar.
Men än dock är det något som sticker under huden och en del av mig vill följa med fåglarna som flyttar söderut. Idag är jag helt övertygad om att kroppen lever sitt eget liv och registerar känslor och minnen i varje cell. Jag är egentligen inte så mycket för årsdagar - för mig finns personer och situationer med i tankarna alla dagar. Ändå mår jag precis som jag gjorde den trettioförsta oktober tvåtusennio. Du har funnits i luften varenda dag sen du seglade vidare. Och jag kommer alltid fortsätta göra mitt bästa för att ta vid där du slutade. Det vet jag att du vet.
Godmorgon!
Solen lyser in genom ett par gröna köksgardiner. Frukosten är bortdukad och jag har öppnat fönstret för att släppa in frisk luft. Jag brottas med one of those days och kvalmig luft i bröstet. Jag ligger i underläge men hoppas kunna vända genom att föna håret torrt och ge mig iväg på släktkalas. Det finns många ord över idag. Så, på återseende.
Lördagsmys
Det var riktigt skönt att öppna butiken idag. De äldre damerna är väldigt söta och idag har det haglat komplimanger som en skänk från ovan. Jag hann även med en varm choklad med finaste Smedis innan jag vandrade hemåt. Det är dags för någon att bli sambo igen och jag håller med en tidigare talare; även en blind apa kan se att det där är bra. 
Eftermiddagen bjöd på hemmamys, garderobsrensning, en långpromenad med finaste M och lillasyster E, jättefina födelsedagspresenter igen ♥ och egenrostad müsli. Jag är en tant ibland. Men tror att alla skulle behöva vara det då och då. Baby, blind love is true. Ikväll är ljusen tända igen. Jag har så mycket mer att säga, men det får bli en annan gång. Nu ska jag framkalla bilder och bara ha det bra.
Friday I'm in love
Jag har haft en helt perfekt fredag. Man borde starta dagarna med kaffe, bebismys och bus med världens sötaste tvååring oftare. Man borde däremot inte spendera regniga eftermiddagar i ett köpcenter för ofta. Under starka dagar är de dagliga klädutmaningarna riktigt roliga - idag har varit en sån dag.
Nu står ljusen tända på bordet och fredagsmys framför Idol står på schemat. Än saknar jag inga vilda utekvällar. Bara brudarna och vinglasen. Men brudarna är lika toppklassiga bland kaffekoppar så det går ingen nöd på någon ♥ Ha en fin kväll gott folk! Imorgon slår jag upp dörrarna i butiken.
Vad är det jag inte ser?
Kanske att det blir mer givande denna gången. Min bättre hälft vet minsann alltid vilka knappar han ska trycka på. "Älskling, om du tänker tillbaka på din allra första praktik och handledare inom LSS så ser du väl att du började på botten men tog dig till toppen". Det kan finnas en sanning i det. Personen jag ska följa är verksamhetschef, handleder personliga assistenter och behöver en uppsats om anhörigstöd.
Nu är jag ledig några dagar innan forskandet drar igång. Det firas med en långpromenad, en påhälsning på jobbet (butiken), en kreativ utmaning (som jag inte avslöjar förrän imorgon) och kaffe med mamma och sister by heart som ska lämna ligan för att jaga pengar i Norge. Men hon kommer tillbaka när min mage är platt igen. Det borde finnas en gilla-knapp för det.
En sång för vår elit
att sjunga på melodier som sedan länge borde varit glömda
och fundera över en tid som ingen vet någonting om
Det är en smula underligt
att fortfarande befinna sig i samma känsla då och då
Trying hard to capture the moment
this morning I don't know
Jag har promenerat på stan i regnet. Sick-sackat mellan vattenpölar, ätit på stammisstället och lett finurligt när ägaren sneglade och utbrast att han måste få gratulera. Och så har jag druckit kaffe med min morfars syster och tittat på fotografier från en svunnen tid. Minnen i svartvitt, det är vackert. Under kvällen var jag nog den enda i småstan som trotsade stormvindarna för att gå en promenad. Ibland behöver man blåsa rent. Det drabbar väl alla.
En födelsedagskram
Ikväll låter jag månen lysa in genom sovrumsfönstret och gäspar stort framför en film. Jag ska åka iväg på en galen (men top notch) shoppingdag med pärlorna imorgon. Mer om detta en annan gång. All kärlek. (Jag svarar på alla fina kommentarer imorgon.)
You know you twist so fine
Tack för så himla fina ord i förra inlägget.
Den här resan är fantastisk men vissa dagar är man lite mätt på utmaningar.
