KAMERALINS

Det är kväll och mini sover sen en stund tillbaka. Idag har tanken på att återvända till skola eller jobb inte varit alls tokig. Jag är säkert inte lika kaxig när det väl är dags. Men det finns klart angenämare tider i familjeidyllen än när barnet får tänder. Åtminstone borta hos oss. Men det är bara att kramas, dricka kaffe och låta det verka ut. 

På tal om det så är praktikplats klar och möte spikat nästa vecka. Det handlar om myndighetsutövning, chefande och allmänt mingel under den enhet jag alltid brunnit minst för. Men eftersom det verkar vara min ständiga följetång så måste det finnas en mening? Jag är tacksam och dessutom passar möjligheten min livssituation väldigt bra med sin alldeles lagom dramatiska vinkel.

Ikväll förlorar jag mig i musik, känner efter och tar mig både en kopp te och en funderare. Nu för tiden. När det händer. Har jag ofta ett helt register att gå igenom. På alla plan. Jag måste varit nån annan innan jag kände dig...