KAMERALINS

Tänk vad mycket svett och tårar jag hade sparat om jag visste att mini skulle förvandlas till ett riktigt underbarn vid tre månaders ålder. Vi sover gott om natten, myser och förstår varandra på ett helt annat sätt. Det är faktiskt jäkligt magiskt att få utvecklas med någon. (Jag trodde aldrig att jag skulle föräldratugga såhär bland raderna så många ideer och föreställningar som jag hade. Men jag kan bara försvara mig med orden jag själv hatade - man måste uppleva det för att förstå.)

Ikväll har fredagsmyset varit lite extra fantastiskt bara för att jag lägger vårens tuffaste vecka bakom mig. Tre dagarns samtalsträning med redovisning, fredagsförsovning och en lunch uttappad i parkeringshuset. We just love those days. Nu är jag hemma oftare än varannan dag en period och kan lägga mer energi på hemmapysslet, långpromenaderna och livet i sig. (Jag har varit oförskämt dålig på läsandet och borde säkert viga någon dag åt litteraturen. För att se det ur ett annat perspektiv så brukar jag sällan förstå det som andra tanter och farbröder förvandlat till vetenskap. Men av någon anledning har tentorna alltid gått vägen i alla fall. Så varför överprestera läsandet, egentligen?)