En ny fantastisk era

Känslomässigt så händer det mycket nu. Vardagsmässigt så råder det stiltje. Men det är väl alltid något, tänker jag. Jag satt och påbörjade en ny blogg en kväll när tristessen blev för stor. Jag avbröt när jag insåg att jag har en stor del av viktiga händelser i just det här arkivet. Så viktiga att de blev svåra att slita sig ifrån. Jag har varit villrådig, trasig, gravid och jävligt lycklig. Så varför inte fortsätta toppa och dala under den här adressen trots att en ny era tagit vid.


Konceptet ändras efter mitt välmående i vanlig ordning. Det största i livet nu är förstås mini och familjen. Därefter har vi drömmarna, konst, poesi, samhället, människor, studier, mat, inredning och prylar i drivor. Jag är nog sådär lite av mycket. Så därför får den här bloggeran ingen riktig inriktning. Utan ni får helt enkelt följa ett liv i yrväder där viljan att förklara ständigt sätter in.  



Ps. Jag ska tycka det är roligt att skriva igen.
Men först ska jag äta tårtrester från en storslagen mormors kalas och hänga i Göteborgska skärgården en stund.


När det dimmar igen litegrann

Klockan var elva på förmiddagen när kaffet blandades med filmjölk och jag kände mig fullständigt slut som artist. Det här med tänder är en svår process för mini. Vi gör vad vi kan men hon mår faktiskt inget bra alls i perioder. Under eftermiddagen infann sig däremot harmonin i sällskap av jordgubbar och det äldsta paret Svensson. Det är så otroligt mysigt att umgås med den äldre generationen.



Ikväll myser vi till det och håller tummarna för en bra natt. En utvilad känsla inom en snar framtid vore inte alls fel. Imorgon står dessutom en lunch med brudarna och födelsedagsfirande på schemat ♥ Fortsätt simma, fortsätt simma.


Du går med blicken vänd

Det är kväll och mini sover sen en stund tillbaka. Idag har tanken på att återvända till skola eller jobb inte varit alls tokig. Jag är säkert inte lika kaxig när det väl är dags. Men det finns klart angenämare tider i familjeidyllen än när barnet får tänder. Åtminstone borta hos oss. Men det är bara att kramas, dricka kaffe och låta det verka ut. 


På tal om det så är praktikplats klar och möte spikat nästa vecka. Det handlar om myndighetsutövning, chefande och allmänt mingel under den enhet jag alltid brunnit minst för. Men eftersom det verkar vara min ständiga följetång så måste det finnas en mening? Jag är tacksam och dessutom passar möjligheten min livssituation väldigt bra med sin alldeles lagom dramatiska vinkel.

Ikväll förlorar jag mig i musik, känner efter och tar mig både en kopp te och en funderare. Nu för tiden. När det händer. Har jag ofta ett helt register att gå igenom. På alla plan. Jag måste varit nån annan innan jag kände dig...

En lördag i juli

Jag fick sovmorgon idag och vaknade 2 minuter innan jag skulle möta en pärla på stan för en förmiddagskaffe. Det är helt snedvridet - när jag väl får sova ut så vaknar jag alltid ännu tröttare? Angående kaffet så blev det vid köksbordet här hemma istället när jag hade gnuggat gruset ur ögonen. En skön start på dagen. Note to myself: Bli bättre på att umgås med folk, det ger den där energin du saknar ibland ♥


Något annat helt snedvridet (och fantastiskt bra, för all del) är att saker har en tendens att ordna till sig så fort man släpper taget om det. Sent igår eftermiddag hade jag ett meddelande på svararen om att höstens praktikplats eventuellt var spikad. Mer information om detta på måndag men situationen är klart ironisk.
Idag hemmamyser vi, firar en startad semester och låter livet ha sin stilla gång. Vi är alla trötta och har en del bomull i huvudet. Minis första tand har dessutom tittat fram så det är åska i luften. Ute som inne.

Kallt-kaffe-och-blöt-disktrasa-inlägg

Vi tog en morgonpromenad innan den värsta värmen kom. Klockan åtta gick vi längs vattnet och hälsade glatt på pensionärer som tänkte likadant som oss. Sommaren är fin med allt sitt gröna. Om bara värmen kunde stiga gradvis skulle jag vara en bättre människa. Ett chockerande BAM! är inte hälsosamt.
Resten av den här förmiddagen har jag hemmapysslat, beställt nya gardiner, rensat och plockat. Så fort vi vi fått i oss lite lunch (och de starkaste soltimmarna förhoppningsvis passerat) ska jag jaga rätt på en babypool och inkvartera mig i mitt childhood. Termometern visar 29 grader och jag dör litegrann. 


