Kvalitativa analyser och ett fint liv
Måndag efter första adventsmyset. Jag är hemma en period nu för att forska och skriva uppsats. Så många kommande dagar kommer att beskrivas hemifrån. Jag vet inte hur jag känner för det. Sist jag dansade runt på Hagas gator var jag överväldigad av känslan och lovade mitt högre jag en massa saker. Men jag tror att jag behöver lugnet här.
Idag har jag förlorat mig i böcker och text. Kommit en bit på väg. Och så har jag vandrat omkring med kroniskt kalla fingrar och svurit lite över vädret som kunde blivit fint i solskenet men som blev alldeles för isande kallt av för hårda vindar. Jag anar en spegling av så många andra situationer. (Men nånstans där så blev jag visst den jag är nu.) Jag har även hunnit inviga fenomenet föräldragrupp idag. Inget vidare rus men en del av konceptet, ni vet. Slutligen blev det en fika med en del av familjen och jag slås av tanken att bättre kan det knappast bli.
Och jag undrar hur du gör
Det är första söndagen i advent och jag har precis kommit hem från simhallen. Jag kan glatt andas igen och älskade varje simtag utan kvävande känsla och hettande humör. Resten av den här dagen ska ägnas åt adventsmys med kaffe och lussekatter medan snön yr utanför.
Ps. Och jag tänker
att om jag inte låtsas om det som finns i luften
så försvinner det. Ds.
À l'heure actuelle de ma maison
En doft av nybakade lussekatter, en röst från Plura och sken från tända ljus. Man kan ha det sämre. Jag gav mig ut i snöstormen även idag. Undra om man har maxat sina vuxenpoäng när ett fullt kylskåp bringar ren och skär lycka? Storhandling, tapas på stammisstället, lyxshopping, mycket skratt och lite ont har varit på schemat. Pluggandet får jag ta tag i en fredagmorgon klockan sex och tjugotvå.
20101124
Jag startade dagen med en förmiddagskaffe och julklappstittut på stan med en av de finaste. Otroligt lyxigt med mitt-i-veckan-mys och så bra man mår av sina vänner. Snöstormen och adventspyntet som jag tjuvstartat med trollar dessutom fram mängder med julkänslor. Jag kommer på mig själv med att le finurligt och livet känns sådär fint.
Under eftermiddagen har jag myst inomhus, druckit några koppar te och för första gången mått lite mystiskt och sagt aj! högt. Mini har kullerbyttat sig och landat med huvudet neråt så kanske har det med det att göra. Hela jag känns annorlunda. Så därför har det sorterats, rensats och strukturerats i hemmets alla vrår för att styra det som styras kan. Ikväll somnar jag framför Independence day för att orka ge mig på plugg och shopping imorgon.
Ps. Jag har Sveriges finaste läsare
Utkast: Nov. 23, 2010 kl 13:48
Jag skriver från tåget på väg hem. Ömsom skrivandes, ömsom vilandes med ögonen på snölandskapet. Eldkvarn och Plura i öronen. Det var nått om en fjäril i natten, om att prata som vi gjorde förr. Och så var det nått om att vara påväg nånstans när man egentligen är tillbaks där allt började. Hur vackert låter det inte?
Har ingen internetuppkoppling så jag slänger ut de här raderna när jag kommit till hemmets trygga vrå. Jag är utvilad idag och har därför mått sprudlande bra av storstadsluft, otroligt fina klasskompisar och föreläsare man kan skratta åt. ”Det är bättre att vara klok än dum.” Årets lärdom till alla på socionomprogrammet.
Det är tur att jag hör till det förstnämnda. Det tycker det är bevisat för jag klarade de två hemtentorna jag slogs mot för några veckor sen. Score. Idag hör jag röster i mitt huvud som säger ”hon är fenomenal”.
Mitt liv är tåg och båt och bil
Utkast: Nov. 21, 2010
Ibland slås jag av tanken att jag måste komma på vem jag är och vad jag sysslar med. Mina läsare har dubblats sen jag berättade om det lilla hjärtat i magen. Jag vet att det förväntas text och foto om både mående och bebisplanering. Men hela tiden får jag påminna mig om att det där inte är jag. Istället söker jag konstnärliga käftsmällar och gör tappra försök att legalisera djupet, att det är okej att vara ett bottenlöst yrväder, även i en familjeidyll. Ni får så gärna följa med på tåget men se upp för det går över många spår.
