Fredagförmiddag
I'm your social worker
I see you
need me
I know you do
Jag lyssnade till Lotta Gray på Efter Tio. Jag har en tendens till att bara lyssna på dem som faktiskt vet vad livet innebär. Ni vet, verkligen lyssna. Jag har sett sjukdomen på nära håll. Och här sitter oförskämda jag och gnäller över en juridikkurs. Ibland kommer perspektiven som en käftsmäll. Den var jag värd.
Fredagmorgon
Det jag minns
när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
Jag vet ingenting om dig
inte om du ens förstår
Du var tonen från en tid
från en vinter
i en stad
La vie boheme
En stockholmskyss.
Från de finaste delarna.
En kopp kaffe framför Nyhetsmorgon. Det ser ut att bli en fin dag. Jag satt uppe en stund igår under min kreativa kvällstimme och pluggade. Jag insåg att mitt i alla konstnärliga projekt, storstadsrus och arbetstider i butiken så är jag faktiskt heltidstuderande också. Att vara både konsten och universitetet trogen är den största kulturkrocken hittills. För mig.
"Hur skulle det vara om jag bara hade en sak att fokusera på?" Jag ställde frågan högt och uppgivet igår. Till svar fick jag "Älskling, du är inte gjord för det. Du skulle bli förbannat rastlös." Jag älskar motsvaren. Alltid kärleksfullt och uppriktigt ärliga.
Jag antar att en-fot-i-varje-värld-stilen är skriven för mig. Det finns alltid något att lära sig av det. Jag får därmed slåss mot juridiken, det akademiska språket och det juridiska sökandet efter kryphål ett tag till. Det är enda sättet. För framtiden och visionerna.
La maison est oú le couer est
Regndroppar mot fönsterrutan. Min fönsterruta. Trafik hörs utanför men pulsen är lugnare. Mycket lugnare. Stockholm är fint men jag trivs bättre i småstadsluft. Det är skönt att vara hemma. Så skönt att tvätt hänger på tork, blommorna är omplanterade, Stockholms inredningsfynd är framställda, fotoprojektet som har vilat för länge är inskickat till framkallning och nyköpta papperark står framme på sin plats. I eftermiddag dricker jag kaffe med andra anhöriga på min bättre hälfts jobb och sjunger sånger för mig själv och regnet. Jag är nog mera inspirerad nu...
Stockholmskyss
Jag saknar...
Till Stockholm ska man åka när man vill känna pulsen slå och få ideer om framtiden. Framtidstro har jag gott om. Så i efterhand inser jag att jag istället hade behövt harmoni för att låta melankolin härja fritt. Men mina dagar rullar på som ingenting annat.
Jag har shoppat längs Drottninggatan och varit värd det på så många punkter. Kassarna har jag slängt in i bilen som står parkerad en bit bort från där jag sitter. Jag har unnat mig några timmar i ensamhet igen, lämnat vimlet och gömt mig vid en solvägg dit vindarna inte når.
"Nej, man kan inte bo i Stockholm utan att förlora sig själv då och då. Men man hittar sig oftast igen under allt det andra. Om man har potential till det." Jag tycker att det var enkelt och fint beskrivet. Hur det än är med den saken så kommer jag att uppskatta min vardag lite extra när jag kommer hem.
Vi känner varandra genom tusen fenomen
Jag har tumlat runt i vimlet ett tag. Fått nya tricks i min samling. Jag kan inte säga att jag föredrar Stockholm som storstad. Man tittar ingen i ögonen här och jag tycker mig ana en vass on-top-känsla. Men anonymiteten känns okej och jag trivs så klart med vattnet, kullerstenarna och de mysiga butikerna i Gamla stans gränder.
Solen skiner på mig där jag sitter. Winnerbäck sjunger sina sånger med lugnande inverkan och överröstar storstadspulsen. Jag har köpt nya penslar idag. Haft mycket tid för mig själv. Jag tycker om det så. Det vet ni ju. Men nu känner jag tyngden. Min dag började redan i morgonens rusningstrafik och jag sov inget bra. Jag har det fantastiskt. Men Lidköping är bättre och Göteborg mindre skadligt.
Vårsolkaffebalkong
Falla fritt
Jag tycker om fredagar. Hela stan andas fritt. Jag vaknade tidigt och har sedan dess dansat runt på gatorna i spöregnet och uträttat ärenden. Under eftermiddagen tog jag mig dessutom i kragen och ringde det där samtalet. Vårdrocken hänger kvar i hallen även denna sommaren. Jag måste bli bättre på att säga nej, med en gång. Jobbig känsla i magen. Som en skänk från ovan och en påminnelse om vad som verkligen berör hjärtat så ringde skolan jag jobbade på förra året. Jag ska få gästspela i maj.
