En annan tid en annan plats
Allting känns precis som det gjorde en gång. Kanske känns det till och med lite bättre? Jag har inte kommit på det än. Men jag tycker om livet nu. Vid något tillfälle tror jag till och med att det syntes. Jag fick ta emot varma kommentarer som kändes fint i hjärtat.
Jag har varit mitt starkaste jag de senaste dygnen. Note to myself: låt känslan bli orubblig. Än har jag inte äntrat de högsta bergen. Men sommarens (genomjävliga men ack så högaktningsfulla) slit bör inte vara förgäves. Vi säger så.
Vem ska du spela när du lagt alla kort?
Jag planerade mitt augusti som sommarens mest effektiva månad och kan nu pricka av sista uppdraget på listan. Ett bröllop är förevigat. Resultat: framöver. Jag har varit lite spänd men låtit det rinna av mig. Jag har träffat trevliga människor och fått följa ett otroligt vackert brudpar. Jag har klättrat på en stege för konsten, vandrat Drottninggatan ner och förundrats över Stockholms dysterhet.
Det är inte utan viss lättnad som jag ligger nerbäddad i min egen säng och känner krafterna hinna ifatt mig. Det är en svårarbetad konst att hålla tempot med årets förkylning i släptåg. I samma stund som jag skriver det här navigerar tranorna mot söder ovanför mitt hustak. Jag hade säkert slagit följe. Om jag inte vore så förbannat nöjd med vad som finns här.
Det känns som jag skrev de här raderna igår. Jag minns hur livet kändes i mitten av juni. Jag minns doften av barfotagräs. Och jag hör fortfarande ljudet av gungande vatten. Men nu står jag här. En enda kväll ifrån kursstart. Jag har saknat att vara påväg någonstans. På senare tid har jag till och med saknat litteraturen som tryggt vaggat mig mot framtiden.
Jag har funderat över vad jag vill med den här hösten. Visioner står som trogna lakejer. Men förr eller senare kommer mörkret. Den verkliga kylan. Jag hoppas det finns en karaktär i mig då som står pall. För den Linda jag har bekantat mig med blir ganska liten ibland. Och just i år finns det en del att försvara.
Det blev många rader idag. Jag antar att jag är en av alla dem som drabbas då och då av nått jag vill förklara. Välkommen, blir mitt sista ord. Välkommen, livet och hösten.
Huvudstaden tur och retur - vi hörs på söndag!
Jag har kammat hem rekordhöga vuxenpoäng idag. Det är sådär i perioder har jag lärt mig och den här gången kändes det praktiskt taget riktigt bekvämt. Inga myror under huden. Livet är vackert, tänker jag.
Den här dagen blev en sån-där-dag-då-man-knappt-hinner-tänka-efter. Från vuxenpoäng, till frisörstolen, barndomshemmet, promenadstråken och resväskan. Och allt detta i en höstmörk nyans med nyklippta toppar.
Jag åker till Stockholm imorgon. I första hand för att fotografera ett bröllop. Men jag hoppas även hinna med lite traditionellt turistande och några kramar från släktingar.
Det har varit mycket dystra skildringar genom mina fotografier det senaste. Ni vet hur det kan bli. Jag hoppas däremot kunna bära med mig kameran och fånga andra ögonblick framöver. Det kanske vänder i Stockholm. Perspektiven brukar kännas annorlunda där. Dessutom är bröllop jävligt vackert.
Ps. På måndag drar skolan igång. Och höstluften är redan här. Nu vill jag falla fritt. Ds.
Jag vill bara visa dig nåt bra
Jag är blek och glåmig efter en förmiddag på vift. Men jag fick åtminstone andas lite höstluft. Förkylningen är envisare än mig för stunden så jag fick snällt bädda ner mig igen. Värmeljus, Harry Potter-maraton, mängder med te och läkerol är vad som gäller resten av dagen.
Jag träffade någon idag. Någon som fick mig att förstå vem jag hade varit om inte livet hade lyckats sätta sin prägel. Jag hade varit precis som du. Men nu förnöjs jag med valda delar av det och lever genom konsten på mitt vis.