Jag hade en rekordmysig pre-birthday igår med de allra finaste pärlorna. God mat, kaffe och mycket skvaller är som bäst tillsammans med er ♥ Idag redigerar jag foton inför morgondagens slutredovisning i ungdomars livsvillkor. 06.22 går tåget och sen ska ämnet tragglas fram till lunch - en ganska hård måndag att fira födelsedag på men kvällen blir förhoppningsvis mysig. Idag smattrar regnet mot rutan så jag njuter av att tentorna är färdiga och myser inomhus några timmar till. Lättar det senare ska jag gå en långpromenad.
Det där med att klä sig med en sötmage är ...
Det där med att klä sig med en sötmage är en daglig utmaning nu för tiden och just ikväll är känslan "det blir inte bättre" med en liten suck. Men jag är glad ändå för ikväll är det pre-birthdayfirande med god mat och oerhört fina vänner som gäller. Undra vart jag har lagt kameran?
Ibland får man vara stolt över sig själv
En bra bok bara för att det är mysigt. Nya kakor i burkarna för att det är fint. Långa promenader i vinterkylan. Bortglömda fotostunder. Några koppar kaffe med dem tiden inte räckt till för. Inredningsplaner som jag funderat länge över. Bra filmer i soffan och stereotypiskt ritande. Det är vad jag ska syssla med följande 10-12 dagar för jag har satt de sista raderna på mina två tentor. En redovisning på måndag med sköna brudar sen är det peace out fram till nästa kurs. Ikväll är det belöning för en väl genomförd strid som gäller. Det luktar redan god mat, soffbordet ska fyllas med godsaker, jag ska ta en lång dusch och täcken ska plockas fram för en Idol-fredag. Ibland kan inte livet bli bättre.
Här är glimmande dar
Jag brukar gå runt och sjunga på Winnerbäcks Jag är hos dig igen när första snön faller. Jag vet inte varför så kanske är det just därför. I många år har verserna spelats upp i huvudet. Bakom melankolin känns det ganska enkelt - den första snön faller även där i näst sista stycket.
Det har snöat idag. Den tjugoförsta oktober. Genom köksfönstret såg jag hur flingorna vackert singlade ner. Jag fick stänga fönstret. Och fortsatte att skriva en tenta om psykisk ohälsa. Det luktar nybakat här nu. Jag har fortfarande glasögon på nästippen. En dam fascinerades av min lilla gravidmage på badhuset idag. "Sådär såg man minsann inte ut på min tid, men du är förstås sådär näpen du". Jag log artigt och svarade kanske det. Något annat ville hon ändå inte höra. Det kommer efterfrågade bilder på bloggen framöver. Jag har lovat.
Jag vet inte vad det är men jag har en skön känsla i bröstet idag. Kanske var det snön som påminde mig om att mini snart är här. Kanske var det årstiden som är vacker i sig. Kanske var det mitt nystädade hem, en kopp chockladte eller att pluggandet faktiskt går bra. Jag vet inte. Men jag mår väldigt bra.
When you need something to belive in
Jag befinner mig fortfarande mitt i tentastrid. Så det här med att få ner rätt ord för rätt känsla till er känns inte enkelt en kväll som denna. Jag svamlar och vet inte vad jag vill få fram. Skriver, raderar, skriver, raderar. Jag har varit lite av en slagen hjälte idag men skrattat mig igenom några timmar med sköna grabbar. Ibland är det fortfarande så jag trivs bäst. Det är skönt att se hur både jag och människor runt omkring förblir samma trots att livet tar vändning. Det var allt jag ville.
Det blir några dagar hemma nu. Skrivande, tedrickande och promenader genom en vinterkall småstad. Ödet har visst ett finger med i spelet lite varstans och känsla för vad som passar sig. Idag gjorde Winnerbäck mig sällskap på tåget hem. Han berättade om brustna hjärtans höst. Hur man kan dränka sig i minnen eller litervis i vin, men att allt ändå är gjort. Sedan var det något om att vattna växter än. Jag vill se det som vackert.