Sådär lät det igårkväll efter några Winnerbäckska rader blandat med kunskap från diverse taggbuskar jag ännu inte lärt mig namnen på. Nu har jag landat i skolans café med min finaste lakej. Här inväntar vi inspiration och bättre tider för att ta tag i vad vi har framför oss. Två tekoppar står på bordet för oss som vill komma fram till andra sidan drömmen. Mini lever gott i magen. Allt är precis som det ska.
Söndagsbryderier
Söndag - stavas storstäd här idag. Note to myself: Det är värdelöst tråkigt att putsa höga fönster i fyra delar och det är fullt möjligt för ohyra att bilda en egen stad ovanför köksluckorna när trasan inte varit där på länge. Men nu är det fint. Golven är dessutom städade och sofföverdragen tvättade. Score. Nu har jag fastnat i gamla fotomappar.
Det där var maj. Det var sparris och det var bollar med min gamla vän brandmannen. Det var frossa- och illamåendeattacker. Det var hormonchock och depression. Och det var smal midja. Det sistnämnda kommer tillbaka om några veckor tillsammans med ett helt nytt liv. Men resten är jag glad att slippa.
Heaven help me
I nästa liv ska jag gifta mig med någon som har den rösten.
Det finns något stjärnklart över hans ögon.
Jag har gjort några timmar i butiken idag och köpt med mig julte och vinterns mysigaste sjal hem. Alla butiker är fulla av adventspynt och det har snöat i natt så mysstämningen är total. I veckan ska jag bära upp mitt eget pynt från källaren och handla bakingredienser. Jag älskar den här tiden på året.
I eftermiddag myser jag av det dova ljuset i våran annars så ljusa lägenhet. Det börjar redan mörkna. Om en stund åker vi iväg på lite eftermiddagsfika hos fina nära. Jag har blivit otroligt beroende av familj och vänner det senaste. Mer än vanligt. Jag verkar visst bli lite ömtålig och vill ha med så många som möjligt på tåget när jag står inför stora saker i livet. Det innebär även att man inser vilka som saknas. Bittert. Men jag kan fortfarande höra vem som skulle ha sagt vad. Min släkt är full av hjältar.
Dina ögon var ett fritt fall varje gång
Jag vaknade traditionellt och oförskämt tidigt idag men övertalade alla mina sinnen att inte gå ur sängen förrän det åtminstone hade ljusnat bakom gardinen. En stund senare drack jag starkt morgonte och surade sådär barnsligt för att jag inte kände mig utvilad denna morgonen heller. Men efter en förmiddagspromenad i frostade minusgrader kändes livet lite bättre. Och efter mat, fika, framtidsvisioner och lite plugg hos mamma var livet som vanligt igen.
Ikväll satsas det på hembakad pizza och Winnerbäckska toner innan Idol börjar. Jag lyssnar på musik igen. Jag är en av dem som skapar minnen till toner och detaljer enkelt. För enkelt. Det kanske låter fånigt men jag har försökt undvika skrapandet mot gamla blessyrer. Ikväll däremot sjunger jag till Köpenhamn och överallt och lär mini att Lasse är poesikung och att vårat språk inte skiljer sig något nämnvärt.
Och om du saknar mig ibland
Idag är en sån dag då allting har tumlat runt. Men det är som jag på senare tid tappat förmågan att sätta ord på det. Tappat kaostrollet i mig själv och blivit medelsvenskt förnöjd. Nästan tråkig.
Det är nog därför jag älskar att vara i farten. Det triggar igång sinnena och bevarar elden. Det är nog därför jag är livrädd för att sakta ner. Livrädd för tråkigheten. För eld som förvandlas till matt glöd. Det är enda sättet jag kan förklara det på.
Idag har jag vandrat runt på Göteborgska gator med fina människor. Fått mycket uträttat. Och mimat i takt till Fria vägar ut medan landskapen svept förbi utanför ett tågfönster. Jag minns någon säga att texten handlar om mig. Nu vill jag påstå samma sak till någon annan. Jag spelade fult ibland. Men jag hade alltid en demon. Undra vem som är din nu? Jag tror jag förstår dig.
Utmanad i frosten
Vetenskapsteori för newbies
En bättre dag idag utan elegier. Ja, trots att en godnatts sömn inte är något jag är bortskämd med. Om det ringer på dörren idag så tänker jag inte öppna. Jag strider igenom overkligt mycket text och tvingar kvar mitt fokus med en kopp kaffe. Eller två. Det enda som hörs är datorns surrande från sökande PDF-filer och någon bil som passerar utanför vardagsrumsfönstret. Det är ovanligt lugnt för att vara eftermiddag i en solig småstad. Det har regnat i flera dagar. Jag har känt med det. Så idag passar en långpromenad i strålande solsken overkligt bra.