Jag är fredagsrusig idag och älskar att vara hemma. Mina tulpaner har slagit ut. Jag förlorar mig i känslan som Twilight-filmerna trollar fram. Och så dricker jag te, äter hjärtformade kakor, tvättar penslar, syr om kläder, sjunger högt och letar efter bra böcker att läsa när lugnet har lagt sig. Tusen saker i en och samma stund. Det är jag i ett nötskal, sa någon en gång.
Järnvägsspår
"Det kan vara ganska jobbigt och omskakande att träffa utsatta människor ibland, det ska ni veta..." Idag har vi fått oss en föreläsning i vett, etikett och sunt förnuft. Dagens lärdom till socionomerna. Tack så hemskt. Man kan ju börja undra? Jag, jag har tecknat glada flickansikten och skrivit Winnerbäck-lines på deras kinder.
Jag tar helg från Göteborgsluften nu och bokstaverar h-e-j-d-å-v-i-m-l-e-t tyst för mig själv medan tåget lämnar landskap bakom sig. En bokstav för varje hus. Det är glesbygd. Jo, jag är ett sällsynt exemplar. Men jag verkar omtyckt i alla fall.
Ikväll ska jag mysfika med några av de finaste pärlorna, måla färdigt en tavla, skriva en handlingslista, en jag-behöver-lista och en packningslista. Jag är fröken Lista. Ibland. Jag byter miljö i slutet av helgen. Flyr mot den största storstadsluften. Och den farligaste, om man ska tro Winnerbäck.
I hennes ögon finns en längtan efter mera
Jag har slipat på det här inlägget under hela dagen. Vid ett tillfälle såg tankarna ut såhär. "Jag är tillbaka i skolans café bland kaffemuggar i plast och en doft av parfymfritt skurmedel. Det är för tidigt för rusning. Bara några enstaka bord är fyllda av studenter. Vissa sitter ensamma och ser upptagna ut. Jag brukar trivas med att vara en av dem. Men idag har jag finaste J mitt emot mig. Det är en bra dag."
Vid ett annat tillfälle satt jag på en föreläsning om socialtjänstlagarna och förvånades över bristen på det sunda förnuftet. Den sortens brist borde förbjudas i utvalda klassrum. En tyst tanke. "Linda, be gently. Alla är inte på rätt plats, det vet du så väl."
Därefter har jag tumlat runt som i en virvelvind. Jag har fått veta att "jag är fenomenal för att jag slår mig fram och lyckas med allt jag gör". Sånt värmer något alldeles kolossalt och jag är övertygad om att jag aldrig är ensam. Nu är jag på väg hem. Till han som köper tulpaner bara för att han vet att jag älskar dem. Där jag målar tavlor som ingen får se och sjunger sånger när ingen sitter bredvid.
Vinden vet...
Jag har tagit en hälsopaus. Jag kunde lika gärna blivit slagen med något hårt, så kändes det när jag vaknade. Märkbart berörd. Av nånting. Så jag njuter av att höra fågelkvitter från sovrumsfönstret, äta frukost långsamt, dricka te och gå ner i varv. Jag önskade mig regndroppar idag. Det är en sån dag. Än har ingen hört min röst.
Dagens föreläsning går även imorgon. Något om diskussioner kring förvaltningsrätten. Så jag kan ligga här med gott samvete. Min ande kan tyckas storslagen. Men idag är jag en liten spröd människa. Vad vore livet om man aldrig hann känna efter?
Jag ska jobba i eftermiddag ett fåtal timmar. Mitt jobb är både mysigt, trevligt och lämnar tid för privata sysslor - emellanåt. Drömjobbet. Jag borde ringa ett samtal också. Meddela att jag tänker låta vårdrocken hänga kvar i hallen denna sommaren. Under dagar som dessa vill jag inte bara bekant med Fröken Ansvar.
En fotnot
Det finns något vackert i gammal vänskap.
Månader blir till år och det kan gå lång tid innan vi ses. Men jag har aldrig tvivlat.
Vi skrattar åt det som har varit och allt som kommer att bli.
Jag kommer ha ont i magmusklerna i flera dagar.
Vi konstaterade att vi är gamla idag. Men det gör ingenting.
För om tiotals år gör våra barn samma misstag som vi gjorde. Förmodligen tillsammans.
Och du kommer alltid att veta vart jag finns.