Fina lilla hjärtat
Jag skulle gå igenom eld för dig redan nu
och allt jag tidigare varit orolig över har jag glömt
Jag tror jag börjar förstå vilken kraft moderskärlek har
och jag förvånas över kärleken man kan känna
inför någon man aldrig har träffat
Du är det finaste vi någonsin väntat på
och du är så välkommen hit
rakt in i vårt liv
Och vågorna dom kraschar över
Söndagmorgon med en kopp te. Fin höstdag. Jag har inte rest mig ur sängen än. Nöjd över att ha sovit en hel natt utan minsta vaken tid. Det var månader sen. Igår gick jag och mini in i färdsträckans sista tredje del och jag är officiellt höggravid. Jovisst, tänker jag som fortfarande dansar runt lätt och smidigt. Men det är något man aktar sig för att säga. Folk i allmänhet tycks älska anekdoten vänta du bara när det gäller både graviditet och livet efter - trots att de många gånger inte har en aning. Ni anar inte vilka kommentarer man får och hur många åsikter man tränas i att stänga av.
Nåväl. Jag orkar inte fly längre, det är andra som rusar nu sjunger Hellström medan jag överväger att ta tag i pluggandet. Jag har fått två tentor utdelade och känslan av det är som att bli delad mitt itu. Jag har en idé om att bli färdig innan nästa vecka är slut. Det skulle innebära en vecka ledigt innan nästa kurs. Vi får se om jag lyckas. Jag ville egentligen ha sagt att det finns en anledning bakom uteblivna svar på kommentarer, innehållslös uppdatering och dåligt med foton.
Utkast: Okt. 16, 2010
I hope this song will guide you home
Ja, just din
...som att kastas
mellan trygghet och panik
Jag är en sån
som minns detaljer i alla farväl
men nånting viskar
att det här förblir ett vi ses
Så låter det en fredagmorgon som den här. Den här hösten är lika lömsk som den är vacker. Jag sitter här med en kopp te. Väl medveten om att jag borde ta tag i en tentafråga om socialpedagogik. Men jag har fastnat. Jag har bomull i huvudet och den stackars föreläsaren som gjorde allt för att bena ut ämnet igår lyckades inte nå mig. Tablån påminner lite om matadorens hopplösa kamp mot tjuren ferdinand. Om man kanske skulle välkomna helgen istället? Gå en sväng på stan i solen, handla fredagsmys och ta lite foton...
Jag har tagit mig upp till Skansen. Jag mi...
Jag har tagit mig upp till Skansen. Jag minns att jag undrade om jag skulle få hälsa på hösten här. Och det gick, av fortsatt smidighet och ren viljestyrka. Alla träd går i gulorange här. Det var annorlunda sist, på så många punkter. Jag har en föreläsning och ett studiebesök kvar innan jag får åka hem till mitt. Jag har blivit lite gråhårig under dagen - på socialpedagogik och fackspråk. Men vad gör det. Jag har fina klasskompisar, någon hemma som väntar på mig, en skön halsduk & någon som dansar i magen.
Punkt punkt punkt
Det är ruggigt ute idag. Och jag har ägnat min senaste timme åt att vara jävligt matt. Jag har tröttnat på att stånga mig blodig över människor som hör men faktiskt inte lyssnar. Jag har även tröttnat på att livet tar orättvisa vändningar för dem som faktiskt inte förtjänar det.
Jag svalde en känsla av hopplöshet nånstans mellan minutrarna. Någon krökar bort dyrbar tid, någon tycker att pengar är livets helhet, någon har glömt vart den en gång kom ifrån, någon slutar lyssna för att det är jobbigt att bli berörd, en annan försöker hålla sig vid ytan och en tredje bara ser på. Vart är vi på väg?
Innan allt det där gick jag oduschad länge, skrev färdigt en tentafråga, planerade in ett studiebesök, gick en långpromenad i skogen, drack te och hade det gott. Ikväll ska jag ta vid där det slutade och göra som så många andra - bara bry mig om mig själv. Och mini, så klart.
As simple as that
Jag skriver om varför bilar brinner och varför det kastas sten på poliser i förorten. Livsvillkor, allting handlar om livsvillkor. Tänk om Blondinbella skulle skriva om sånt istället för varma välkomnanden på Plaza hotell?
Jag har varit en bättre människa idag. Jag har bestämt mig för att inte börja gravidgnissla offentligt än på några veckor. Det blir så långdraget. Men jag kan bekänna att alla spegeldagar inte är guld. Egentligen väldigt barnsligt.
Jag hann allt jag ville idag. Tänk vad vilja, energi och en fin höstdag kan göra. Dagen startades i simhallen och avslutades i soffan med tjejerna. Tiden emellan är ett gytter av färdiga fotouppdrag, traderatrassel, brödbak och påbörjad tenta om identitet och livsvillkor. Det är mycket nu. Men det är fortfarande så här jag fungerar bäst.
