Hur ska det gå?
Jag livnär mig på magin från igår. Jag vandrar Melissa Horns sfär i takt med hennes toner från lurarna. Enklast så. Alltid enklast. Jag har varit off road idag. Ni vet hur det kan vara. Det blir svårt att möta människor med blicken. Svårt att hålla ryggen rak. Det går över. Det gör det alltid. Jag älskar ord. Varför är det alltid lika svårt att förklara med stämbanden? Text. Så mycket enklare.
"Du flyger högre än oss andra
De får se upp varenda gång
Först när du tar dig ner på jorden
Först då kan jag va din vän
Jag mår bra och det blir vackert
Och lika sorgset som förut
Men här finns inga brustna hjärtan
Alla ser likadana ut"
Till hiva
Säg ingenting till mig
Första advent och frostbelagda gator, kan det bli bättre? Ja, det kan det faktiskt.
I eftermiddag fyller vi bilen med sköna själar för Melissa Horns spelning på Lorensbergsteatern.
Just another day in Gothenburg.
"Du håller ingens hand
Du tror att alla skulle titta då
Men jag håller din ibland
För det är kallt
Och jag fryser så"
Portrait of sweetness
I've been chasing a starlight
Det senaste dygnet i randompics...
Jag har strosat genom en julfin småstad. Kramats med fina Lea. Druckit te med brudarna. Suttit som ett ljus i biostolen framför New Moon. (All kärlek åt Twilight-serien som lyckas trolla fram hundratals vackra känslor samtidigt.) Sovit ett tvåsiffrigt antal timmar oavbrutet. Adventspyntat. Julstökat i det glutenfria köket (maxade housewivespoäng). Kramats. Haft fina föräldrar på fika. Pratat i telefon. Och diggat framför Idol. Såhär borde det vara jämt...
Onsdagsliv 22:05
I'm secretly on your side
Jag såg en bok på Poketshop.
På centralstationen. Under titeln Håll med eller håll käften.
Så kan det va'. Kvällspuss.
Med ena foten utanför
Det är visst någon som blickar tillbaka på minnena söderut, till toner av Melissa Horn.
Fotomaraton - Österlen.
Jag klarade första tentan! High five! Min studieteknik har hittills kammat hem seger. Jag belönar mig i dunkelt ljus med te och vackra toner. "Säg ingenting till mig, det hörs på stegen när du går." Jag lever ett fint liv. Ett innehållsrikt och färgstarkt. Jag har en stark vilja. Många planer och visioner. Men ändå. Har ni någonsin känt att ni kanske inte hittar ut ur dimman på egen hand?
Som en viskning ser vi syner nu igen
Och när paniken bryter ut
ler du svagt och viskar till mig tyst..
Jag orkar inte förklara så försök se det ändå
Jag har pysslat om hemma. Som vanligt otroligt inspirerad efter en dag på jobbet bland ljuslyktor, dofter och detaljer. Idag har halva stan varit inne i butiken med tidig julklappshybris. Jag är en krigare med presentsnöre som främsta vapen. No doubt. Det var otroligt skönt att få jobba några timmar och känna fötterna på småstadsmarken - långt bort från kurslitteratur och statsvetenskap. Jag har saknat det. Det. Tryggheten. Luften. Favoritcaféerna. Kullerstensgatorna. Och farbröderna på ljugarbänken en lördag. Det finns en anda i Göteborg. Så farligt lockande att förlora sig i. Men så skadlig för mig - den här november.
En sång för vår elite
Kärleken är starkare än all fysik i världen.
Tomheten också. Men det är inte lika viktigt.
Och så blinkar det till
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Jag har suttit i diskussionsgrupp inför litteraturseminariet idag. Jag blir otroligt inspirerad av människor med starka åsikter och lär mig mycket av att förstå andras synvinklar. Det var en alldeles-lagom-dag. Fem personer, te, givande diskussioner och nionde gradens spöregn mot fönsterutan. Halva veckan har passerat. En föreläsning och ett avsked kvar. Jag fortsätter simma.
Älskling, det är livet som leker
Jag var ute och gick förut. Vilken flopp.
Täcket och en söt film blir ett värdigare slut.