Och när en äldre dam med aktningsfull ton berättar att hennes största lärdom genom livet är att man aldrig ska säga aldrig. Ja, då väcks en hängiven ödmjukhet och man kan inte göra annat än att tro. Tro på just det. Jag kommer att somna med de orden på kudden i natt.
Utkast: Aug. 24, 2010
Jag var liten flicka sist jag hade feberdrömmar
Ni vet såna där otäcka och ogreppbara
I natt hemsökte de mig igen medan jag hostade sönder lungorna
Nu vill jag skrika
Kom och fluffa mina kuddar
Läs spidermanserier högt för mig tills jag somnar
Det ligger något Hello saferride:igt i luften
Det skulle kunna vara en tillfällighet
Jag hade en bästa vän i soffan igår
Orädd för mina baciller
Jag skrattade och gjorde segertecken åt hennes iskyla
Det blev äntligen min tur att spöka för vad som en gång var tidernas största spöke
Varför är man sådär?
Jag antar att jag är en av dem som vill hålla minnena nära
Bara då kommer jag ihåg vem jag är
och hur det gick till
2010.08.23
Jag har varit i blomsterbutiken idag. Det var med kvalmig luft i bröstet som jag beställde blommor till din begravning. Det pratades om dig när jag klev in. Ibland känns bygden skrämmande liten. Eller så är det du som är fantastiskt stor.
Med en filt och en kopp rött te ligger jag nu i soffan och välkomnar förkylningstider. Jag lyssnade inte på feberilningarna i helgen utan njöt till fullo av att samla ihop mig i storstan. Det gör väl sitt. Idag vill jag ligga i soffan, skissa abstrakt, bläddra i böcker och se på film.
Nånstans där emellan tänkte jag försöka dra mig bort från kanten. Detta eviga balanserande. Je nage en eau trouble. Kanske är det som någon sa. Att det finns saker får man lära sig att leva med. Fast jag vill inte tro så. Jag vill tro att det alltid finns möjligheter för att skapa. Om man bara vill.
Och vi bara skrattar och förminskar allt till ett skämt
Imorgon stannar skolbussen här utanför igen
Turiststråkerna ligger öde
och vardagsslumpen lägger sig sakta över torget
Jag var ute och gick ikväll
Luften är äntligen hög igen
Jag gick på samma gata till samma melodi som då
och kom på att det snart är ett år sen jag fann lyckan mitt i sorgen
Tiden faller
Det är vackert
Så vackert att det inte finns några tvivel kvar
För första gången är sanningen oförskämt konkret
Och det enda som skrämmer mig
är rädslan som inte ens är min egen
Här över gränsen får man vara vem man vill
Jag har hittat nya favoritställen. Jag vet vart jag ska gå när jag vill läsa en bok i fred. Jag vet vart jag ska gå när jag vill prata om livet, sådär ni vet. Jag vet vart jag ska gå när jag behöver vara bara mig och ta ett glas vin (våren 2011, givetvis). Jag vet vart jag ska gå om jag behöver en påminnelse om vem jag en gång var.
Jag har sett så många vackra småbarnsföräldrar bland Hagas gator. Jag tror man blir lite skadad så här mitt i livet. Överallt har jag statuerat exempel på hur jag vill bli. Jag bär med mig bilderna. Plockar med mig storstadstänket och kör över småstadstänket. Jag mår bättre så. Man borde få vara vem man vill.
Bild tillägnad vänner på distans.
Håll till godo för det här händer inte ofta.
2010.08.20
Söndermarken jagar mig men jag är inte där
Jag poppar Winnerbäck
mimar filmrepliker jag kan utantill
Dricker flytande vitaminer
och äter frukt
Nånstans mitt i det här gav jag någon en gloria igen
Och den stund som jag kände som nära var nog blott alvedon
Visst krånglar jag till det med orden ibland?
Jag kommer nog aldrig sluta att längta bort
Jag har förbannat min konstnärsjäl så många gånger nu
Men tillslut förvandlas gyttret till drivkraft
och jag visar att allt är möjligt
Det är nära nu
När våren kommer slåss vi för ambitionerna
Jag är en av alla dom som drabbas då och då av nått jag vill förklara
Ett två tre. Pang. Jag fick feber och kroppen känns som efter ett helt maraton. Det kom smygandes igårkväll och efter natten känner jag mig som sju svåra år. Så idag ska jag se på filmer jag kan utantill, äta apelsiner och alvedon. Tanken slog mig under en vaken natttimme..
