Kallt-kaffe-och-blöt-disktrasa-inlägg
Resten av den här förmiddagen har jag hemmapysslat, beställt nya gardiner, rensat och plockat. Så fort vi vi fått i oss lite lunch (och de starkaste soltimmarna förhoppningsvis passerat) ska jag jaga rätt på en babypool och inkvartera mig i mitt childhood. Termometern visar 29 grader och jag dör litegrann.
Ps. Jag har verkligen släppt studier och höstens ovisshet. Praktikplats, vad är det? Och (den godkända) hemtentan som skickades hem med kommentarer åkte oöppnad ner i soptunnan. Det finns viktigare saker. Nuet.
Söndag klockan tio nolltvå
Förmiddagsfika till mig och gröt till mini.
Vi var ute på en tidig morgonpromenad idag. Jag älskar stan om söndagar. Lugnet och de tomma gatorna. Det kändes väldigt idylliskt att sitta på en parkbänk, se hur cafét ställde ut sina stolar och välkomnade söndagen. Allt detta medan mini sov.
Nätterna har varit överjävliga en period. BVC förespråkar separationsfas. Ja, vi med för all del. Men igår ändrade vi om kvällsrutinerna lite och det blev tillfällig succe. Jag är utvilad idag. Skönt. För den här förmiddagen har vardagsrumsgolvet förvandlats till ett lek- och busland. Hon kräver så otroligt mycket underhållning det lilla yrvädret. Att jag hinner lämna några rader är en större bedrift. Vanligtvis startar min egentid kl 19.30 varje kväll. Och nu för tiden är det helt okej.
Jag ska försöka skriva oftare nu. Sedan sist har ni inte missat något. Jag har umgåts med nära och kära, lagat tapas, firat midsommar lugnt och stilla, återupptäckt tjusningen med ljudböcker och hösten är fortfarande oklar.
Love.
När tiden går för fort
Livet precis just nu
Godmorgon från Nyhetsmorgon och kaffesoffan. Alldeles bredvid mig här ligger lilla L helt utslagen efter morgonens bus i ett hav av leksaker. Jag tog den tidiga morgonen idag och med kaffekoppen i handen så kändes det riktigt skönt att ha startat dagen i tid.
Regnet öser ner i dag så vi får se vad vi tar oss för. Om det finns utrymme ska jag ägna mig åt hemmapyssel. Efter att ha varit på några lägenhetsvisningar har vi insett att vi kan vara kräsna. Vi bor väldigt fint. Det är mitt-i-city-känslan vi har tröttnat på, men det kan vi stå ut med tills det perfekta dyker upp. Tills dess tänker vi finslipa och förnya våra kvadratmeter här istället.
Hur som helst tror jag inte att mini nöjer sig med att se hemmet trygga vrå hela dagen. Hon har gått från att vara rekordkänslig för nya intryck till att älska vinden i håret. (Vems dotter..?) Men människor som inte är familj är fortfarande otäcka om de kommer för nära. Mitt barn påkostar sig inga leenden i onödan.
Här kommer jag förbli
Jag lyssnar in Melissa Horns nya singel. Innan jag kände dig. Jag lägger ett pussel för mig själv längs med textraderna och bockar ödmjukast för att hon sätter ord på sånt som jag inte gör. Samtidigt leker mini i soffan med ett hav av leksaker. Och jag ler åt hennes finurlighet. Ett tjut av ilska när rörelserna inte lyder. Ett joller när hon når den mjukaste nallen. Och så vidare.
Det är studentyra i stan idag. Vi tog en biltur bland öppna landskap under förmiddagen för att fly undan det värsta dallret som hägrade i luften. I eftermiddag hänger vi i soffan och värker ut onda tandkött och trötta huvuden. Det är lugna dagar nu, men det gör ingenting.
Jag skulle inte ens va hälften utan det jag gör.
Det blåser genom hallen
Denna kvällen har jag hamnat vid köksbordet med en kopp te. Mini har äntligen somnat efter århundradets längsta nattning. Ögongnugg avlöstes med stora leenden så vaggandet var lika mysigt som hopplöst en stund. Utanför spikar grannen upp ett partytält och jag misstänker att studenterna kommer sjunga sina sånger där imorgon.
Jakten på det perfekta boendet fortsätter. Jag älskar våran lägenhet men läget har blivit för centralt. Jag är dessutom en sån som "jobbar ut" ett hem efter ett tag. Det finns inte så mycket mer att ordna med här. Ett stort, gammalt och charmigt hus som livsprojekt vore något för mig. Men det är inget jag söker nu utan något jag får ägna mig åt på senare år. Efter att jag har räddat en bit av världen.
One of those days
Oroliga nätter, tänder, fem-månadersvaccin kryddat med separationsångest. Man ska aldrig erkänna när nånting flyter (tidigare inlägg). Idag sköter vi inte vardagen med vänsterhanden direkt. Nej, och som bevis på det ligger två föräldrar nu utslagna någonstans i västra Sverige medan det yngsta hjärtat sover.