I thank god that I finally found you
Det är måndag. Jag startade dagen klockan fem. Jag fick skrapa bilrutorna. Det var åttahundra grader varmt på tåget. Jag spillde kaffe i biblioteksboken. Vi hade rollspel på föreläsningen. Och vi fick en hemtenta utdelad. Lite för många poäng i kategorin fel-fel-fel här och låt oss säga att dagen har fortsatt på det spåret från början till slut.
Med ett undantag - det fina återseende som blåste omkull mig på tågperrongen under eftermiddagen. Det var längesen jag blev så glad över att se någon. Vi övade falsett tillsammans som pyttisar, löste kärleksproblem åt varandra och sjöng K-ci & Jojo's All my life när vi hade blivit för gamla för röda-vita-rosen mellan husen. Och för första gången tog jag emot orden du kommer bli en grym mamma med röda kinder för jag vet att avsändarens hjärta slår uppriktiga slag. Jag hyser full ödmjukhet och all kärlek för den godhet som blåser omkull mig lika hårt nu som då. Fina Lillebror.
Ikväll dricker jag te och läser bloggar skrivna av människor som sköter själva rollen lite bättre än vad jag gör idag. Imorgon sover jag länge och myser i min egen takt. Jag har mycket som borde göras. Men borden har aldrig varit min grej.
Time flies
Nånstans har man i alla fall kommit
och man vet vad man behöver
All kärlek
Jag har haft en trött dag. Lite för mycket nattvak och automatiskt grubblande med det. Det hade kunnat vara värt det om jag lyckades lösa något världsproblem under tiden. Men så är inte fallet. Så, jag har tagit det lite lugnt idag och hurrat för ordet lagom. Lagom många timmar i butiken idag, lagom snabba steg på promenaden, lagom mycket plugg och lagom sällskaplig.
Jag har varit på kalas idag - mysigt. När jag åkte hem tog jag en omväg. Bara för att allt är så vackert. Och när jag parkerade bilen gick jag en promenad med kameran. Bara för att allt är så vackert. Jag ska försvinna in i redigering några timmar nu. Med en livlig liten. Varje kväll har jag två fötter under mitt vänstra revben. Och trycker man lite får man alltid ett danssteg tillbaka...
Is there a ghost in my house?
i en flock vackert rigida skalbaggar
Jag rör mig tyst
hör egentligen inte hemma där
Jag vet inte varför
men jag återvänder alltid
Sökandes...
Det var nog något vi sa eller gjorde
som förändrade mitt liv
Idag är en sån dag då det känns som allting stagnerar och jag i tystnad undrar om jag ens är på väg nånstans? Otroligt löjligt. Det räcker med att blicka bakåt och lägga handen på magen för att känna farten. Men än dock. Jag är nog kroniskt rastlös. Även om det lugnat sig betydligt det senaste så verkar det ligga i bakhåll då och då - behovet av en ny kick som tar mig nånstans.
Jag pluggade hemma idag. Men tröttnade snabbt och åkte runt bland höstlandskap med mamma istället. Jag älskar slätten och färgerna. Jag tror det kan lugna vilket inre skakande som helst. Fast mamma lyckas bra, hon också. Ikväll låser jag in mig, tänder ljus och myser framför ett enkelt fredagsnöje som Idol. Jag ska leta fram akvarellerna också. Som städades bort i någon manisk period, häromveckan.
I'm gonna confide in you
Röda rosor till mig. Från han som aldrig glömmer bort hur man gör sitt bästa. Ikväll känner jag mig extra värd dem. Jag var tveksam till om jag skulle stå pall idag men jag gjorde det. En dag med start i gryningen och sen hemkomst känns som rena segern efter en veckas hemmaplugg.
Jag mår egentligen väldigt bra. Jag är varken tung eller osmidig. Däremot är det oförskämt tungt att andas i perioder och yrselattacker sveper förbi när jag minst anar det. Det var något om tryck mot lungorna, något om dåligt blodvärde och ett kärleksfullt skratt om att alla tjejer inte är konstruerade för graviditeter. Count me in. Men visst är det värt det...
...så jag fortsätter att andas mig igenom jobbiga minutrar för att snabbt kunna återgå till livet. Idag har jag haft en fängslande förmiddag, blivit säker på att jag nångång vill arbeta samordnande med ungdomar, promenerat genom Haga, påmints om varför jag en gång förälskade mig i Göteborgspulsen, fikat med en fin vän och tittat på träd i alla färger från ett tågfönster med Robyns akustiska Hang with me i öronen...
Nous aspirons à vous
Känns som ingenting.