..att om elva dagar drar kurserna igång. Vart tog sommaren vägen? Som jag har längtat efter hösten. Och pulsen med ett tiotal bollar i luften. Nu beundrar jag mest hur tiden alltid lyckas gå så fort. Jag undrar vad som händer med mig det här året när löven faller.
Inte blir det som förra hösten. Den var sorlig men ändå helt fantastisk. Jag lärde mig mycket om mig själv. Och om livet. Men jag antar att kunskaperna inte går mig förbi detta året heller - jag har ju en liten buffande dansare i magen. Som ska smälta in i ett pågående liv.
2010.08.18
Jag fortsätter att promenera i mina barndomskvarter
Ser hur allting fortsätter i samma cirkel
Det är precis som det ska
För inte alls längesen kändes mina högstadieminnen glasklara
Nu återstår bara suddiga bilder och en känsla av oupphörlig förvirring
Det är precis som det ska
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga. Jag antar att jag halvt ovetandes gör bokslut över det som känns minst viktigt i livet just nu. Rensar bagaget. Med det så märker jag att det bland suddiga bilder även finns minnen och känslosvall som inget rår på. Jag låser upp, kastar ut, makar plats och trycker ihop. Det är precis som det ska.
Det här är sött
..och definitivt rätt tufft.
En söt bloggläsare fotade mina skor på Winnerbäck konserten utan att veta att det var jag.
Det märkte hon när hon tittade upp. Snygg bild blev det.
2010.08.16
Jag lever på känslan från igår
Samlar ihop mig, bekänner färg
Jag har bosatt mig i mina barndomskvarter i några dar
Det finns ett lugn här som annars fattas mig
Jag har velat skriva ner min hemlighet för många gånger
Istället tog jag kameran
för att föreviga vad som en gång varit
Tillsammans ska vi resa i tiden
En kväll i augusti
Nånstans under Söndermarken fick jag mig själv jag att lova mitt högre jag en massa saker.
Det kunde hänt även er.
Jag har aldrig lyssnat när du lovat
Jag ska alltid vara konsten trogen.
Imorgon får Lars Winnerbäck i Örebro säga sitt.
Frisk luft och converse
Lite som farväl jupiter
Jag njuter av lediga dagar. Sover länge. Tar en runda i motionsspåret. Läser en bok. Och träffar vänner. Jag inväntar den höga luften, några färggranna löv. Jag tror att det är påväg. Idag har jag haft en otroligt fin vän i soffan. En av få som faktiskt delar mitt sinne och förstår varför jag har valt min destination
Jag har en mäktig helg framför mig. Imorgon spelar Melissa Horn i stadsträdgården. Dagen efter fyller jag bilen med musik och en syster för att låta Winnerbäck förtrolla oss i Örebro. Det lilla livet i magen får lära sig tidigt att mamma prioriterar livets vackra ting. Allt jag brukar göra om sommaren görs däremot senare i år - kanske är det därför som rastlösheten aldrig riktigt gett sig av.
Ett hjärta
You are such a killer so shoot me down again
Det är en enklare dag idag. Enklare, fast ännu overklig. För oss på håll. Tankarna går förstås till de närmaste, hur orättvist det måste kännas att världen fortsätter trots att den har stannat för dem.
Idag välkomnar jag livets finare sidor med en otrolig tacksamhet. Som en lärdom från det som skakat oss alla. Jag vet nu vems själ jag har i magen. Resten förblir en svindlande ovisshet. Det är så jävla vackert.
Jag har druckit för många koppar kaffe idag. Bland nära och kära. När jag nu ska försöka sätta mig ner och förklara vad som känns så står tiden stilla. Det är lite bitterljuvt och fruktansvärt svårt att sätta ord på för många känslor under ett och samma dygn...
