I rest my case
Underbara söndag
Idag har vi diggat till Eldkvarn i bilen medan vi åkt mellan härliga stunder. Så mycket trevligt sällskap med så många givande diskussioner under en och samma dag är ju helt fantastiskt. En av livets toppklassigare söndagar.
Det liksom rör sig under ytan och fasaden
Hemma hos oss just nu: en Winnerbäckspelning rullandes i dvd:n, en kvinna i soffan med en sovande bebis på bröstet och kaffe, tvkontroller och plugg utspritt runt omkring. Jag återupptäckte precis tjusningen med Pollenchock & stjärnfall. Och (efter helgens förstå-sig-påare) när vi ändå är inne på tjusningar känns detta sådär kick assigt läsvärt. Jag är en av dem som sörjer att bekräftelsen endast finns att hämta om man lever enligt normen. Och en av dem som hade kunnat lägga fram stavelserna likadant.
Vi har haft mysbesök av mamma (mormor) och pyret (hjärtemoster) idag. Inget är så stärkande som min egen familj och peppandet därifrån. Vi fortsätter i samma lugna spår under helgen. Det är en ingen dum idé att samla extra kraft inför veckan som förutom soffplugg faktiskt bjuder upp till två-dagars-vals på plats i Göteborg. Låt det vara väder för solglasögon. Note to myself: Ring med vass ton till ögonläkaren. Inflammationen blir värre och ska behandlas nu. Inte om 14 dagar, come on?
Victory!
Mini slog över till låt-gå-ledarskap eller kapitulerade för de övre makterna - svårt att säga vilket. Hon sov sig i alla fall igenom dagens shoppingrunda och skötte sig därmed exemplariskt. Victory! Under kvällen har jag hemmapysslat med henne hängandes på bröstet. Bytt gardiner, vattnat blommor, ställt fram nya lyktor, dansat till Eldkvarn, tagit lite bilder. Ja, allt har varit precis som en vanlig dag i ett vanligt liv. Victory! Ikväll äter vi gott och soffhänger utan onda magar och höga decibell. Resten av helgen bjuder på trevligt sällskap rakt igenom. Victory!
(Smedis! Kolla in overallen. Uggla!)
Tillbaks där allting började
Vad gör vi? Nu kör vi!
Nya dagar väntar
med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då
...behöver nån som dig
Men jag vill inte vara orättvis. Jag och mini öser kärlek över varandra i glada stunder och jag älskar hennes joller och stadiga blick när vi diskuterar livet. Dessutom får man vara glad för det lilla. Idag har veckans skrikmaraton ersatts av charmigt gnäll och jag sitter än så länge segervisst framför tv:n i sovande tystnad. Tulpaner står på bordet och imorgon ska jag äntra universitetets korridorer.
Idag gjorde Män som mig med Eldkvarn succé i nattningprocessen. Tummen upp för konstnärlig musik och en bedårande dotter. Jag minns att jag fick låttexten skickad i ett sms för vad som idag känns som evigheter sen. Jag glömmer aldrig att livet är vackert.
Livet precis just nu
Närkamp med universums finaste
Jag skulle inte mammablogga. Och jag anser inte att jag gör det. Det här huset har bara fått en till drottning som får oss att konkurera om makten. I helgen strider vi ensamma men har hittills haft det lugnt och mysigt. Bra, jag har under den senaste veckan utvecklat en liten överkänslighet mot ekande gallskrik.
Istället för att långtidsplanera har jag nu börjat ställa mig frågan Vad har vi för ambitioner med den här dagen? varje morgon. "Tentan är inskickad och du har fått en läkartid så slappna nu av i helgen" sa universums bästa mamma igår. Med en välbekant ton av att hennes ord är min lag - så jag lyder. Dagens ambitioner är storslaget hemmamys, adressera dopinbjudningar och slänga ett snabbt öga på nästa kurs. Det borde vi kunna ordna vilket humör den andra drottningen än besitter.
Vänd dig inte om
Tentan är inskickad och jag kan ägna helgen åt mys och återhämtning. Livet har klart sett ljusare dagar. Jag var otroligt naiv som trodde att allting skulle flyta på naturligt så fort mini var ute. Herregud. Min kropp har inom loppet av en månad gått igenom en dödstöt och gett nytt liv. Samtidigt som hjärta och själ har fått en ny fantastisk person att lära sig förstå och väva in i ett pågående liv. Jag är sliten och går lite på halvfart men tycker att det är helt okej. Ge oss en månad till så flyter allt på - naturligt. Ja, det här skulle kunnat vara en riktig karusellkväll. Om jag inte hade haft 5250 gram kärlek sovandes på armen.
Bland D-droppar och vakna nätter
En inflammation runt ögat
En läkarremiss att jaga fatt på
En hemtenta att smula sönder
Ett dop att planera
Och en bebis i tillväxt- och utvecklingsfas
Det är - precis som det låter
Tankar från soffhörnet
Det finns så mycket mer att säga. I natt hade jag orden glasklart på lager igen. Idag, är de borta. Vi har haft en marodörbebis i helgen. Den mänskliga glädjen når emellanåt oanade höjder. Ja, som förälder räcker det ibland med en sån liten sak som att bebisen bajsar igen och panikskriken därmed upphör. Och någonstans mellan tomma blöjor och magdroppar slogs jag av insikten att mammarollen i sig faktiskt inte är den största omställning. Nej, den största omställningen är att livet gått från streetrace till ultrarapid.
