Söndag 09.1.2011

Idag har jag sprungit i trappor och funderat över hur länge kroppen hade tänkt signalera att något är på gång innan the fat lady sings. Om jag är understimulerad? Jovars. Lyckliga jag som har en fin familj som gärna (nåja?) vallar runt det rastlösa fåret. Idag följde mamma med på söndagsshopping och jag undrar tyst vad den här graviditeten egentligen har kostat.


Nu har jag tänt mina nya ljuslyktor och välkomnar kvällen med Herr Winnerbäck. Söndag 13.3.99 berättar om en tonårstid och nånting som gick fel, Dunkla rum om ett gäng vänner som aldrig riktigt förstod varandra, Hjärter Dams sista sång om det som hände om och om igen men aldrig fick något vidare slut och Järnvägsspår om ett kapitel som begåvade min syn och fortfarande tidvis blåser förbi med det. Ja, det finns nånting för allting...

You're amazing


Idag är jag glädjen personifierad. Det är högst ohälsosamt (för mig) att stänga av hjärnan sådär som jag (nästan) lyckats göra de senaste veckorna i väntan på något stort. Men nu är jag som vanligt vaken och inspirerad efter en dag bland kära återseenden och en känsla av att vara på väg någonstans. Det är tydligt att mina fötter står mycket stadigare nu än tidigare årstider och det är stort. Vår uppsats var dessutom förvånansvärt korrekt vilket tyder på fantastiskt samarbete och fin handledning. På vägen hem spelades Guns n' roses på bilradion. Jag kände tveklöst en känsla av seger och tillit till de finaste delarna av livet.

Born to run

Vackra rader
Meet you all the way
En plusgrad
Och nånting i luften svårt att förnimma


Jag har styrt upp opponeringen med finaste J över telefon med en apelsin och en kopp te bredvid. Allt i sin ordning och precis som vanligt - fast hemma från soffan.

Allting jag tar mig för sker med lite längre eftertänksamhet nu för tiden. Man skulle kunna säga att allting tar längre tid. Eller att jag slappat till mig. Det är befogat och högst normalt, säger man. Men idag startade jag dagen ovanligt tidigt och kände med det igen en vilande glöd. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag tänker att livet gärna får börja nu.

Det är tisdageftermiddag. Jag läser en kursbok, lyssnar på vardagstrafiken, dricker kaffe och planerar att gå en promenad i slasket när mörkret har lagt sig...

Hallå igen


Här har vi tvingat fram gladare tag idag. Det här resan är trots allt en väldigt liten period av ett helt liv och rent fysiskt mår jag väldigt bra. 

Jag har precis landat i soffan efter en vinterpromenad och en stund vid ett lyxigt dukat bord. Tidigare idag vimlade jag runt i inredningsbutiker och tyckte om känslan av vanlig söndag. Men människor är inte min stora favorit den här perioden av livet så efteråt valde jag en lugn eftermiddag. Ni vet hur det kan vara. Jag har till och med undvikit facebook de senaste dagarna - alldeles för lättpåverkad av folks manér.

Imorgon drar en ny vecka igång. En januarivecka. En tvåtusenelvavecka. Jag ska umgås med de som ger och inte tar, granska en uppsats och om ingen mini tittar ut så åker jag till storstadsluften i slutet av veckan för att opponera personligen. Det känns välbehövligt. Jag har tröttnat på Nyhetsmorgon och längtar efter livet.

Mellandagsmys

Släkten är bäst.


Jag har haft pyret här större delen av dagen. Det fina flickebarnet. Innan vi åkte iväg för att fira vår morbrors stora dag var även bästetjejerna här på kaffebesök. Tveklöst en av livets finare dagar med fina människor från början till slut.

Ikväll har jag tagit vara på hej-då-julen-känslan i magen och smygit bort röda, tomteliknande ljuslyktor. Resten ska dammas ut i helgen så vi kan välkomna nya tider. Nu har jag landat i soffan med en kopp te och varvar en brittisk deckare med bloggläsning och H&Ms vårkatalog. Ibland behöver inte livet vara mer. (Tack för fina kommentarer i förra inlägget )

Med solen i ögonen

Måndag, vanlig vardag i luften igen. Jag har minglat på stan. Unnat mig en ny frisyr och en ny vinterjacka. Matchar fint till rosiga kinder en vinterpromenad. Ja, både frisyren och jackan. Under mörka eftermiddagen satt jag framför tända ljus och försökte strukturera upp livet i en blommig kalender. En mysig aktivitet varje dag. Förstrött bläddrade jag två veckor fram och såg en dag med ett hjärta och minis planerade namn. Två veckor - plus eller minus 

Jag har vant mig vid lugnare dagar under julens alla förberedelser. Men imorgon tänkte jag återgå till livet och alla åtaganden. Uppsatsen behöver korrigeras och kommande kurs läsas in ytterligare. Dessutom behöver några bilder tas. Det finns inget bättre än att kunna göra vad man vill av sina dagar.