Solsken och tillbakablickar
Måndagmorgon är aldrig särskilt upplyftande. Men idag kändes luften lite annorlunda. 05.40. Nånstans mellan frukost-tuggorna och rubrikerna från gårdagens Aftonbladet överrumplades jag av ren och skär lycka. Av ingen anledning alls. Livet kändes bara helt fantastiskt. Jag har försökt hålla hårt i den känslan idag. Vid något tillfälle tror jag till och med jag lyckades få den att stråla ut genom ögonen.
Jag är hemma nu. Märkbart berörd efter en dag i storstan. Jag har gjort ett eget guldkorn till mig själv genom att ta med tekoppen ut i solväggen. Så här sitter jag nu. Kisandes i solen. Grannen krattar löv och eftermiddagstrafiken börjar dra igång. Men inte är det som i Göteborg inte. Jag tycker nog om det precis så här. Har jag tur får jag träffa finaste H idag. Jag beundrar hennes underbara sprallighet och naturliga förmåga att ta saker som dem är.
Söndagspuss
Jag fullkomligt älskar det - att gå hemma och skrota. Sätta upp håret slarvigt, låta en film stå på som bakgrundsbrus, dricka te och pyssla i köket. Jag har fyllt på det glutenfria förrådet med bröd, skorpor och kakor. Visslat välbekanta melodier mellan jäsningarna. Det är som jag säger. Jag är en tant ibland.
Det blåser storm ute även idag. Precis som om Moder Jord försöker hålla askan från Island borta. Jag målade sent igår. Nu är akvarellpapprena slut och jag behöver ramar. Jag kanske hinner skaffa nya i Göteborg i veckan. Men bara kanske. Tiden tycks alltid gå så fort där. Imorgon är det måndag. Men jag är vän med livet och behöver inte längre springa i kapp, så jag går med lätta fotsteg. Överallt.
Hur är ditt liv?
Ett, två, tre andetag och med det känner jag tyngden. Asfaltstunga ben och ett huvud likt geléhallon. Jag kände mig som en för gammal bil med delarna utspridda utan minsta möjlighet till ett gömställe när jag cyklade hem från jobbet. Lördagsrusning på stan. Bekanta till höger och vänster. Det är en bra dag, ingenting annat. Men jag är nog trött.
Därför har jag legat i sängen hela eftermiddagen bland html-koder och filmer jag kan utantill. En liten stund kände jag mig nästan som tonåring. Det var precis så här jag gjorde för att samla ihop mig då. Ingen större skillnad nu. Förutom att jag finner lugnet genom att baka kakor och vattna växter. Också.
Det blåser storm ute. Jag får grus i ögonen. Undrar om jag ska hinna måla nånting ikväll. Egentligen är det inte så bråttom. Jag och mina små egenheter har hela livet till förverkligande på oss...
Andra halvan av solen
"Solen har entrat Göteborg ännu en dag. Jag gick en promenad runt Västra Skansgatan innan jag köpte en kaffe och slog mig ner i skolans café. Sorlet stänger jag ute med Lars Winnerbäck. Människor skyndar förbi. Det finns många av den vackra sorten här..."
Så långt kom jag innan den där vännen smög upp bakom mig och frågade hur läget var. Resten av dagen är ett leende av samarbetsövningar, personlig utveckling och föräldrarätt. En lunchtimme i solen. Glass med vit chocklad och jordgubb under eftermiddagsrasten. Rena sommardrömmen. Jag har varit lycklig idag. Och många instämde när en av oss skrek ut sin livsglädje. Vi har rört oss i flock idag, varit otroligt starka.
En paragraf i föräldrabalkens kapitel 6 väckte ett sovande lejon i mig. Men blåste snabbt över när jag förvandlade ilskan till drivkraft. Gula landskap flyger förbi. Jag är återigen en i mängden bland tågresenärer som andas in fredagsluften. När jag kommer hem ska jag ta en dusch och lägga mig i soffan. Jag är en tant ibland. Du skulle tycka om det.
Hellre nu än efteråt
Solen har gått i moln hemma hos mig. Jag tänker på finaste J. Hon har något hängandes över ögonen som berör en åskådares själ. Hennes blick som en spegelbild. Därför vet jag att hon klarar sig. Vissa människor slåss bäst i blåsväder, det är bara så.
I förbifarten ägnar jag en tanke åt livet. Inte vardagslivet. Det riktiga livet. Hur jag ska ta vara på dagarna och inte bara bli en sån skyndar förbi och alltid glömmer hur man gör. Jag är en av dem som vill känna marken under fötterna och byta känslor med en enda blick.
Min bättre hälft mötte mig med öppna armar och mellanmål på perrongen.
Följde mig därefter över torget till jobbet. Han vet alltid hur man gör.
