KAMERALINS

Det har varit tyst ett dygn längre än vad ni är vana vid. Jag mår bra, så klart. Stadig och oförstörbar likt råsten. Jag har haft några tillbakablickar på näthinnan. Men mina ord tycks varit bortblåsta när jag har behövt dem som mest. Det är provocerande. Jag kapitulerar.

Jag har gått mot ljusare tider - från hårfärg till sinne. Men jag måste erkänna att nattens sömnlöshet gör det lite svårare att stå vid fronten ikväll. Min mamma läste av min röst och bad mig sova en stund. Jag tänker lite klarare nu. Jag har fem dagars ledighet framför mig. Fem dagar utan att ens behöva läsa något. Det är faktiskt lite fantastiskt...

Jag behöver det verkligen. Det är svårt att förklara pressen som följer med universitetet. Jag tror den blir begriplig först när man står mitt i stormen. Men visst är det kul också! Så klart. Påsken kommer vilket fall som helst lägligt i år. Ni kan refrängen: jag ska umgås med familj & vänner, locka fram kreativiteten och mysa. 

Jag hade rätt, det hade inte kunnat bli en bättre lördag. Det är första gången i hela mitt liv som jag blir glad av att gå till jobbet. Min chef är både en vän och en fantastisk människa och kunderna i alla dess former är så härliga. Jag har träffat universums härligaste tantgäng idag. 18-årigt fnitter i 60-åriga kvinnokroppar. "Nej nej, vänta med kortet, jag har cash här!". Cash - bara en sån sak.

Innan jag sprang vidare till veckans mysigaste och mest välbehövliga fika hann jag smida framtidsplaner med chefen och idag känns det som att allt går i medvind. Jag älskar framtidsplaner. Nu är det min tur att leva känns det som.

En fin fredag. Jag putsar på fasaden här hemma - dricker te, planerar om blommor och blundar för att jag borde dammsuga. Jag var uppe tidigt idag och storhandlade precis som resten av stans invånare. Lönedag, classic. När pulsen hade gått ner igen och alla kassar var inställda satte jag mig och smakade på ordet civilrätt. Jag tror att juridik kan vara intressant. I rest my case. Men nu ska jag snart ta helg och göra en tur på stan i uppsatt hår och converse. Jag och min bättre hälft ska välkomna nya tider med varsinn kopp kaffe och dessutom är jag värd något fint.

Runawaytrain. Jag rullar hemåt igen efter att ha fått en överblick om kursen i juridik. Ja, herregud. Jag har aldrig varit något fan av regler och lagar men med det så påstår jag inte att de inte behövs. Det finns ju människor som behöver något konkret att ta till när det blåser. Jag har i alla fall förstått att jag måste plugga den här våren. Flitigt och med diciplin. Därför börjar jag redan imorgon med en hemmadag. Jag gör det här på mitt sätt.

Undra om vårsolen är här för att stanna? Jag fick en chock när jag gick utanför dörren i förmiddags och möttes av varma vindar och solsken. Hela dagen har jag och fröken J dansat omkring med lätta fötter mellan spårvagnar och föreläsningssalar. Jag hoppas vi båda får en fin dag imorgon så vi kan samla energi och bli experter inom landets rättsystem. Really can’t wait.

Jag stagnerar. Jag har velat sätta ord på så otroligt mycket men ingenting har nått ända fram. 1. Jag mår bra. 2. Bättre än jag gjort på länge. Det är de viktigaste budskapen.

Jag har haft en bra dag. Jag har precis fått testa mina skills i kognitiva perspektiv och socialpsykologi över en kopp kaffe med den finaste som någonsin gått i ett par converse. Livet har gjort henne som en syster och känslorna är därefter: på alla punkter.

Och medan Louise har prov i psykologi så ska jag starta morgondagen med våffelfrukost och Efter tio. Därefter blir det förmiddagståget till Göteborg för att kicka igång juridik-kursen. Can't wait. Jag borde köpa mig något fint. Bara för att jag är bra och står pall. Hela tiden.

Jag tror att jag är färdigpluggad inför tentan nu. Jag har gjort mitt bästa och jag vet att jag inte hade kunnat göra mer - utan att gå sönder. Jag är helt enkelt inte den typen som läser varje ord i kurslitteraturen när jag ändå inte förstår språket. Jag är mer emotionell än akademisk. Jag känner aldrig lite - det är alltid kolossalt eller inget alls. Med det akademiska är det helst inget alls. Men det känns som det kan gå vägen ändå. Håll en tumme för mig imorgon 14.30.

 

Nu har jag landat i soffan med två stearinljus, en kanelbulle, en kopp grönt te och julkalendern från 1995 som kuliss. Mysklädd. Jag är värd det. Har varit ganska hängig och matt i några dagar. Tentahets vore en hoppfull förklaring. Om en stund ska jag försöka gå en långpromenad i en svartvit småstad. Varje stråk har en grå nyans idag. Det sägs att det ska bli snö igen. Jag rynkar på näsan åt det.

Mysfrukost och en kopp te i soffan.
Nu kör vi tentaplugg så det ryker igen.

Holding the hands of our crime
Now you know that love can be blind

Hearts for peace and spades for rock
We always knew it was a knock



Ps. Jag har haft en fin dag.
Äntligen är de bästa korten mina.

Sovmorgon. All kärlek.

and you're still here behind me ♥

Jag har haft en jättemysig helg. Jag har strosat på gatorna i Eskilstuna, testat på att göra egna smycken, lagat god mat, skrattat och bara haft det lugn och skönt med världens bästa Jonssons. Ikväll var jag på småstadsmark igen och höll tummarna för Andreas och Salem i Melodifestivalen. Men Anna var också söt.




De senaste timmarna har varit rätt deppiga här ikväll. Jag har förlorat över tusen foton. En extern hårddisk gjorde ett sista ryck och kraschade. Vad lärde jag mig av det? Jo, lita aldrig på tekniken och ha alltid minst två back ups. Nåväl. Jag får börja om. Det är bara bilder, after all. Inte jordens undergång. Fast nästan.

 

Jag har lämnat ytterkläderna i en röra på hallgolvet, låst dörren, tänt ljus och låter Melissa Horn sprida sin värme här ikväll. Hon sätter orden bättre än mig.

Jag har varit i Göteborg idag. Iaktagit människor och försökt få nånting gjort. Jag saknar att leva för kicken. Men jag tror att det är bra, att jag behöver det som är.

Imorgon ska jag känna marken under fötterna hos världens finaste Mellis och svägerska. Det ska bli otroligt mysigt. Jag har längtat bort ett tag. 

Jag kan vara en riktig tant ibland.
Nästan som Miss Marple.

Ett 80årskalas med många skratt.

Fredagstrafik utanför - RENTs soundtrack innanför.
Jag ger mig själv en ny chans idag. Jag har sett fram emot den här dagen.
There's only now, there's only here.

Vad gör man efter en deppig period och en apatisk kväll? Jo. Man njuter av solstrålar i ansiktet. Låter lite nya kläder till vårgarderoben och en stund på gymmet med Hellström i öronen slicka såren. Jag är mer mig själv nu. Hon tittar åtminstone fram ibland. "Där är hon ju, henne har jag saknat". Jag är den sortens människa som måste ner på botten för att kunna komma glödandes tillbaka. Jag kan nog erkänna att jag har varit där och vänt.

Allt som har hänt spelar egentligen ingen roll längre.
Det viktiga är att jag tänker hålla farten nu.