It's christmas time

Det är istidskallt ute. Raggsockar, täcke och en kopp te hjälper knappt när kylan nått ända in till benen. Jag har fyllt några matkassar och ordnat nödvändigheter på stan så här dagen före julafton. Det var inte riktigt så hysteriskt bland folkmassorna som jag väntat mig utan faktiskt ganska julmysigt. Jag rusade snabbt mellan isgatorna och hann dra lite på munnen åt högfärdighetskänslan som ligger likt en bubbla runt hemkomna julfirare som tog sig ifrån staden man helst ska flytta ifrån...



Jag har rotat mig gott här och förblir mysandes i soffan dan' före dan'. Det blir traditionsenlig uppesittarkväll med glögg i jakt på miljonerna för att sedan gå upp tidigt. Julfirandet går av stapeln hemma hos oss i år igen så köksstöket, julsångerna, myset och kärleken sätts igång tidigt. Det kommer med stor sannolikhet inga rader från mig under julhelgen. Men jag hoppas ni alla får en riktigt fin jul och tar hand om er ordentligt. Så hörs vi när vi har årets finaste tid bakom oss. God jul! 

101221


Jag hann precis in från promenaden med ljudboken innan snön började virvla sådär våldsamt igen. Jag gillar stan om kvällarna - framför allt nu när julstressen är som störst och butikerna som mest hysteriska under dagtig. Det är skönt att slippa jobba i år även om det innebär ett helt ton rastlöshet mer än vanligt. Jag vet inte vad man gör av lugna dagar? Idag har jag sovit länge, druckit kaffe med mamma och ägnat eftermiddagen åt maniskt storstäd. Nu myser jag i tvsoffan med tända ljus och tänker styra upp en lista med små projekt (beroende av energinivå) att syssla med kommande veckor medan studierna simmar lugnt. För det här håller inte...

Here comes the sun


Måndagen då energin aldrig tog slut. Jag har känt mig vaken och som mig själv idag (plus en mage extra). Jag har läst, handlat till julfirandet, tagit en kortare promenad, bakat frukostbröd, chokladtryfflar och moccarutor. Så nu är frysen redo för både julafton och fikagäster när mini har landat. Nu hoppas jag på att få må såhär käckt en period så veckorna kan bli fulla av projekt och gå snabbt. För jag är både otålig. Och nervös.


Tankar från soffhörnet


Jag startar veckan med lite mer energi och en kopp hälsokostte som smakar hembränt framför Efter tio. Jag ställde mig i en varm dusch så fort jag vaknade. Något omtumlad efter nattens drömmar. Jag gjorde om spotifylistor sent igår och sinnet är av allt att döma en oförskämd svamp dessa dagar. En förnimmelse är allt som behövs - sen flyter alla spöken och tidigare jag i mina vener i takt med välbekanta melodier. Besynnerligt.

Det händer att jag saknar mitt sylvassa jag. Hon som pratar engagerat med rosiga kinder, målar stereotypa teckningar med tusch och aldrig våndas över livet. Men kanske att jag inte sörjer djupare eftersom jag vet att hon vilar och snart är tillbaka. Trötta ögon och pensionärsliv är helt enkelt mitt spår några veckor till...


Snart kommer änglarna att landa


Psssccchhh. Så lät det idag och jag fick vika mig för kroppslig och själslig pyspunka. Det var längesen sist och ingenting jag är van vid. Men är det nångång jag bör öva mina färdigheter i att helt enkelt gilla läget så är det väl nu. Fjärde advent har därför spenderats i soffan framför julgranen med oräknerliga koppar kaffe och några böcker. Jag lyckades aldrig vakna. Tretton minusgrader skakade om sinnet litegrann men jag förblir oslipad idag.

Imorgon startar julveckan och det är en bra sak. Min envisare hälft (som jag insett att jag faktiskt behöver) kommer hem från Norge. Det ska handlas till julbordet. Bakas litegrann. Mysas med vänner. Jobbas hemifrån. Komma några dagar närmre the new era. Och helt enkelt fira världens bästa jul.


20101216

Jag har varit lite däven och haft Herr Precis-innan-förkylnings-känsla på besök länge nu. Ett lugnare schema kom precis rätt i tiden. Idag vaknade jag med feber som jag motar bort med alvedon och te. Känslan har en fot i dörren men värre än det här halvseriösa tillståndet tycks det inte bli?