Ps. Jag har verkligen släppt studier och höstens ovisshet. Praktikplats, vad är det? Och (den godkända) hemtentan som skickades hem med kommentarer åkte oöppnad ner i soptunnan. Det finns viktigare saker. Nuet.

Söndag klockan tio nolltvå

Förmiddagsfika till mig och gröt till mini.



Vi var ute på en tidig morgonpromenad idag. Jag älskar stan om söndagar. Lugnet och de tomma gatorna. Det kändes väldigt idylliskt att sitta på en parkbänk, se hur cafét ställde ut sina stolar och välkomnade söndagen. Allt detta medan mini sov.

Nätterna har varit överjävliga en period. BVC förespråkar separationsfas. Ja, vi med för all del. Men igår ändrade vi om kvällsrutinerna lite och det blev tillfällig succe. Jag är utvilad idag. Skönt. För den här förmiddagen har vardagsrumsgolvet förvandlats till ett lek- och busland. Hon kräver så otroligt  mycket underhållning det lilla yrvädret. Att jag hinner lämna några rader är en större bedrift. Vanligtvis startar min egentid kl 19.30 varje kväll. Och nu för tiden är det helt okej.

Jag ska försöka skriva oftare nu. Sedan sist har ni inte missat något. Jag har umgåts med nära och kära, lagat tapas, firat midsommar lugnt och stilla, återupptäckt tjusningen med ljudböcker och hösten är fortfarande oklar.

Love.


När tiden går för fort

Jag hamnade visst mitt i en bloggsemester. Jag antar att orden tog slut, som så många gånger. En lugn kväll ska jag trolla ihop en ny design. Jag hade kameran med på en kvällspromenad idag och kom på mig själv med att klicka hemtamt och känna glädjen igen. Jag är snart tillbaka. Ge mig lite tid. 

Livet precis just nu

Godmorgon från Nyhetsmorgon och kaffesoffan. Alldeles bredvid mig här ligger lilla L helt utslagen efter morgonens bus i ett hav av leksaker. Jag tog den tidiga morgonen idag och med kaffekoppen i handen så kändes det riktigt skönt att ha startat dagen i tid.

Regnet öser ner i dag så vi får se vad vi tar oss för. Om det finns utrymme ska jag ägna mig åt hemmapyssel. Efter att ha varit på några lägenhetsvisningar har vi insett att vi kan vara kräsna. Vi bor väldigt fint. Det är mitt-i-city-känslan vi har tröttnat på, men det kan vi stå ut med tills det perfekta dyker upp. Tills dess tänker vi finslipa och förnya våra kvadratmeter här istället.

Hur som helst tror jag inte att mini nöjer sig med att se hemmet trygga vrå hela dagen. Hon har gått från att vara rekordkänslig för nya intryck till att älska vinden i håret. (Vems dotter..?) Men människor som inte är familj är fortfarande otäcka om de kommer för nära. Mitt barn påkostar sig inga leenden i onödan.


Här kommer jag förbli


Jag lyssnar in Melissa Horns nya singel. Innan jag kände dig. Jag lägger ett pussel för mig själv längs med textraderna och bockar ödmjukast för att hon sätter ord på sånt som jag inte gör. Samtidigt leker mini i soffan med ett hav av leksaker. Och jag ler åt hennes finurlighet. Ett tjut av ilska när rörelserna inte lyder. Ett joller när hon når den mjukaste nallen. Och så vidare.

Det är studentyra i stan idag. Vi tog en biltur bland öppna landskap under förmiddagen för att fly undan det värsta dallret som hägrade i luften. I eftermiddag hänger vi i soffan och värker ut onda tandkött och trötta huvuden. Det är lugna dagar nu, men det gör ingenting.


Jag skulle inte ens va hälften utan det jag gör.


Det blåser genom hallen

Man får precis det man känner och ber om. I mitt fall innebar det idag en riktigt god natts sömn (tio timmar) för oss alla och därmed energi att kickstarta en bra dag. Hipp hipp. Idag sköttes livet med vänsterhanden. Och framåt kvällen tog jag mig tid att hämta andan bland tjejerna. Otroligt välbehövligt, förstod jag efteråt.

Denna kvällen har jag hamnat vid köksbordet med en kopp te. Mini har äntligen somnat efter århundradets längsta nattning. Ögongnugg avlöstes med stora leenden så vaggandet var lika mysigt som hopplöst en stund. Utanför spikar grannen upp ett partytält och jag misstänker att studenterna kommer sjunga sina sånger där imorgon.