Come raise your flag upon me
Du sa
att jag var en sån där tjej som det alltid skulle gå bra för
men om jag nångång skulle stöta emot en kant så kunde jag alltid ringa
Jag fick ett tiosiffrigt nummer
Idag är en sån dag då jag önskar att jag använde det oftare
Inte för kanternas skull - utan bara för att fråga hur det går
När det berättades för mig att du har valt att avsluta ditt liv
såg jag minnena passera revy
Sådär som de gör
Du var en av dem vars kärna ingen kom åt
Ändå ryggade jag tillbaka när jag sa ditt namn och ditt val högt första gången
Känslan slutar i en refräng om overklighet gång på gång
I tanken finns du kvar
Du och de klingande skratten
Det här skulle kunna vara ett dagboksinlägg där jag berättar om allt jag har lärt mig den 10 augusti 2010. Det ovanstående har påmint mig om hur ödslig verkligheten är, att man borde ta mer hand om varandra, låta bli att försvinna bakom artighetsfraser. Det har påmint mig om att jag vill veta mer om dig och dig.
Jag samlade kraft på mitt eget lilla obefläckade vis. Med sorglösa ord om framtiden och ett komplext låttextjidder i ensamhet. Jag har försökt få någon att sluta tro på hjärnspöken. Medan jag själv insåg lönlösheten i att fly från vad som är ett faktum. Men vemod förblir otillåtet. Det får bli vackert av det som är. Come raise your flag upon me.
Nu hör jag dig igen
Kom ihåg mig då
Jag vaknade till ljudet av regn, sparkade igång dagen tidigt. En välbekant känsla i luften. Jag måste ha drömt igen.
Medan regndropparna faller har jag druckit te och planerat veckan. Jag fyller kalendern med tid för vänner som sommarlivet har gått omlott med. Mina fina rosor, jag har saknat många i sommar. Ibland har det varit självvalt. Man mår rätt jävligt som nygravid. Men det kommer alltid bättre tider. Som nu.
Jag hör måndagstrafik utanför. Funderar över vad det blir för lunch. Jag är alldeles för bortskämd. Har nästan glömt bort vilken skärbräda som används till vad. Men idag blir det min tur. Jag ska vrida på Winnerbäck på hög volym. Snart är det spelning. Melissa Horn på lördag och Winnerbäck på söndag. Vackert.
Söndagspuss
Söndagar har blivit lite heliga för mig. Det är då jag går upp sent, äter långfrukost, kryper ner under täcket en stund till, går en långpromenad, bakar frallor, äter en mysig middag och ser en spännande film som avslut. Jag hoppas jag kan hålla på regeln även när skolan drar igång. Och låta bli att ligga efter med läsningen. 3 veckor kvar.
It's your time to shine
Butiksmässan var otroligt spännande. Jag dolde min nybörjarblick med en rak rygg. Det slår aldrig fel. Jag har träffat väldigt många människor, artighetspratat, delat ut visitkort och tagit emot komplimanger. Det värmer i konstnärshjärtat och känns som ett fantastiskt steg vidare.
Jag måste däremot erkänna att företagarandan under en mässa är lite för kylig för mig. Som många utställare sa "med det här landets ekonomi får man som grossist slåss för sina inköpare". Jag beundrar verkligen de som håller glöden. Jag själv är inte riktigt beredd för strid än och insåg att jag trivs bäst på kanten med lagom intresse. Det ser lovande ut. Men ikväll ligger jag i soffan och är bara Linda.
Ps. Ni anar inte hur mycket vackert jag hittade hos de övriga utställarna.
Shopping för inköpspris och leverans om två månader är trevligt.
Här står tiden stilla
Det var en kräftskriva
och många lugna stunder sen sist.
Inte som idag.
08.15 Det kommer musik från en harpa ur Iphonen.
08.16 Just det, kallas väckarklocka.
09.10 Man kanske ska gå upp ändå.
09.15 Kalldusch.
09.30 Fortfarande trött. Ingen skönhetssömn.
10.02 Jag ställer ut korgar utanför butiken.
10.03 Sista dagen sen semester härifrån.
10.10 Kassaapparaten har slagits ut av gårkvällens åska.
10.11 Jag jagar Innova.
10.15 Får instruktioner.
10.45 Ingenting fungerar. Vi ger upp.
10.46 Jag ringer chefen som håller ställningarna åt mig på butiksmässan i Jönköping.
10.47 Hon blir stressad.
10.50 Jag hänger upp en kommer-strax-lapp och springer över till Bokia.
10.51 En pojk från DHL skrämmer slag på mig när han hoppar fram bakom en dörr och vill ha min autograf.
10.52 Han säger med ett hånleende att det står "astunga lådor" till oss bakom huset.
10.53 Jag vill slå honom.
10.55 På Bokia. Två kvittensblock 65:- styck.
11.05 "Tyvärr slogs kassan ut igårkväll så du får ett skrivet kvitto här.."
