KAMERALINS

Jag jobbar vidare med projekt: landa. Jag tänder stearinljus om kvällarna, beundrar färgsprakande löv, läser om allt från psykodynamik till etiska begrepp och önskar mig några fler timmar på dygnet. Så fort jag blir frisk ska jag smyga in långpromenader och turer till simhallen mellan tågresorna, socialt umgänge, konsten och hemmabestyren. Vad tror ni om det?

Jag har en helt fantastisk höst framför mig och den tänker jag njuta av. Varje sekund. Mycket kreativitet och musik blir det. En tur till Ladies Night (rock on), en magisk Winnerbäck-spelning och en sentimental stund med Melissa Horn. Och allting i fina Göteborg. Jag ska minnas hösten 2009 som den tid i livet då jag laddade batterierna och var riktigt jävla lycklig. Ja. Hösten, kylan och färgerna är min tid om året.

Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. Jag tappar mig alltid. Lite. Vid nya skeden i livet. Från den första september, till den sista september. Har jag tumlat runt i en magisk studentyra. Livet är fantastiskt. Göteborg är fantastiskt. Framtiden är fantastisk. Jag har svävat några centimeter ovanför marken i en månad. Idag ville jag känna marken under mina fötter igen. Så jag mötte hösten - förkyld och jävlig: med kameran.

En söt come back, helt enkelt.

Det här blev min favorit.
Det känns som det alltid gör. Underbart.
Och jag älskar det lika mycket nu som för 8 år sen.

Jag läser om social omsorg, skriver en frågeställning om vårdrocken och sneglar stolt mot dagens GT som ligger på köksbordet. Min mamma. I debatt om min mormors äldreboende. Skitställe. Jag är stolt över varje cell jag äger. Från henne.

Jag sålde vinterdäck till min gamla bil idag. Old fellow. Så nu är min nya systemkamera redan betald. New fellow. Jag stack iväg till ICA förut för att handla lunch. (I studentlivet ligger man aldrig steget före.) Okammat hår och musik i öronen. Blicken i golvet. Visst har vi alla sånna dagar ibland?
Jag tror jag ska gå en promenad genom stan' i eftermiddag. Strosa. Mitt stammisfik är till salu. Man kanske skulle byta bana? Igen? (Fast egentligen har jag aldrig gjort det.) Men nej, jag trivs underbart som blivande soc-kärring.

Allt det fina i livet.

Ni har sett dem förut. Bilderna. Jag visar dem igen för att sammanfatta allt fint jag har haft i livet den senaste tiden. Jag har gjort en the new era i den här bloggen. Ingen mer framtidsångest, inget mer pusslande av utspridda arbetstider, inga tillbakablickar från det som en gång gick i motvind, inga ord om hur saker och ting skulle kunna vara. Istället fina ord från mina önskade dagar på socionomprogrammet, klingande skratt bland vackra människor, foton och det som vardagslivet erbjuder.

Alltså.

Hej, jag heter Linda. Jag pluggar i Göteborg och bor några mil därifrån. Jag har en fin familj och underbara vänner. Idag har jag sålt min bil och köpt en ny systemkamera. Den andra i mitt liv. Det är kärlek det. Jag har raderat mitt gamla bloggarkiv och kommer att skriva när det finns tid. Enkelt.

Jag bloggar nu på [adress].

Akriv
2009 September. Oktober. November. December.
2010 Januari. Februari. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Augusti. September. Oktober. Novemer. December.
2011 Januari. Februari. Mars. April. Maj. Juni. Juli.