Jakten på det perfekta boendet fortsätter.
Jag älskar våran lägenhet men läget har blivit för centralt. Jag är dessutom en sån som "jobbar ut" ett hem efter ett tag. Det finns inte så mycket mer att ordna med här. Ett stort, gammalt och charmigt hus som livsprojekt vore något för mig. Men det är inget jag söker nu utan något jag får ägna mig åt på senare år. Efter att jag har räddat en bit av världen.

One of those days

Oroliga nätter, tänder, fem-månadersvaccin kryddat med separationsångest. Man ska aldrig erkänna när nånting flyter (tidigare inlägg). Idag sköter vi inte vardagen med vänsterhanden direkt. Nej, och som bevis på det ligger två föräldrar nu utslagna någonstans i västra Sverige medan det yngsta hjärtat sover.



Livet känns inte riktigt så fridfullt som på bilden men vi jobbar på det. Nu när lugnet väl har lagt sig finns det en mängd olika saker som jag skulle vilja ta tag i. Det är allt från antika möbler, spellistor, hobbyfärg, fotoalbum och dagsutflykter. Några gram energi, sökes.


Update

Utkast: Juni 8, 2011
Barnet har sovit en hel natt och dessutom knoppat förmiddgasluren i en och en halv timme - ensam i sin egen säng. Behöver jag ens säga att vi befinner oss i en solig period. Hon är så otroligt glad och vi med henne.

Utkast: Juni 9, 2011
Att behöva ringa viktiga samtal inför höstens praktik när man officiellt är föräldraledig. Dislike. Värre är det att behöva handskas med olika känslor inför olika verksamheter och deras arbetsscheman. Men en fin dag har vi haft. Med buskusinerna på besök.

Utkast: Juni 10, 2011
Jag har ofta ambitionen att skriva men sällan tiden att avsluta det. Regnet har öst ner idag så vi har haft en riktig mysdag. Jag har hunnit göra färdigt det där fotoalbumet jag planerat sen mini föddes, leta nytt boende och kanske fått lite ordning på höstens praktik. Det tack vare en mentor som har hela mitt hjärta. Håll tummarna för de besked som väntas nästa vecka. Jag har allmän skrivkramp för tillfället och mycket annat att ordna med, så vi säger så tills vidare. Hej.

Blir blind när alla lampor lyser

"Det dånar från karnevalens uppsamlingsplats. Jag tänker att jag nöjer mig med att betrakta allt från mitt vardagsrumsfönster i år. Det ligger något i luften och jag minns den tiden. Jag var snudd på galen de där åren. Vrålstark. Men med ett energiläckage utan vidare förnuft. Så fruktansvärt onödigt."

Så långt hann jag skriva innan hon som nu upptar hela känslocentrat påpekade att det var dags för gröt och kvällsmys. Hon har somnat nu. Senare än vanligt. Värmen är en riktig backstabber. Därför tog vi bästemostern i hand under eftermiddagen och åkte ner mot vattnet idag med. Kaffe, sjöutsikt och leksaker på en filt under en stor ek. Det blev genast lättare att andas och tillsammans sågade vi av grenar som vi fastnat på.


Ikväll låter jag Maggio göra sig hörd medan karnevalens efterdyningar fortsätter här utanför. Inne hos mig går tvätten och jag ska välja ut en bra bok att förlora mig i. Skål för det.

Värmechock och bra förändringar

Årets varmaste dag och jag har varit nära hallucinationer och fullständiga bryt. Jag såg en dåre på joggingtur och undrade i mitt stilla sinne vad han hade för fel. Själv höll jag ju på att smälta bort i bilen med air condition i full gång? I nästa stund kändes livet rätt vackert när jag satt vid vattnet och kände sköna vindar med några av de fina tjejerna. 

Därefter försökte jag få mini att förstå hur fantastiskt det är att somna in utan kroppsvärme en dag som denna. Hon höll med - vi hurrar. Nu när kvällen äntrat har jag ätit god mat och uppskattat egen tid i soffan med min bättre hälft. Livet är inte alltid så komplicerat. En fras jag många gånger tappat hoppet om men som både har förvånat och rotat sig sen mini kom. Det är inte alls illa att få lära sig njuta av sånt som tidigare varit självklart. Det kastar om perspektiven litegrann. Och livet blir mer värdefullt.


Ps. När någon påpekar att jag gjort ett storslaget jobb med bebis och plugg den här våren så kan jag inte låta bli att bli glad i magen. Jag envisades inte så här för bekräftelsens skull. Det gjorde jag inte. Men, jag blir glad. 

Där rosor aldrig dör

Nu ska vi se om jag lyckas få till några rader. Mini har varit otroligt mammig de senaste och en riktig rollercoaster i humöret. Det är allt från att skratta högt till att i nästa stund kasta sig bakåt och skrika när hon får fel leksak. Jag misstänker att jag får handskas med precis den envishet och beslutsamhet som jag förtjänar. Så när hon har somnat om kvällarna andas jag ut för en stund och värdesätter egen tid. Som ikväll när ljusen är tända och hemmet i sin ordning så passar jag på att lyxa med godis och shopping. Jag förtjänar det.