Bara text ni vet
Jag tröttnade igår. På den rosa bubblan och Svenssonidyllen. Ta mig överallt men inte till jorden. Ibland måste man få falla fritt. Så jag plockade fram färgerna och tryckte igång musiken som triggar igång virvelvindarna. Det kallas melankoli, men jag vet inte. Lite mer mig själv efter det. Hur som helst. People are like songs, it's true.
Jag har tröttnat idag också. Fast denna gången på kurserna jag inte riktigt får grepp om. Jag har varit för trött för att få bra koll och våra föreläsare är lika strukturerade som en påse hasselnötter. Det brukar klarna. Jag har bara inte tid för strul den här terminen. Jag tänkte gå en promenad i höstmörkret nu. För att sedan strö ännu mer salt i kurslitteratur-såren.
I just miss you, that's all.
All I want now is a white light moment
När jag ser den här bilden känns det lite som ett white light moment. Dem längtar jag efter. Hela den här resan från början av maj till nu har gått oerhört lindrigt och mycket jag var rädd för skrattar jag åt idag. Jag har blivit lugnare i sinnet och säkrare i mina val sägs det. Något som jag aldrig trodde var möjligt.
Men jag saknar känslan av kontroll. Känslan av att ha rutin på livet, veta hur framtiden ser ut och kunna planera in sånt som gör mig lycklig. Jag vill veta hur mina dagar ser ut och njuta av att ta mig framåt. Nu går jag och väntar på något som jag inte vet vad och försöker planera något som jag inte vet hur. Därför längtar jag efter ljusare tider som på bilden. För då vet jag att jag har allt jag någonsin önskat och glöd att kunna forma livet igen.
Det här skrevs för åtta veckor sedan. Jag minns hur jag och mamma åt varsinn kanelbulle och drack kaffe, att vi pratade om att vi skulle vara en till nästa gång vi säsongsfikade här. Jag minns hur jag och tjejerna såg på Remember me och målade naglarna med glitterhjärtan. Och att jag hade en klump i magen över regeringsvalet kommande dag. Jag minns varje känsla som igår. Låt kommande åtta veckor gå lika snabbt.
Bland popcorn och livshistorier
Vilken ruggig lördag det varit. Betonggrå och däven. Jag stängde in mig efter jobbet, tände ljus och dukade fram helgfika. Först kom våra fina vänner från folkhögskoletiden hit för att sen avlösas av lite familj. Helt plötsligt spelade inte regnet någon roll. Mellan kaffet blev det lite snickerier inför minis ankomst. En vacker dag när jag är full av anabola föräldrahormonstereoider kanske jag visar lite bilder. Men ikväll har jag bänkat mig framför Så mycket bättre för att inspireras av människors livshistorier. Petter är en riktig konstnär, Dileva är storslagen och Barbro ska jag bli som när jag blir gammal...
Tio elva tolv
And if a mirror should break it's easy to take, deep down I know that you care. Så låter det denna fredag. Jag satsar på hembakad pizza, kuddar och madrasser på golvet, tända ljus överallt, en godis skål och myssockar. Det kallas fredagsmys på samma vis som man hade när man var liten. Jag ska gissa svaren på Vem vill bli miljonär tätt följt av skönsång framför Idol. Mer text än så här får ni inte av mig idag. Jag åkte tåg 06.22 och kom hem 16.47 en fredag. Nu är det helg.
Elfte november
6 stycken hemma hos oss just nu.
Det har bakats glutenfria bullar och pysslats en del med tvätt under förmiddagen. Jag kände mig som en riktig hemmafru när kaffet puttrade och bullarna dukades fram innan en av oss stack iväg till jobbet. Not cool. Skönt att det inte ser ut så jämt. I eftermiddag ska jag gå en långpromenad med ljudboken. Hypnotisören med Lars Kepler är nästan ohälsosamt spännande och riktigt effektiv att stänga av skallen med. Undra om jag tar mig för något plugg idag?
Insikter
Slutligen insåg jag att jag brinner för båda tankarna även om det är två otroligt olika sorters glöd. Jag är ingenting utan en familj. Men jag är även en av dem som känner sig tom utan karriär och mål. Jag trivs så otroligt bra med vad jag gör och har därför lovat mig själv att aldrig behöva välja. Ett stort plus och massa kärlek till socionompärlorna som kommer med fina och sporrande kommentarer och som ser en växande mage men aldrig glömmer bort vem jag är. Och till våran uppsatshandledare. Den första akademikern som visat en mänsklig sida med en stor portion ironi. Någongång vill jag skriva en avhandling.