Förr var kalenderns dagar alltid nedkladdade med bläck och jag ständigt på språng. Numera står de flesta dagarna oplanerade och livet sköts bland bebisfiltar från soffhörnet. Jag säger inte att jag ogillar det. Jag konstaterar bara att det är ovant och ett koncept som tar längre än fyra veckor att ställa om till. Jag gillar det ljuva livet. Jag kan däremot inte låta bli att längta till då soffhörnet kombineras med vårsol, vassare bebisrutiner och en och annan dag i Göteborg per vecka. Men, var sak har sin tid.
Ikväll satsar vi på onyttigheter och humortv. Imorgon är det vardag igen och om mini sover ska jag börja smula sönder en hemtenta. Om inte så vaggar vi, myser och hemmapysslar tills pappan kommer hem. Då blåser domarn i pipan för sidbyte. Därefter möts planhalvorna för ett restaurangbesök ensamma i sann valentines-anda. Inte att förglömma.
Fil eller flingor?
Och med risk för att trampa i någons klavér så kan jag avslöja att första prövningen gick bra. Mitt beslut om att spela med två bollar samtidigt känns helt rätt. Nästa kurs är intensivare men jag hoppas kunna stampa takten. Ikväll myser jag lite extra i tvsoffan och pratar lite extra mjukt med hon som sovit sig igenom alla timmar då jag diskuterade integration och etnicitet ♥
Från det ena till det andra
Jag har sjungit duett med Winnerbäck idag och nånstans mellan Söndermarken och En tätort på en slätt somnade barnet jag hade på armen. Det bådar gott.
Jag fortsatte att nynna på Winnerbäckska toner under en långpromenad i eftermiddagssolen. En dag från förr hade jag funderat över livets alla vändningar och säkert plockat fram något gammalt minne mellan gatorna. Men kanske att man är lite mer realistisk som nybliven förälder - för denna gången tog inte melankolin samma fart i mig. Livet har liksom inte samma allvarliga ton längre. Nej, allt känns lite mera värdefullt och inte så... pretto.
När vi kom in igen överraskade jag mig själv med att lyckas jonglera med många bollar samtidigt. Även textanalysen inför morgondagens seminarium fick sig en omgång. Ja, min dotter är tre veckor idag och imorgon ska jag göra entré i skolan för att möta dubbelrollens första prövning. Från det ena till det andra. Precis som på bilden.
Om att livet sakta landar
Vi har haft en fin dag. Sovmorgon, långpromenad och eftermiddagfika hos minis farmor och farfar. Det nätverk vi är omringade av känns helt storslaget. Imorgon börjar M jobba igen så luften börjar sakta pysa ur bebisbubblan här. Men det ska faktiskt bli skönt med en vardag. Nu kan jag seriöst börja fila på pluggande-morsa-rutinerna och ställa in hjärta och själ på att vara iväg några timmar i veckan.
Hjärta-och-själ-biten har jag däremot varit alldeles för naivt inställd till under hela graviditeten. Ett barn kan trolla fram galet överväldigande känslor. De väl omnämda mammahjärtat får nog gå i strid mot fröken-Rastlös-som-älskar-vinden-i-håret. Men jag kan inte göra annorlunda. Pausknappen har aldrig varit någon favorit. Striden blir hårdare men vi ska nog lyckas med en vit flagg även här.
Men just ikväll soffmyser vi framför humortv med te och mörk choklad.
Spårvagn genom ljuva livet
Nej, jag har fortfarande inga typiskt levnadsvisa ord att dela med mig av. Jag antar att livet ibland är för stort för att förklaras med nötta bokstäver. Vissa dagar är jag mamman som snittar blommor och hänger upp nytvättade pyjamasar när bebisen sover. Andra dagar är jag mamman som älskar vinden i håret och ser till att få massa studier uträttade när bebisen sover. Jag älskar det.
Anabola föräldrahormonstereodier - märklig företeelse det där. Jag känner mig fortfarande som den där lejonmamman som tveklöst skulle slita huvudet (minst) av någon om det skulle krävas. Men jag har även börjat landa i de nya rollerna tilräckligt för att göra plats åt livet runt omkring. Jag går långpromenader, sjunger sånger och känner efter igen. Jag är bevarad trots att det största någonsin har stormat oss. Det känns tryggt.
Just nu: mini har precis somnat på sitt favoritplace - mitt bröst. Jag ska snart smyga ner henne i babysittern och ta en dusch. Lejonpappan tränar fotboll. Och ikväll utmanar jag de nya rollerna i några timmar och gör premiär som ogravid bland tjejkvällarna. Men tills dess soffmyser vi och kanske hänger upp en och annan pyjamas.
Jag har gjort det igen
Ikväll dricker jag te framför Mauro & Pluras kök som gästas av Winnerbäck - tv3 kl. 20.00. Missa inte! Eldkvarns samlingskiva följde med hem efter en tur på stan idag. Så nu ska vi sjunga i bilen och lära mini att vara konsten trogen. Vi hörs snart.