Jag har känt mig lite sinkad idag och har fått kämpa litegrann för att förlika mig med det, nu när livet är så fantastiskt som det faktiskt är. Men det är väl sådär ibland när man stannar upp och hinner känna efter. Man förnimmer det som puttrar under ytan. Och det räcker med att se en söt liten tant. För att förvandla en vilande saknad till något oändligt starkt och genombrytande. En del av mig blir kvar bland minnena, resten lämnar lite kärlek och flyter vidare.


Puss

Hipp hipp hurra till universums finaste syster på hennes födelsedag  Och till mig själv och min mamma för att vi definitivt är värda att ha en alldeles egen dag. (Som vi givetvis delar med alla andra fina mödrar.)
Dagen till ära har det kalasats tårta medan regnet öst ner utanför. Jag tycker förstås att det varit riktigt mysigt. Jag fick sovmorgon i morse och har därför haft orken att vara vaken en stund in på kvällen. Resten av huset sover, jag har precis plockat undan akrylerna och passar nu på att lämna några rader innan jag gör dem sällskap. Hoppas alla haft en fin dag.



Love and peace.


Livets stilla gång


En shoppingrunda under förmiddagen, soffhäng med lyxig fika under eftermiddagen och en långpromenad i det gröna framåt kvällen har gjort oss alla gott den här fredagen. Livet är fantastiskt. Mini, som tycker att sömn är oerhört overkill, har äntligen somnat och föräldrarna njuter nu av egentid och god mat. Imorgon väntar ännu en härlig dag i lugnt tempo och vi ska förhoppningsvis ta en catch up med en liten tjej och hennes söta mamma. Är det inte härligt? Ps. Kameran är avdammad. Ds.


Happy face

Idag känner jag mig som 65, typ. Jag, mini och min mamma har gjort storstan idag och tagit en kaffe i en konstnärs lya. En fin dag. En fin dag med högsång av hela barnsångsregistret för en lyckligare bilfärd. Gode värld, barnet har attityd. Med övertydlighet om vad som är okej och inte okej. Jag har hittat lösningen på Sanatama dharma - stavas min dotter. Jodå, jag har funderat över min karma. Oh yes I have. Men jag älskar flickebarnet hejdlöst och hade varit naiv om jag förväntat mig en annan personlighet.


Imorgon mina vänner. Ska this lady ut på en shoppingrunda. För jag är så otroligt värd det. Jag är den bästa föräldern för just mitt barn och dessutom färdigpluggad. God kväll.

Tjugofemte maj

Det blåser storm ute idag. Inget väder för långpromenad, tänkte jag och kände medlidande för de frysande högstadieeleverna på fotbollsplanen. Nånstans där insåg jag att de som faktiskt kan vara inomhus borde vara det. Så jag vände på vagnen och tog sikte på det jag kände för redan när jag vaknade. Inomhysmys utan höga prestationer. Med en trollmors uppsyn, kaffekopp och filmer jag kan utantill rullandes i bakgrunden har den här dagen svept förbi. Mini i sin tur har sovit mycket. En halvtimme i sin säng, sen går larmet och för bästa hälsotillstånd hos alla får hon sova en stund till hos mig. Anna Wahlgren, up your ass.


Ikväll har jag landat i soffan och klickat mig runt på lite bloggar. Söta Anna-Malin har verkligen fått mig att vilja damma av kameran med sitt fina ljus och mysiga rader. Ännu ett sommarprojekt. Låt dessa dagar aldrig ta slut.

Några snabba rader

Mina tankar är på annat håll och jag gör det som jag gör bäst. Tar ut en seger eller två i förskott. More to come.

Idag har vi varit trötta gänget. Jag vet inte om det beror på det högst ambivalenta vädret eller det faktum att mini börjat vakna av kurrande mage om nätterna igen. Det handlar om en enstaka gång per natt. En vaken stund på max 20 min. Men det kan vara nog så jävligt när man en gång fått smaka på hur bra man mår av en hel natts sömn. Vi håller tummarna för att hon snart inser vilken dum idé detta är.

Förutom detta så flyter vi. Jag plöjer i skrivande stund några avsnitt Solsidan, funderar över potentiella dagsutflykter under lediga soldagar, skriver några rader till andra fina mammor och drömmer mig iväg till nya inredningsprojekt. (Jag tänker att förnya redan ägande prylar är grejen.) Nej, detta multitaskande har ingen ände.


Tidigare inlägg
RSS 2.0