Vi känner varandra genom tusen fenomen
Jag har tumlat runt i vimlet ett tag. Fått nya tricks i min samling. Jag kan inte säga att jag föredrar Stockholm som storstad. Man tittar ingen i ögonen här och jag tycker mig ana en vass on-top-känsla. Men anonymiteten känns okej och jag trivs så klart med vattnet, kullerstenarna och de mysiga butikerna i Gamla stans gränder.
Solen skiner på mig där jag sitter. Winnerbäck sjunger sina sånger med lugnande inverkan och överröstar storstadspulsen. Jag har köpt nya penslar idag. Haft mycket tid för mig själv. Jag tycker om det så. Det vet ni ju. Men nu känner jag tyngden. Min dag började redan i morgonens rusningstrafik och jag sov inget bra. Jag har det fantastiskt. Men Lidköping är bättre och Göteborg mindre skadligt.
Åh så synd att jag inte är i Stockholm nu... :(
hur fint som helst! :)
sv: oh ja :) och ormar, UUUSCH!
Heej!
Lidköping är helt klart bäst. ;) Jag älskar ju Stockholm. Tycker människorna är lite trevligare där och det känns inte lika stressigt på något sätt. Och vattnet är ju så fint. Men ack, vad skönt det är att komma hem från dessa storstäder. Till lugnet och tystnaden. :)
Bra att du såg mellanslaget förresten. Jag mår så dåligt inombords när något inte är perfekt. En liten dålig egenskap jag har. ;)
Kram!
så himla bra bild!
det var det :)
Fina bilder och söt petit blogg du har :)
Håller med dig om att ingen möter någon annans blick i sthlm.. Intressant det där.
Jag måste bara ge ros till den fina bilden. Jag skulle vilja ha den på väggen! :)
Kramis
finaste bilden.
