KAMERALINS

Jag har sjungit duett med Winnerbäck idag och nånstans mellan Söndermarken och En tätort på en slätt somnade barnet jag hade på armen. Det bådar gott.

Jag fortsatte att nynna på Winnerbäckska toner under en långpromenad i eftermiddagssolen. En dag från förr hade jag funderat över livets alla vändningar och säkert plockat fram något gammalt minne mellan gatorna. Men kanske att man är lite mer realistisk som nybliven förälder - för denna gången tog inte melankolin samma fart i mig. Livet har liksom inte samma allvarliga ton längre. Nej, allt känns lite mera värdefullt och inte så... pretto.

När vi kom in igen överraskade jag mig själv med att lyckas jonglera med många bollar samtidigt. Även textanalysen inför morgondagens seminarium fick sig en omgång. Ja, min dotter är tre veckor idag och imorgon ska jag göra entré i skolan för att möta dubbelrollens första prövning. Från det ena till det andra. Precis som på bilden.

Det är måndag och därmed ny vecka/övertidsvecka/rastlös vecka. Om jag inte hade haft så otroligt envisa (men ack så mesiga) föraningar så hade jag med naivt mod utspätt med ren dumhet åkt på kursintroduktionen på onsdag. Men någonstans bör väl gränserna dras så det ser ut att bli ännu en lugn vecka skötandes av förpliktelser hemifrån. Plus en och annan förlossning? Jag blir förvånad om den uteblir. För att inte säga rent av förbannad.

Den här förmiddagen har jag gjort vad jag kan för att sudda bort spåren av för lite sömn. Ett sminkat ansikte och kläder som inte innefattar 100% bomull med slitna sömmar brukar vara good enough. Under eftermiddagen ska jag anta utmaningen och promenera fram på stan med fina vännen för lite födelsedagspresentpyssel. Jag sjunger på Winnerbäck idag. Det var något om visor i mitt hår och poesi i mina sår. Nej, man blir nog inte kvitt det där konstnärliga svårmodet ens som blivande förälder. Bra.

En stor klapp på axeln och eloge till fröken Rastlös idag. Nätterna är fortfarande en skämt bestående av frustration och tidvis höga utrop som "kom igen, ge oss ett slut på det här nu". Men när förmiddag blivit eftermiddag och en kopp kaffe med mamma runnit ner satt jag med huvudet i böckerna och fick oerhört mycket gjort. Schemat och upplägget för kommande kurs ligger ute och som jag ligger till nu kan det omöjligt bli problem att kombinera det med bebiseriet. Lyckan är gjord.

Nu är jag precis inkommen från en promenad där jag insåg att min termobeklädda skugga i gatlamporna skulle kunna förväxlas med barbamammas. Jag skrattade bort det med tankarna på att det lilla hjärtat snart är här ♥ (Fast om jag inte visste bättre skulle jag kunna citera Hellström med orden "..att nått så nära kan va så långt bort".) Imorgon återvänder jag till universitetskorridorerna för att opponera uppsats och se en annan del av livet. Jo, lyckan är nog gjord.

Idag är jag akademisk och kaffedoftande igen med glasögon på nästippen. Det var en svårarbetad konst att komma igång igen efter en mysig julledighet med tankarna på helt andra sidor av livet. Men nu är uppsatsen korrigerad och jag fingrar på böckerna om etnicitet. Jag älskar det och det är väldigt lätthanterligt när jag väl är igång.

Det tog lång tid innan jag kladdade mascara på ögonlocken idag. Egentligen hade jag kunnat låta bli men somliga dagar får man göra vad man kan. En dag som denna är jag nästintill övertygad om att kroppen lägger in en vacker dödstöt strax innan den ger nytt liv. Ni förstår poängen. 

Imorgon är det nyårsafton. Jag avslutar ett år och inviger ett nytt tillsammans med den närmsta familjen. Man får passa på när man har en anledning att utebli från stora tillställningar. (Det brukar vara lika storslaget som trevligt men i år finns inte rätt sinnesstämning.) Det bör väl även dyka upp en traditionsenlig nyårskrönika här inom en snar tid. Så håll utkik!

Min envisare hälft är hemma ♥

Och jag som varit mer ultrafamiljär än vanligt den senaste tiden kan knappast vara gladare. Jag är oöverträffligt stolt på alla vis. Nu ser jag fram emot lyckan som ska spridas i vår familj tillsammans med mini, mysiga hemmadagar med fikagäster och nya rutiner. Men jag ser lika mycket fram emot varmare årstider, en smalare midja och ett glas vin på en uteservering med pyret ovanför och andra pärlor. Det är helt fantastiskt vad mycket fint man kan få ta del av i ett och samma liv. Jag fick ett paket från H&M med posten idag med massa fina kläder till den blivande ogravida kroppen. Sminkade ögon och en fin tunika kan vara balsam för själen. Nu kan livet få börja.

Det är sådär obeskrivligt och svårdefinierat med snudd på magiskt
att se Dileva tolka Plura.

Söndag - stavas storstäd här idag. Note to myself: Det är värdelöst tråkigt att putsa höga fönster i fyra delar och det är fullt möjligt för ohyra att bilda en egen stad ovanför köksluckorna när trasan inte varit där på länge. Men nu är det fint. Golven är dessutom städade och sofföverdragen tvättade. Score. Nu har jag fastnat i gamla fotomappar.

Det där var maj. Det var sparris och det var bollar med min gamla vän brandmannen. Det var frossa- och illamåendeattacker. Det var hormonchock och depression. Och det var smal midja. Det sistnämnda kommer tillbaka om några veckor tillsammans med ett helt nytt liv. Men resten är jag glad att slippa.