Så du ser mig mellan fingrarna igen
Det tog lång tid innan jag gick utanför dörren idag. Det hade hunnit mörkna när jag sprang ner till jobbet för att hämta vuxenpapper. Mina skor var blöta och mini låg och tryckte mot lungorna när jag kom fram. Så förutom chefens underskrifter fick jag ingredienser till den godaste varma chokladen någonsin. Perfekt att mysa i soffan med medan vinden fortfarande viner utanför. Men nu är projekt: försäkringskassan & föräldraförsäkring klart för den här gången. Nu återstår beslut, planering och några omgångar underskrifter till.
Imorgon är det dags för en heldag i Göteborg igen. Det var längesen sist. Introduktion på forskningskursen och handledning inför B-uppsatsen på schemat. Nu kör vi. Så många människor som passerar och lämnar avtryck, är en tanke jag aldrig slår mig fri ifrån.
Brrrrh
Snöflingorna dansar runt hysteriskt och vinden viner så högt att jag skulle kunna höja tvn. Det är mysigt. Och jag mår väldigt bra. Idag blir det inomhusmys alla dagens timmar. Jag ska smyga runt i slarvigt uppsatt hår, myssockar och läsa torr kurslitteratur. Jag gjorde aldrig det igår. Jag och min bättre hälft åkte till berget men en termos chokladkaffe istället. Det var innan snön kom.
Måndagsmys
Bright side of life
Lagom lång måndag på kommunen. Hemma före 11 - kallas effektivt arbete. Vi har valt metod, fått frågeställningar godkända av våran handledare enhetschefen och börjat tugga på nästa rubriker. Bra känsla i magen. Det här kommer gå bra. Jag älskar känslan av att få vara påväg någonstans och göra lite nytta.
Jag vaknade 04.47 och kunde inte somna om så det kändes rätt jävligt att slåss mot sex minusgrader och halkiga skor tre timmar senare. Nu har solen kommit på besök och det ser ut att bli en fin dag. Jag ska antingen gå en långpromenad eller åka och simma, läsa in mig på lite litteratur och hämta vuxenpapper på jobbet. Skönt liv.
Playing by the rules
Jag dricker chokladte ur en plommonlila kopp och gör lite nytta. Jag fyller i vuxenpapper som aldrig tycks ta slut och har nyss dansat runt med dammsugaren. För att bryta allvaret står en gammal julkalender på som bakgrundsbrus. Frosten har legat över stan idag så det passar bra. Jag hade både mössa, halsduk och vantar på mig under förmiddagen när jag var ute och gick mellan hus och längs promenadstigar. Kinderna var sådär härligt rosiga när vi kom in.
Jag tycker om söndagar. Jag är alltid lagom lugn i både kropp och själ och tycker det är extra mysigt med en eftermiddagsfika eller lite hemmapyssel. Någonstans i dammsugardansen kom jag däremot på mig själv med att ologiskt längta lite efter tjejmiddagar med några glas vin. Och efter min envisare hälft i Norge. Det är tur att det kommer bättre tider för båda punkterna. Ikväll? Beck i soffan. Imorgon? Fältplats och B-uppsatsförberedelser.
20101106
Skön ledig lördag. Butiken var stängd för det är röd dag - vi är noga med sånt. Så jag åt frukost länge, duschade länge, gick en långpromenad för att sen hamna i bästa Smedis fina lägenhet och blicka ut över stan och äta god fika. Jag skulle haft en fullspäckad helg men planerna har ändrats och jag gillar läget.
Idag välkomnar vi vecka 31. Jag mår fortfarande oförskämt bra. Inte tungt, inte för många kilon, inget vatten, inga uppstötningar, inga cravings. Mini trycker lite på lungorna ibland, klämmer åt magsäcken, gör mig lite matt på begränsade klädval och får mig att längta efter livet efteråt. Blir det värre än såhär är det åtminstone inte många veckor kvar. "Passa på att gör allt som du tycker om att göra nu för sen kommer du ändå inte hinna!" Det var dagens kommentar och dagens ris går därmed till människor med bitter livssyn.
Come back and haunt me
Verkligheten är så mycket mer inspirerande än kurslitteraturen. Det insåg jag när jag klev ner för trapporna efter en halvdag på fältplatsen. Jag har träffat drivande människor och idén till B-uppsatsen känns riktigt bra. I rest my case. Låt universitetsåren gå riktigt fort så jag får stilla rastlösheten och så lite frön. Jag har sällan känt mig så redo för det riktiga livet som nu - anabola föräldrahormonstereoider är magiska.