Ett öppet hjärta
Realisten har talat varma ord. Jag har seglat över solgula slättlandskap idag. Pratat om livet med den som alltid tar mitt parti - även i blåsväder. Därefter en stund i solen med juridikböckerna. Och kaffe hos mamma.
Det finns inte lika mycket att reflektera över idag. Livet har sin gång. Inte stilla. Men sin gång, helt enkelt. Jag har funderat på att prioritera bort punkter i almanackan istället för att önska mig fler timmar på dygnet. Men än så länge är det bara en fundering. Ikväll ska jag dricka te i tvsoffan och njuta av att vara hemma.
Lite som söndermarken
"..så vill jag skriva allt jag sett så nån förstår fast inga toner kan förklara hur jag mår" Jag gör entré med Winnerbäckska rader. Det finns så mycket att förklara idag. Jag tror att jag funnit en ny vän. En sån vars blick lockar fram ens rätta jag utan anekdoter som skyddshelgon.
Jag har gått med lätta fotsteg på kullerstensbelagda gator i vårsol. Onaturligt hemtam. Jag fann vad jag sökte och slåss mot känslan som rötter och en solig storstad ger mig. Känsliga själar hör inte hemma i storstadspuls, sa någon. Det kan vara sanningens ord. Om man är realist. Min farbror fastslog över telefon att Haga måste vara en vacker miljö att plugga i. Ja, så är det.
Någonstans mellan Skolgatan och Västra Skansgatan förstod jag vad strimmorna av ambivalens vill visa. Jag har egentligen slutat fundera över det. Det är en kick och sen fallerar det. Alltid. But still...
Över Haga Nygata blev jag en i mängden bland fulla uteserveringar och skrattande barn. Smedis lämnar årets nyhet över telefon. Jag förstod redan innan hon avslutade meningen. Jag har nog alltid vetat. Småaktigt nog sökte jag efter försvarstal tyst för mig själv. Eller var det kanske motargument? Jag gör karriär och har drivkraft, var det enda jag kom på.
Ps. Jag klarade tentan från helvetet med flest poäng på de frågor som jag minst kunde och minst poäng på de frågor som jag mest kunde. Jag är bra jag.
Måndagspuss
Tentaresultaten kom idag. Jag valde bort hysterin, en föreläsning med den, och jobbade istället. "Resultatet syns ju ändå på webben sen..." Gud. Den som valde att strunta i webbuppdateringarna just idag borde skjutas. Jag lider en dag längre än alla andra och står öga mot öga med den svåra konsten att tro på sig själv. 
Jag målar ikväll och har en plan med morgondagen.
Nästa gång jag skriver vänder jag likväl på orden som på mig själv.
Jag mår bra och det blir vackert
Jag var en av dem som valde bort alla spöken i baren och jag log när jag sakta gick hemåt i aprilnatten. Det var en fin kväll och jag älskade tanken på att det fanns någon hemma som väntade på just mig.
Jag har promenerat i solskenet idag. En lång stund kände jag behovet av att strukturera upp tankarna. Jag tror att det var Winnerbäcks fel. Nästa stund drack jag kaffe med goda vänner, skrattade åt gårdagen och busade med mitt fadderbarn.
Landskap flög förbi genom en bilruta och jag välkomnade våren med universums finaste mamma som ett avslut på söndagseftermiddagen. Jag mår bra. Ikväll vill jag måla tavlor.
Edelweiss
Jag och M försökte komma över veckans misär med en skogspromenad. Kroppen var slö och det blåste kallt. En timme senare så ligger jag med en kopp kaffe i sängen och skriver mina rader för den som söker. En favoritfilm som bakgrundsbrus. Jag mimar fraserna tyst för mig själv medan jag kommer på vad jag ska skriva härnäst.
Jag är mycket piggare nu. Solen tittar fram igen, litegrann. Fåglarna kvittrar och jag ska snart börja spela musik och väcka känslan. Känslan som får självförtroendet att dofta vanilj och ögonen att stråla inför en kväll vars minnen man ännu inte har skapat...
Jag fattar om det verkar lite märkligt
Det är tur att mina kullerstensgator, lugna promenadstigar och fantastiska vänner snabbt samlar ihop mig. Det finns både lugn och inspiration i att vara igenkänd. Om det är fint väder imorgon ska jag mysa i solen och bara ladda inför kvällen som ska spenderas med de finaste änglarna. Men ikväll är det fredagsmys som gäller. Vi mår bra nu.
