Lyckad framgång

Denna fredag - en nära livet upplevelse. Mini föredrar helt klart sin sittvagn, jollrade högt och somnade därefter efter några meter körandes på kullersten. Lyckoträff eller faktiskt något som fungerar? Det återstår att se. Jag tog i alla fall vara på dagens promenad på stan och älskade varje sekund i solväggen bakom huset. Och någonstans där kände jag livet igen.


Vi myser ganska kravlöst den här eftermiddagen. Playdate:ar på golvet, firar lyckad framgång genom nätshopping och dricker kaffe. Om det blir någon eftermiddagslur idag ska jag läsa en tidning och slänga upp fötterna på bordet. Därefter är det fredagsmys och god mat som gäller. (Det tog lite tid att få ihop de här raderna. Så innan jag avslutar kan jag berätta att det blev en eftermiddagslur. Nu: upp med fötterna. Hej på er.)

En bekännelse


Efter en graviditet på snart nio månader och ständiga garderobsutmaningar de sista tre måste jag nog erkänna mig besegrad av modeklorna. Jag är pråligare än jag velat se. Kläder är roligt. Och att kunna välja obegränsat är en boost. Fast å andra sidan är det kanske inget märkvärdigt, vem tycker inte om att känna sig fin? Nu vill jag ha vår.


När man tappar greppet då och då

Jag läste precis en artikel i en riktig chic-latte-mamma-tidning om Ida Redig. Jag vet inte vad det var men jag fastnade. Lyftes upp och inspirerades. Kanske var det hennes relativt unga ålder och envishet att kombinera olika roller som gjorde det. Kanske var det för att jag nånstans mellan raderna såg en bit av mig själv. Och blomman fick det vatten den skulle ha...



Jag är inte rastlös idag. Jag har lyckats acceptera ovissheten, sluta vänta hysteriskt och istället älskat känslan av att vara en helt vanlig tjej på ett café och strosandes i tjejbutiker med en bästa vän. Jag har de finaste vännerna och ett otroligt häftigt liv


Living on the edge


Det är en förgänglig tid jag går igenom men jag måste nog ändå påstå att jag är helt oduglig på att vänta. Dagarna tycks däremot passera oberört trots mina mindre sammanbrott och det är ju... alltid något. Jag har varit obotligt rastlös idag men kan ändå inte förstå hur den här dagen bara flög förbi? Lika krångligt som det låter. Jag sover visserligen längre numera så förmiddagarna existerar knappt. Det blir gärna så när den sammanhängande sömnen inte kommer på besök före tidningsbudet.

Jag kan åtminstone minnas att jag lyssnat till de mest storslagna hjärtslagen idag, att jag druckit kaffe i mitt gamla vardagsrum, ägnat någon timme åt uppsatsen, handlat och gått en kvällspromenad i för många minusgrader. Tiden däremellan är en enkel frustration åt för många frågetecken och längtan efter en annan tid. Ps. 1) Imorgon är jag mer tålmodig. 2) Jag trivs bra i lugg.

För varje snöflinga som faller finns en ny väg att gå

Lite för höga poäng i kategorin utsliten idag. Dålig sömn, mycket uppsats och för många situationer med människor som får mina nervtrådarna att slå knut på sig själva. Bilden talar för en tid med midjehöga kjolar, glada munnar och ett fartfyllt liv. Vi kan kalla det för ett mål inför 2011. För såhär kan vi inte ha det längre.



Det är tur att det även finns fint folk.
Och glass. Och envishet. Och promenadstigar.


I clothed myself in your glory and your love

10.00 slog jag upp dörrarna på jobbet imorse. En söt farbror med basker cyklade förbi med en korg på pakethållaren och vaggande damer kom från torget med brödpåsar - allt i sin ordning. En stund senare märkte jag att ett av chefens mindre smarta drag var att placera parfymtester vid kassan. Jag luktar som tio äldre damer nu.


Jag hämtade en hallmöbel igår. Även det hos en äldre dam. De är söta och har alltid något klokt att säga. Får mig ofta att tänka på min egen klippa som seglade iväg till andra sidan förra hösten. Ja, det är snart ett år sen. Det också. Det är en konst att fylla hål. Men vi har klarat oss bra. In your saving grace.



Här har ni hallen. Byrån gjorde sig bra där. Resten av den här lördagen går till hemmapyssel med mysiga spellistor och en promenad till mitt childhood. Ikväll kommer en partner in crime hit på filmmys. Skönt tempo.


Like a fire needs a spark

 

Det blir lätt lite tyst här när livet går sådär snabbt. Igår lyssnade jag på frågeställningar kring ungdomars identitet åtta timmar i streck. Minus ett informationsmöte och tjugominuters lunch.

Efter att ha läst informationslappen om fältstudier och B-uppsats var första tanken "ah, det här blir kul". Andra tanken efter en buff i magen - "just det, jag ska ju få barn här nånstans också". Ibland ler jag åt min inskränkthet. Kan till och med känna mig ganska urblåst. Men sån är jag. Kanske är det bara oskyldig målmedvetenhet.

Idag har jag haft en fin dag i en solig hemstad. Det var frukost och lokaltidningen, en tur till simhallen, lunch på stammisstället och en snabbvisit i mitt childhood. Nu bläddrar jag svalt i kurslitteraturen. Försöker fylla hål som intellektet kan ha missat. Jag tror det räcker så.


RSS 2.0