Lyckliga gatan
Jag satt och läste på tåget. Soldis tre stationer hemifrån. Tät askgrå dimma två stationer hemifrån. Jag skulle aldrig tittat upp. Sverige har blivit novembergrått. Jag gömmer mig i stora halsdukar för att slippa undan fukten. Höstlöven jag brukade sparka runt för några veckor sen har förvandlats till en brun sörja i alla diken. Vi borde stryka den här månaden ur kalendern.
Jag älskar månader som april. Och december. Augusti är, som bilden visar, också jävligt bra (när semesterhysterin lagt sig). Men. För att visa lite glöd. Jag har trots en gnutta bitterhet haft en bra novemberdag till toner av Kent bland fina vänner och en helvetes massa begrepp och kapitell.
After the gold rush
Ibland behöver man komma bort ett tag. Tänker jag. Medan jag bläddrar igenom fotomappar från Grekland. Jag har varit i kyrkan idag. Och läst en socialrapport om fattigdom. Men det blir samtalsämnen för en annan kväll.
Your love is sweet misery
lundlund.com
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Jag var tvungen att blåsa ur huvudet ikväll. Ont om rutiner, gott om dåliga vanor. Jag vill inte fastna i studentfällan - maniskt läsande och evigt analyserande. Jag är så mycket mer än socionomstuderande. Så ikväll vill jag vara allt det andra. Kvällspromenad, poetiska toner, brittisk deckare i tv-rutan och en kopp te. Touché.
En trött spegelbild i ett tågfönster
Kärlek
Ikväll trampar jag vatten. Jag ska förlora mig i love actually och minnas dina sånger. Jag mötte en väldigt speciell person från förr på tåget idag. Jag förvånades av min egen reaktion. Kärleken är stor. Där också.
Such great heights
Så ikväll har jag stängt alla fönster. Vridit på elementen. The postal service spelas i bakgrunden. Such great heights. Jag fick låten påpekad igår. Och nu betyder den något. Jag har haft en dag hemma idag. Med kurslitteraturen. Leo Huberman är trevlig. Den lugna känslan i mina 75 kvm också. Men. Imorgon ska det bli skönt att känna storstadspulsen. Och trycka undan. Något.
Mannen i den vita hatten
Jag slog bort söndagstristessen med att skratta åt livet över skridskoåkning och en varm kopp te. Det borde bli en vana. Jag älskar mina vänner. Varenda en. Hanna, dig är jag stolt över.
Du har så underbara ord
Jag har så jävla mycket som vill ut. Det tar sig form i akrylmålningar, fotografier och textrader. Ibland frenetiskt städande, putsande av köksluckor och pedatiskt plockande i bokhyllorna. En människas överlevnadstrategi. Ännu hållbar. Jag har en oplanerad helg. Det är fantastiskt. Kreativiteten flödar, bland långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar. Ikväll är stolt över mitt efternamn.
Torsdag 12:08
Efter 10 med Malou von Sifvers, en kopp te och en filt i soffan måste vara det lyxigaste man kan unna sig en vardagsförmiddag. Dagens diskussion rörde en neurologisk sjukdom och eftersom det även rör min verklighet satt jag som fastklistrad i en timme. Det är storslaget vad forskning och erfarenheter kan åstadkomma.
Jag är hemma idag. Eftermiddagens föreläsning känns overkill när man behöver samla krafter. Jag suckade lite åt kursen Samhällsstruktur och välfärd men får nog ta tillbaka det. Classic. Föreläsningarna igår var sjukt intressanta och jag vill ge en kärleksförklaring till våran föreläsare. Fast idag vill jag gå hemma och vara melankolisk. Landa. Så jag pysslar, bakar bröd, läser kurslitteratur, målar, dricker te och lyssnar på vardagstrafiken som dragit igång utanför mitt vardagsrum. Idag njuter jag av att inte vara en av alla dom som stressar omkring.
Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Det tysta ekot är av ett slag för sig
I helgen såg jag släktens största och mest stabila skepp försvinna ur synhåll från oss, för att sedan dyka upp vid horisonten på en annan strand och bli mottagen av andra röster som ropar "här kommer hon!". Ekot som finns i bröstet får verka ut av sig självt.
