De senaste dygnen har jag
Fått upp öronen för fröken Maggio.
Vaknat varje morgon och känt mig som femtio svåra år.
Undrat när mini ska lära sig att sova längre stunder om dagen?
Träffat ett oväntat fint kärlekspar.
Snubblat över det här inläggets sista del för tredje gången och undrat vad fan det är som händer.
Haft middagsgäster för första gången sen mini föddes.
Letat efter guld i en silverhög och uppfattat det som bortkastad tid.
Tagit ett steg tillbaka i ett försök att passa in och förklarat det som en jävligt dum idé.
Fortsatt stirra på tentan med apatisk blick.
Känt en stark längtan efter att flytta.
Och känt att det här tillväxtsprånget är det ettrigaste i historien.
Kommentarer
Postat av: Fotograf MissJeni
Jag har också fått en stark känsla av att flytta. Fast. Den kommer och går hela tiden. Jag trivs så bra i Sundsvall ändå, men familjen söderöver är saknad.
Trackback
