KAMERALINS

Några dagars tystnad här. Jag antar att jag försökt göra mitt bästa i att stänga ute omvärlden och bara njuta av familj, vänner och vårsol. Mycket välbehövligt efter att ha snubblat över politiskt korrekt tugg när det är som värst. Å andra sidan har jag inte haft några lärorika ord att dela med mig av.

Sedan sist har mini blivit 2 månader och lyckats sova sig igenom en timmes vagnpromenad i vårsolen. Score. Vi har även gått emot våra principer i ett försök att få nya perspektiv (vilket föga förvånande visade sig vara bortkastad tid), druckit några kaffekoppar med nära & kära och haft traditionellt helgmys.

Det verkar som den svenska våren är på ingång med kalla vindar och underbara solväggar. Jag börjar vakna ur någon sorts dvala i takt med solskenet och bebisrutiner som börjar slå sig till ro. Flexibel är mitt nya efternamn men vi ser åtminstone tydligt vad som fungerar och inte.

Jag har dessutom insett att det är mini, familj, vänner och fungerande långpromenader som får hjärtat att le störst. Allt annat känns snudd på oviktigt den här våren. Men kanske att det är bra att hålla fast vid oviktigheter för att kunna se kontrasten. Jag vet att jag tjänar på att lyssna till tugget lite till. Hela höstterminen innefattar praktik. Och det kan knappast komma lägligare...