KAMERALINS

Hej alla söta bloggläsare som följt mig genom många tider.

De här raderna är riktade enbart till er. Jag har nu efter många olika vändor bestämt mig för att börja blogga under ny och oförstörd adress. Ni hittar mig nu [här]. En nystart känns slutligen på sin plats när livet nått en ny fantastisk era och det har hänt mycket med mig det senaste. Tanken är att den nya adressen blir ett domän framöver och jag hoppas kunna lägga tid på idén.

Ni som följer mig via bloglovin' behöver inte oroa er då ni automatiskt kommer förflyttas. Alla ni andra som klickar er hit på annat vis får helt enkelt [en ny adress] att spara bland favoriterna.

Jag hoppas ni följer med på resan.
All kärlek.

Känslomässigt så händer det mycket nu. Vardagsmässigt så råder det stiltje. Men det är väl alltid något, tänker jag. Jag satt och påbörjade en ny blogg en kväll när tristessen blev för stor. Jag avbröt när jag insåg att jag har en stor del av viktiga händelser i just det här arkivet. Så viktiga att de blev svåra att slita sig ifrån. Jag har varit villrådig, trasig, gravid och jävligt lycklig. Så varför inte fortsätta toppa och dala under den här adressen trots att en ny era tagit vid.

Konceptet ändras efter mitt välmående i vanlig ordning. Det största i livet nu är förstås mini och familjen. Därefter har vi drömmarna, konst, poesi, samhället, människor, studier, mat, inredning och prylar i drivor. Jag är nog sådär lite av mycket. Så därför får den här bloggeran ingen riktig inriktning. Utan ni får helt enkelt följa ett liv i yrväder där viljan att förklara ständigt sätter in.  

Ps. Jag ska tycka det är roligt att skriva igen.
Men först ska jag äta tårtrester från en storslagen mormors kalas och hänga i Göteborgska skärgården en stund.

Klockan var elva på förmiddagen när kaffet blandades med filmjölk och jag kände mig fullständigt slut som artist. Det här med tänder är en svår process för mini. Vi gör vad vi kan men hon mår faktiskt inget bra alls i perioder. Under eftermiddagen infann sig däremot harmonin i sällskap av jordgubbar och det äldsta paret Svensson. Det är så otroligt mysigt att umgås med den äldre generationen.

Ikväll myser vi till det och håller tummarna för en bra natt. En utvilad känsla inom en snar framtid vore inte alls fel. Imorgon står dessutom en lunch med brudarna och födelsedagsfirande på schemat ♥ Fortsätt simma, fortsätt simma.

(Björn Ranelid i politisk debatt är inte alls så illa som det låter.
Det är rent av jäkligt bra. Svtdebatt.)

Den här kvällen bakar jag bröd med hjärta och själ för första gången på länge. Carrying housemother. Det är det nya indie. Det händer att jag drömmer om ett stort, lantligt kök med spröda luckor och en egen trädgårdsodling runt knuten. Det har även hänt att jag insett att jag numera söker lugn idyll istället för pulserande rörelse. Jag trivs.

Ikväll vankas det hemmagjorda piroger, allsång och Midsomer. Skönt avslut på en dag som faktiskt varit riktigt glad och mysig. Mindre ont tandkött, we suppose. Jag har hunnit putsa upp hemmet och pysslat en del, tagit en kaffe hos mormodern, besökt öppna landskap och förälskat mig i Green gate-serien. Samlarpotential, yes.

Det är kväll och mini sover sen en stund tillbaka. Idag har tanken på att återvända till skola eller jobb inte varit alls tokig. Jag är säkert inte lika kaxig när det väl är dags. Men det finns klart angenämare tider i familjeidyllen än när barnet får tänder. Åtminstone borta hos oss. Men det är bara att kramas, dricka kaffe och låta det verka ut. 

På tal om det så är praktikplats klar och möte spikat nästa vecka. Det handlar om myndighetsutövning, chefande och allmänt mingel under den enhet jag alltid brunnit minst för. Men eftersom det verkar vara min ständiga följetång så måste det finnas en mening? Jag är tacksam och dessutom passar möjligheten min livssituation väldigt bra med sin alldeles lagom dramatiska vinkel.

Ikväll förlorar jag mig i musik, känner efter och tar mig både en kopp te och en funderare. Nu för tiden. När det händer. Har jag ofta ett helt register att gå igenom. På alla plan. Jag måste varit nån annan innan jag kände dig...

Jag har varit helt otroligt trött idag efter en riktig insomnia, nattgnissel från mini och en tidig morgon. Resultatet blev ett riktigt hållkäftenhumör. No worries, mini är för söt och alltid på min sida. Nånstans där borde jag stannat under täcket idag eller åtminstone övat mina färdigheter i att sova en stund på dan'. Men nej. Istället har jag förpestat luften i min omgivning och slamrat hårt i dörrar och kastruller. (Men faktiskt varit söt och vid ganska gott mod när vi tog en söndagsfika i naturen hela familjen. Mormodern inräknad.) Men det här duger inte. Idag är det jag som bäddar ner mig tidigt. Ja, jag ska nog leta fram en ny bok och läsa i takt till minis snarkningar.

 

 Keep on shining, Linda. Keep on shining.

Jag fick sovmorgon idag och vaknade 2 minuter innan jag skulle möta en pärla på stan för en förmiddagskaffe. Det är helt snedvridet - när jag väl får sova ut så vaknar jag alltid ännu tröttare? Angående kaffet så blev det vid köksbordet här hemma istället när jag hade gnuggat gruset ur ögonen. En skön start på dagen. Note to myself: Bli bättre på att umgås med folk, det ger den där energin du saknar ibland ♥

Något annat helt snedvridet (och fantastiskt bra, för all del) är att saker har en tendens att ordna till sig så fort man släpper taget om det. Sent igår eftermiddag hade jag ett meddelande på svararen om att höstens praktikplats eventuellt var spikad. Mer information om detta på måndag men situationen är klart ironisk.
Idag hemmamyser vi, firar en startad semester och låter livet ha sin stilla gång. Vi är alla trötta och har en del bomull i huvudet. Minis första tand har dessutom tittat fram så det är åska i luften. Ute som inne.