KAMERALINS

Känslomässigt så händer det mycket nu. Vardagsmässigt så råder det stiltje. Men det är väl alltid något, tänker jag. Jag satt och påbörjade en ny blogg en kväll när tristessen blev för stor. Jag avbröt när jag insåg att jag har en stor del av viktiga händelser i just det här arkivet. Så viktiga att de blev svåra att slita sig ifrån. Jag har varit villrådig, trasig, gravid och jävligt lycklig. Så varför inte fortsätta toppa och dala under den här adressen trots att en ny era tagit vid.

Konceptet ändras efter mitt välmående i vanlig ordning. Det största i livet nu är förstås mini och familjen. Därefter har vi drömmarna, konst, poesi, samhället, människor, studier, mat, inredning och prylar i drivor. Jag är nog sådär lite av mycket. Så därför får den här bloggeran ingen riktig inriktning. Utan ni får helt enkelt följa ett liv i yrväder där viljan att förklara ständigt sätter in.  

Ps. Jag ska tycka det är roligt att skriva igen.
Men först ska jag äta tårtrester från en storslagen mormors kalas och hänga i Göteborgska skärgården en stund.

Klockan var elva på förmiddagen när kaffet blandades med filmjölk och jag kände mig fullständigt slut som artist. Det här med tänder är en svår process för mini. Vi gör vad vi kan men hon mår faktiskt inget bra alls i perioder. Under eftermiddagen infann sig däremot harmonin i sällskap av jordgubbar och det äldsta paret Svensson. Det är så otroligt mysigt att umgås med den äldre generationen.

Ikväll myser vi till det och håller tummarna för en bra natt. En utvilad känsla inom en snar framtid vore inte alls fel. Imorgon står dessutom en lunch med brudarna och födelsedagsfirande på schemat ♥ Fortsätt simma, fortsätt simma.

 Keep on shining, Linda. Keep on shining.

Förmiddagsfika till mig och gröt till mini.

Vi var ute på en tidig morgonpromenad idag. Jag älskar stan om söndagar. Lugnet och de tomma gatorna. Det kändes väldigt idylliskt att sitta på en parkbänk, se hur cafét ställde ut sina stolar och välkomnade söndagen. Allt detta medan mini sov.

Nätterna har varit överjävliga en period. BVC förespråkar separationsfas. Ja, vi med för all del. Men igår ändrade vi om kvällsrutinerna lite och det blev tillfällig succe. Jag är utvilad idag. Skönt. För den här förmiddagen har vardagsrumsgolvet förvandlats till ett lek- och busland. Hon kräver så otroligt  mycket underhållning det lilla yrvädret. Att jag hinner lämna några rader är en större bedrift. Vanligtvis startar min egentid kl 19.30 varje kväll. Och nu för tiden är det helt okej.

Jag ska försöka skriva oftare nu. Sedan sist har ni inte missat något. Jag har umgåts med nära och kära, lagat tapas, firat midsommar lugnt och stilla, återupptäckt tjusningen med ljudböcker och hösten är fortfarande oklar.

Love.

Godmorgon från Nyhetsmorgon och kaffesoffan. Alldeles bredvid mig här ligger lilla L helt utslagen efter morgonens bus i ett hav av leksaker. Jag tog den tidiga morgonen idag och med kaffekoppen i handen så kändes det riktigt skönt att ha startat dagen i tid.

Regnet öser ner i dag så vi får se vad vi tar oss för. Om det finns utrymme ska jag ägna mig åt hemmapyssel. Efter att ha varit på några lägenhetsvisningar har vi insett att vi kan vara kräsna. Vi bor väldigt fint. Det är mitt-i-city-känslan vi har tröttnat på, men det kan vi stå ut med tills det perfekta dyker upp. Tills dess tänker vi finslipa och förnya våra kvadratmeter här istället.

Hur som helst tror jag inte att mini nöjer sig med att se hemmet trygga vrå hela dagen. Hon har gått från att vara rekordkänslig för nya intryck till att älska vinden i håret. (Vems dotter..?) Men människor som inte är familj är fortfarande otäcka om de kommer för nära. Mitt barn påkostar sig inga leenden i onödan.

Jag lyssnar in Melissa Horns nya singel. Innan jag kände dig. Jag lägger ett pussel för mig själv längs med textraderna och bockar ödmjukast för att hon sätter ord på sånt som jag inte gör. Samtidigt leker mini i soffan med ett hav av leksaker. Och jag ler åt hennes finurlighet. Ett tjut av ilska när rörelserna inte lyder. Ett joller när hon når den mjukaste nallen. Och så vidare.

Det är studentyra i stan idag. Vi tog en biltur bland öppna landskap under förmiddagen för att fly undan det värsta dallret som hägrade i luften. I eftermiddag hänger vi i soffan och värker ut onda tandkött och trötta huvuden. Det är lugna dagar nu, men det gör ingenting.

Jag skulle inte ens va hälften utan det jag gör.

Oroliga nätter, tänder, fem-månadersvaccin kryddat med separationsångest. Man ska aldrig erkänna när nånting flyter (tidigare inlägg). Idag sköter vi inte vardagen med vänsterhanden direkt. Nej, och som bevis på det ligger två föräldrar nu utslagna någonstans i västra Sverige medan det yngsta hjärtat sover.

Livet känns inte riktigt så fridfullt som på bilden men vi jobbar på det. Nu när lugnet väl har lagt sig finns det en mängd olika saker som jag skulle vilja ta tag i. Det är allt från antika möbler, spellistor, hobbyfärg, fotoalbum och dagsutflykter. Några gram energi, sökes.