Here comes the sun
Jag blir glad av att sparka höstlöv och jag blir glad av att köra bil bland träden i alla färger. Det är så vackert nu. Min knackiga sömn fortsätter och jag vaknar alltid skamlöst tidigt. Så idag åkte jag iväg tidigt och startade dagen i simhallen. Jag fortsatte loppet med att lämna blodprover (not cool) bland alldeles för många som hade samma plan.
Resten av den här dagen ska jag mysa runt i raggsockar och stor skjorta. Det doftar kaffe i köket och jag har plockat fram kurslitteraturen. För vilken gång i ordningen den här veckan vill jag inte ens tänka på. Men idag ska jag ta mig i kragen och se om det åtminstone finns något hål att täppa igen...
Med Winnerbäck bland tända ljus
Mitt ödmjukaste tack
Jag skulle precis hoppa på tåget när mobilen plingar till. "Kom inte hit, föreläsningen är inställd!" Gissa om jag har bra vänner där borta? Jag besparades tre timmars tåg och tre timmars flitigt antecknande. Underbart.
Istället tände jag några ljus och satte mig vid köksbordet för att skaffa mig en överblick av kurserna. Allt är under kontroll. Jag tycks fortfarande sakna en stressgen? Ganska angenämt. Ingen föreläsning förrän på torsdag och med det känns heltidsstudier på Socionomprogrammet nästan lite ironiskt.
Det är kanelbullens dag idag. Typiskt svenskt men jag gillar det. Det blåser höstiga vindar och jag mår bra. Ibland behövs bara en mening för att befästa en förnimmelse. Vad jag ska göra med den? Ja, vem fan vet. Kanske kommer allt till användning i något liv. Nu ska jag ge mig ut på en promenad i blåsten. Senare fika i goda vänners lag.
What it takes
Jag poppar Aerosmith och hemmapysslar. Det är en grå söndag. Inte alls underbart höstigt som på bilden. Men det gör ingenting. För jag har varit seg efter en klarvaken natt. Måste införskaffa skissblock och bra böcker vid sängkanten om de här energikickarna ska fortsätta.
Det har promenerats i skogen idag. Efter det blev jag lite mer vaken i huvudet. Så jag fixade med tvätt medan min bättre hälft och eftermiddagens finbesök målade om en fondvägg. Jag borde pluggat men kurserna handlar mycket om sunt förnuft nu. Jag läser på tåget imorgon, eller senare i veckan.
Ikväll blåser jag undan mina spöken och sänder med det iväg ett mentalt grattis till vad som en gång var min gamla vän demonen. Förr var jag modet själv och skrattade åt hans rädsla för livet. I slutet av sagan blev det jag som brottades med rädslan och han som blev förtrolig. Jag slutade aldrig undra hur han gjorde det.
I clothed myself in your glory and your love
10.00 slog jag upp dörrarna på jobbet imorse. En söt farbror med basker cyklade förbi med en korg på pakethållaren och vaggande damer kom från torget med brödpåsar - allt i sin ordning. En stund senare märkte jag att ett av chefens mindre smarta drag var att placera parfymtester vid kassan. Jag luktar som tio äldre damer nu.
Jag hämtade en hallmöbel igår. Även det hos en äldre dam. De är söta och har alltid något klokt att säga. Får mig ofta att tänka på min egen klippa som seglade iväg till andra sidan förra hösten. Ja, det är snart ett år sen. Det också. Det är en konst att fylla hål. Men vi har klarat oss bra. In your saving grace.
Här har ni hallen. Byrån gjorde sig bra där. Resten av den här lördagen går till hemmapyssel med mysiga spellistor och en promenad till mitt childhood. Ikväll kommer en partner in crime hit på filmmys. Skönt tempo.
Fredagspuss
Det är första oktober idag. Höst. Det känns nu mer accepterat att stänga in sig och låta själen blåsa runt i takt med löven. Jag älskar det. Det var en finare dag igår. Men jag gav mig ändå ut på en promenad i morse.
Jag är mentalt oslagbar när jag kan röra mig obehindrat. Är man relativt liten och gammal dansare (med söndertöjda leder) så kommer tydligen foglossningar som ett paket med posten. Jag är vass på förnekelse. Men nu är jag on track på riktigt igen.
Det ligger böcker om dynamisk psykiatri på vardagsrumsbordet. Och jag har sovit dåligt. Två kilo bomull mellan hjärncellerna. Men jag ska försöka ta mig i kragen. Ikväll finns ingen tid. Det ska hämtas en antik och perfekt hallmöbel från blocket och ätas god mat. Har jag sagt att det går bra nu?