Livet känns inte riktigt så fridfullt som på bilden men vi jobbar på det. Nu när lugnet väl har lagt sig finns det en mängd olika saker som jag skulle vilja ta tag i. Det är allt från antika möbler, spellistor, hobbyfärg, fotoalbum och dagsutflykter. Några gram energi, sökes.
Update
Barnet har sovit en hel natt och dessutom knoppat förmiddgasluren i en och en halv timme - ensam i sin egen säng. Behöver jag ens säga att vi befinner oss i en solig period. Hon är så otroligt glad och vi med henne.
Utkast: Juni 9, 2011
Att behöva ringa viktiga samtal inför höstens praktik när man officiellt är föräldraledig. Dislike. Värre är det att behöva handskas med olika känslor inför olika verksamheter och deras arbetsscheman. Men en fin dag har vi haft. Med buskusinerna på besök.
Utkast: Juni 10, 2011
Jag har ofta ambitionen att skriva men sällan tiden att avsluta det. Regnet har öst ner idag så vi har haft en riktig mysdag. Jag har hunnit göra färdigt det där fotoalbumet jag planerat sen mini föddes, leta nytt boende och kanske fått lite ordning på höstens praktik. Det tack vare en mentor som har hela mitt hjärta. Håll tummarna för de besked som väntas nästa vecka. Jag har allmän skrivkramp för tillfället och mycket annat att ordna med, så vi säger så tills vidare. Hej.
Blir blind när alla lampor lyser
Så långt hann jag skriva innan hon som nu upptar hela känslocentrat påpekade att det var dags för gröt och kvällsmys. Hon har somnat nu. Senare än vanligt. Värmen är en riktig backstabber. Därför tog vi bästemostern i hand under eftermiddagen och åkte ner mot vattnet idag med. Kaffe, sjöutsikt och leksaker på en filt under en stor ek. Det blev genast lättare att andas och tillsammans sågade vi av grenar som vi fastnat på.
Ikväll låter jag Maggio göra sig hörd medan karnevalens efterdyningar fortsätter här utanför. Inne hos mig går tvätten och jag ska välja ut en bra bok att förlora mig i. Skål för det.
Värmechock och bra förändringar
Därefter försökte jag få mini att förstå hur fantastiskt det är att somna in utan kroppsvärme en dag som denna. Hon höll med - vi hurrar. Nu när kvällen äntrat har jag ätit god mat och uppskattat egen tid i soffan med min bättre hälft. Livet är inte alltid så komplicerat. En fras jag många gånger tappat hoppet om men som både har förvånat och rotat sig sen mini kom. Det är inte alls illa att få lära sig njuta av sånt som tidigare varit självklart. Det kastar om perspektiven litegrann. Och livet blir mer värdefullt.
Ps. När någon påpekar att jag gjort ett storslaget jobb med bebis och plugg den här våren så kan jag inte låta bli att bli glad i magen. Jag envisades inte så här för bekräftelsens skull. Det gjorde jag inte. Men, jag blir glad. ♥
Utkast: Juni 5, 2011
Jag minns att jag satt på bryggan förra året och funderade över hur livet skulle se ut nästa sommar. Ja, funderingarna hängde tydligen med en bit in på vintern också. Nu är vi här och med lyckan i bröstet kan jag garantera att livet, kärleken och mini inte kunde vara mer självklar än så här ♥
Det jag egentligen ville ha sagt med det här inlägget är att man kan göra så mycket annat mysigt än att blogga vissa dagar. Jag antar att jag kommer lämna några rader när jag känner att jag har något att berätta. Avkodat som kodat. Jag hoppas ni alla har det underbart.
Där rosor aldrig dör
Nu ska vi se om jag lyckas få till några rader. Mini har varit otroligt mammig de senaste och en riktig rollercoaster i humöret. Det är allt från att skratta högt till att i nästa stund kasta sig bakåt och skrika när hon får fel leksak. Jag misstänker att jag får handskas med precis den envishet och beslutsamhet som jag förtjänar. Så när hon har somnat om kvällarna andas jag ut för en stund och värdesätter egen tid. Som ikväll när ljusen är tända och hemmet i sin ordning så passar jag på att lyxa med godis och shopping. Jag förtjänar det.
Jag har känt mig lite sinkad idag och har fått kämpa litegrann för att förlika mig med det, nu när livet är så fantastiskt som det faktiskt är. Men det är väl sådär ibland när man stannar upp och hinner känna efter. Man förnimmer det som puttrar under ytan. Och det räcker med att se en söt liten tant. För att förvandla en vilande saknad till något oändligt starkt och genombrytande. En del av mig blir kvar bland minnena, resten lämnar lite kärlek och flyter vidare.