11.39 Undra om det finns alvedon i något skåp här?
11.57 Jag sitter ner och tycker det är välförtjänt.
Det är lite av en shittyday. Jag klamrar fast vid tanken på att lunchen står serverad när jag kommer hem. Jag ska dessutom ta en eftermiddagsfika med en fin vän och landa i soffan med fredagsmys ikväll. Så, jag klarar mig. Imorgon åker jag iväg till butiksmässan och representerar mina tavlor.
Mitt-i-veckan-mys
Jag har haft Winnerbäcks rader i huvudet i flera dagar. En låt, ett stycke. Jag anar att det står sinnesfrid och lurar runt hörnet. Jag känner igen mina egna andetag. Och energin är inte längre bortblåst. Jag gillar det såhär.
Känslan av ett skönt liv kom över mig när jag var ute på powerwalk i skogen. Jag testade några löpstreckor och tyckte att det kändes fantastiskt. Jag har aldrig varit piggare. Resten av dagen förblir hyfsat underbar.
Jag inväntar fikagäster under eftermiddagen, prylarna inför butiksmässan ska köras iväg och slutligen åker jag iväg med en nybakad västerbottenpaj till vackra vänner för kräftpremiär.
Ps. Alla nya läsare är hjärtligt välkomna.
Det är ett stort liv
Allt som ska vara färdigt är färdigt nu.
Och nånstans i mitten av den här dagen hittade jag mormors förkläde och började baka.
Förmiddagens stearinljus brinner igen och jag funderar över vad en bästa vän sa igår.
Man kan inte jämföra små myggor med en stor geting.
Ingen anar hur rätt hon har.
Hem är där hjärtat är
Jag har öppnat fönstren för att släppa in frisk luft. Men bara litegrann. Det blir kallt så fort en regnig dag i början av augusti. Jag dricker te igen, med glädje. Ett ljus står tänt på hyllan i köket. Jag är nöjd över att inte ha nånting planerat idag. Älskade ledighet.
Igår fick jag massor gjort. Så mycket att jag slocknade så fort jag la huvudet på kudden. Allt är i princip färdigt inför mässan i helgen. Det är guld. Jag finslipar under dagen. Och myser i ett nystädat hem.
Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Första augusti. Stundvis en sommardag. Sen sist har jag rensat i förråd och garderober, slängt och strukturerat. Nu saknar jag en sideboard, helst en retro sådan från 70-talet, för tråkig data- och pappersförvaring. Jag har även promenerat i skogen och suktat efter höstmodet på internet. Jag ser det som en skön söndag.
Jag hoppas få tid över för foto och mys på smultronställena här omkring nu när jag jobbar mindre. Men om sanningen ska fram har jag ingen aning om hur det ska gå till. Redan imorgon är schemat fullspäckat och mycket handlar om butiksmässan och självvalda projekt. Jag spinner. Men innan sommaren är slut ska jag ha läst en skvallertidning i tystnad.
Ännu okända nätter i väntan på att gry
Jag har suttit i gungstolen och druckit te. Låtit bli morgonduschen. Tänt några ljus och fixat de sista koderna på hemsidan.
Jag har inte haft några ord över i helgen.
Det blir sådär ibland.
Jag tänker på dig. Och på dig, och på dig. Ni så mycket modigare än mig. Eller är det kanske dumdristighet? Jag sköter mitt på torra land. Och det tycks gå bra. Det också. Kurslitteratur i hyllan, som en påminnelse om vart jag är påväg. Tavlor utspridda som en hint om att jag alltid bör vara konsten trogen. Jag har jobbat mina sista schemalagda timmar. Jag har någons själ i magen. Det är första augusti. Och det känns som livet börjar igen.
Igår trodde någon tveklöst på mig och framtiden.
Det kändes svindlande bra.