Jag har gjort massa nytta idag för att sedan promenera i höstsolen med lätta steg och spela sönder Coldplay-låtar - för jag vet inte vilken gång i ordningen det här livet. Någonstans mellan The hardest part och Fix you klövs jag mitt itu samtidigt som jag insåg att många eldar har slocknat sedan livet tog vändning. The hardest part was letting go and not taking part. But still. When you love someone but it goes to waste I will try to fix you. Jag antar att allt är precis som det ska vara.
Nu kör vi?
Jag har varit ledig länge nu, umgåts med nära och kära, gjort sovmorgon och eftermiddagskaffe till en tradition, låtit bra filmer stå på som bakgrundsbrus och pysslat en del hemma. Om jag är redo för ett annat tempo nu? Realistiskt uttalande: jag vet faktiskt inte. Viljestyrt uttalande: självklart.
Imorgon tjuvstartar vi forskningskursen och nästa vecka drar det igång påriktigt. Det finns mycket att göra innan jul: övningsuppgifter, textanalyser, en hemtenta, handledning och en B-uppsats som ska skrivas och granskas. Nånstans däremellan ska jag läsa in mig på litteraturen till vårens kurs så jag är redo att halka efter när mini kommer. Eventuella åsikter om detta undanbedes. Allting är möjligt med lite planering.
Idag startades dagen med en promenad i solskenet och jag passar på att ladda batterierna ännu en eftermiddag. Snart ska jag resa mig från kuddarna (no worries - kaffekoppen balanserade inte där speciellt länge), ställa in en äppelpaj i ugnen och invänta dagens fikagäster. Ha en fin dag.
Torsdag 14:24
Tvåtusentioelvanolltvå
Idag är jag inte lika vass i tonen.
Jag valde att isolera mig för en dag och bara släppa in stöttande människor. Att det ens ska behövas?
Ni ska veta att era kommentarer har guldkant.
Ikväll har jag tänt ljus och myser framför brittiska deckare med lite te och fruktsallad. Det har varit lugnt och skönt i det här huset idag. Kändes välbehövligt efter mycket turnérande och för många utomstående åsikter den senaste veckan. De första stegen ut i regnet togs för inte alls längesen med mamma som sällskap. Vi har fnissat sött och lagt pengar på Kappahls Newbie ♥
Från soffan har jag dessutom påbörjat projekt: försäkringskassan & föräldraförsäkring, fått några gråa hår på köpet, jagat arbetsgivarintyg, sänt massa energi till behövande och beställt böcker inför forskningskursen. Nu ska jag nog klara mig ett tag.
Från kylan in i värmen
Ibland förstår jag inte varför människor envisas med att fila in kommentarer och anekdoter med söta undertoner om saker som de faktiskt inte alls har med att göra. Det är både elakt och jävligt fult att lägga värderingar i andra människors val. Svenskar är vanligtvis både inbundna och fulla av integritet men när det handlar om graviditeter och föräldraskap så tycks det finnas oförskämt mycket åsikter på lager.
Det görs säkert inte av elakhet - men trots att jag har ett extra liv i magen så har jag inte hur mycket motståndskraft som helst. Jag är en av dem ni aldrig kommer få säga vad var det jag sa till så skärp till er nu. Några eggande fraser är jag värd. Ljug om ni behöver, det gör ingenting.
Den första november
Allt fler träd står utan löv och det är sådär novembergrått ute. Inte alls som på bilden. Jag lider inte så mycket av det. Har alltid varit en inomhusmysare och i år har det nästan fördubblats. Det dröjer nog länge innan jag står längst in i baren och viftar bort mina sorger igen. Jag trivs bland de tända ljusen, tekopparna och filtarna. Det enda jag saknar är kreativiteten. Jag målade mig igenom förra hösten och vintern. Har knappt rört färgerna sen dess. Kanske är det ett gott tecken.
Märks det att jag haft en vaken natt? Det är inte ofta orden i sin enkelhet hälsar på redan 08.40. Jag drabbades av en lättsam panik igår (pinsamt enkelt när man är skör och mottaglig). Om 7-13 veckor blir jag mamma. Ja, så står det. (Vart tog tiden vägen?) Det är fantastiskt och precis som jag vill ha det. Samtidigt är det alldeles för stort för min bohemhjärna och jag undrar om man nånsin blir mentalt redo? Nu ska jag dränka funderingar i simhallen, därefter i en rad foto- och designjobb och bland kaffekoppar med goda vänner. Ha en fin måndag gott folk.