I dina ögon
Hur ska jag förklara den här dagen så att någon förstår? Ibland önskar jag att mitt språk inte blev så förbannat slätstruket. Men nu är det som det är och det blir inte bättre. Det var min tanke idag när jag såg mig i spegeln och intalade mig själv att vara redo för en dag i Göteborg. Ögonlock av betong. Ögonvitor rödsprängda likt en glasruta i kvällsolen. Frasiga läppar. Det är som det är och det blir inte bättre.
Nej, jag borde inte ha stannat hemma. På tåget sa en fin herrgårdsdam att jag är söt när jag sover och nånstans mellan äktenskapsbalken och föräldrabalken så vaknade jag till liv. Det är faktiskt kul att lära sig saker och jag trivs när bollen är i rullning. 
Jag mår bättre nu. Jag torkar ytor med sprit och tvättar kläder i för många grader. Det är min bättre hälfts tur att vara ynklig nu. Men på något vis så klarar han det så mycket bättre än mig. Det har hänt förr. Ikväll tänkte jag plugga på riktigt. Första gången sedan helvetestentan. Resultat lämnas på måndag. Men sånt pratar vi inte om. Jag har fikat med en otroligt söt Ronja idag, det var mysigt och på tiden.
"Linda är klok, hon är lite av en ledstjärna, jag är säker på att hon kommer göra stordåd, bara genom att vara sig själv.. Hon är förresten också en sån.. som är duktig att sätta ord på allt man själv inte klarar av att förklara." Det där kan vara bland det finaste någon nånsin skrivit om mig. All kärlek.
Speechless
..och mitt i min egen lilla misär så saknar jag mitt dansande jag.
Save me
Det jobbigaste med att ligga hemma ofrivilligt är tystnaden. Endast vardagstrafiken utanför smyger sig in genom väggarna och i takt med bruset från en film jag stängt av ljudet på, växer sig frågorna stora och landar som en bitterljuv känsla över hjärtat. Darling don't you look fine, the dull look in your eyes. Så fort jag blivit av med huvudvärken ska jag byta sängkläder och kanske läsa anteckningarna som finaste J skickar från föreläsningarna i Göteborg. Idag vill jag vara där.
Like a teddy bear on heroin
Söndagspuss
Jag är lite rädd för konceptet: tidiga-mornar-många-måsten-och-höga-krav. Det är en konst att behålla luften under vingarna. Le monde attend votre main. Det var så han sa. Det är så jag ser det. Nu kör vi.
En sista återhämtning
Jag är en av alla dem som påverkas starkt av solen. Jag blir glad och lyrisk precis som många andra svenskar så fort våren kommer. Men jag blir även oinspirerad av kraven och stressen som följer med bland oskrivna regler om att man bör vara ute i farten och beundransvärt lycklig så fort solen skiner.
Jag drar därför lättnadens suck åt regnet som faller idag. Jag får med det en naturlig anledning att sömndrucket ligga under täcket länge och pyssla hemma. Hela dagen. Jag måste samla kraft intalar jag mig. Kraft inför vardagslivet med tågresor och civilrätt som rullar igång imorgon.
Jag har plockat fram akvarellerna igen. Obotligt inspirerad efter påskens bästa kväll som igår spenderades i en mysig lägenhet bland levande ljus, stafflier, varma färger och andliga diskussioner. Bara i en sån atmosfär känner jag mig riktigt hel - utblommad. Förstår ni hur slitsamt det är att vara veckoakademiker?
Avslutningsvis, jag lyssnar på Benny Haag på Nyhetsmorgon. Han är fantastisk.
Keep on calling my name and I'll be there
När fåglarna kvittrar och isen smälter,
då är jag först på plats.
Glad påsk
Imorgon är det påskafton och jag startar dagen i butiken.
Pigg och glad.
Amor vincit omnia
Det är långfredag. Jag har gula blommor i fönstret. Under eftermiddagen ekade skratten i mitt vardagsrum. Jag har haft delar av familjen här på eftermiddagsfika och är som vanligt full av liv efteråt. Det är skönt med ledighet och mina fotsteg är lätta.
Hearts of gold
Jag satt med ett leende på läpparna när jag redigerade bilder förut.
Ikväll ska jag inte skriva lösryckta delar av känslor som ändå ingen förstår.
Klarspråk. Jag är lycklig. Full av tillit över att det kommer gå bra för mig och framtiden.
Jag har de finaste vännerna och imorgon kommer min familj hit på påskfika. Kärlek.
Solen går upp över kåk och gränd
Det regnade i morse men klarnade upp medan jag gick en långpromenad bland gulgröna gräsmattor och villaområden. Nu skiner solen och jag ska snart laga lunch. Dagen står oskriven tills jag ska möta upp de finaste tjejerna för en påskfika. Det är ett skönt liv!
