KAMERALINS

Måndag efter första adventsmyset. Jag är hemma en period nu för att forska och skriva uppsats. Så många kommande dagar kommer att beskrivas hemifrån. Jag vet inte hur jag känner för det. Sist jag dansade runt på Hagas gator var jag överväldigad av känslan och lovade mitt högre jag en massa saker. Men jag tror att jag behöver lugnet här.

Idag har jag förlorat mig i böcker och text. Kommit en bit på väg. Och så har jag vandrat omkring med kroniskt kalla fingrar och svurit lite över vädret som kunde blivit fint i solskenet men som blev alldeles för isande kallt av för hårda vindar. Jag anar en spegling av så många andra situationer. (Men nånstans där så blev jag visst den jag är nu.) Jag har även hunnit inviga fenomenet föräldragrupp idag. Inget vidare rus men en del av konceptet, ni vet. Slutligen blev det en fika med en del av familjen och jag slås av tanken att bättre kan det knappast bli.