Jag vaknade av tjutande vindar imorse och snön yr fortfarande. Brrh, tänker jag och virar filten hårdare. Jag har precis läst och sammanfattat ett kapitel ur vårens litteratur om migration och etnicitet. Intressant men mycket logik och sunt förnuft - som resten av socionomprogrammet. Hur svårt kan det bli?
Vildare än såhär blir det inte idag. Lite frisk luft och hemmapyssel på sin höjd. Ikväll tänder jag ljus och tjuvstartar helgmys. Vi är utanför hemmets väggar både imorgon- och lördagkväll så därför blir det god mat och hyrfilm i våran egen soffa idag.

All you need is love

Vi vet hur allt ska bli nu
allting är sagt
luften är ren



Jag har haft en nål i en ven, bokat klipptid och varit på jobbet en stund - syftet var att hämta en bok och några doftljus men jag hann även svära åt både stressade människor och lömska isfläckar. Gode gud, jag har en Gunvald Larsson smygandes innanför skinnet.
Resten av den här råkalla dagen ska hinka lite kaffe hos kusinvitamin med familj. Jag ska även sjunga med Winnerbäck, preparera små projekt som kan få veckorna att rusa förbi och vara sådär kärleksfull mot mig själv med mycket soffmys. All kärlek.

Överallt av och till

Jag jobbar slaviskt på att inte bli otålig och pipig såhär nära inpå the new era. Det är inte helt utan kamp men jag tror självbevarelsedriften är starkare än både rastlöshet och smärta ett tag till. 


Jag tog en dag med kameran idag och möttes av ett grått landskap. Inget vidare rus. Men jag fick frisk luft och ladda batterierna bland öppna vyer. Berget är kroniskt vackert och sådär charmigt kråkvinkelaktigt. Jo, visst trivs jag här trots gråvita skyar och tandläkarväder.

Det har stökats i köket under eftermiddagen men nu andas jag ut i soffan med Winnerbäck. Trevlig man det där. Han berättar om Köpenhamn och överallt och om något stort som någon gav honom. Jag anar ett igenkännande mitt i ekot av att allt är precis som det ska. Nu.

Dreaming people


Jag lämnar en riktigt skön helg bakom mig med lugna dagar, lyxiga middagar och sköna tvkvällar. Precis vad jag behövt här med Herr Precis-innan-förkylnings-känsla och Fru Moset-i-huvudet-efter-för-mycket-studier.

Jag startade den här söndagen med att lura det inre pirret i simhallen och har sedan dess spelat sönder dreaming people med Jay Smith. Jag tycker om hur sköra människor kan få göra trasigheter men ändå gå rakt in i människohjärtan. Bra sverige, nu liknar det något.

I eftermiddag tänder jag det tredje ljuset och adventsfikar litegrann. Kanske att jag ger mig ut och tittar på stans Lucia-tåg. För att det är sådär ohjälpligt mysigt och för att jag är stinn på traditioner i år...

Det går bra nu


Mysfrukost och morgonljus från snöklädda gator i solsken.

Sen ringde det på dörren och två timmar senare kunde jag och finaste J konstatera att våran B-uppsats är färdig. Så färdig att det bara är att gå in och lägga om pusselbitar på en minut ifall vi skulle ha missförstått. Det kallas effektivt och mycket fint samarbete. Dessutom knöt jag ihop hemtentan igår.

Jag har varit så uppslukad av forskning och skrivande en period så om inte mini gjort sig påmind (sådär våldsamt och sött) så hade jag nästan glömt vad jag har framför mig. Jag mår otroligt bra. Den här klumpighetskänslan som alla påstod skulle komma runt vecka 30-32 existerar inte. Inte heller den här gravidhjärnan som skulle göra mig vimsig och ofokuserad. Det är så många, så många som vill ta en ner på jorden.

Vad jag egentligen ville ha sagt är att nu kan vad som helst hända för jag ligger mer än bra till med studierna. Det har firats med en långpromenad i strålande solsken, eftermiddagsfika med en bästa vän, ny kofta, nya strumpbyxor, en lång varm dusch och tända ljus i vardagsrummet. Imorgon hämtar vi vår nya soffa. Det kan man också se som belöning. Så ikväll pysslar jag hemma och sjunger med Eldkvarn.

Pussel

"Du har alltid haft många bollar i luften
men ändå lyckats ha en öppen famn för alla"

Vänskapsord har en tendens att landa helt rätt när man verkligen behöver dem  Ett tecken på att jag är lyckligt lottad skulle jag tro. Jag har haft en oerhört fin söndag. Adventsfika i mitt childhood och kvalitetste med en gammal fin vän och hennes bebistjej.
Någon timme under kvällskvisten försvann jag in i hemtentan för forskningskursen. En artikelanalys. Snacka om att ligga steget före sig själv såhär i vecka 35. Men jag antar att det inte finns plats för onödig stress när man nästan står i vad-som-helst-kan-hända-tider. Så vad gör vi? Jo, nu kör vi. Imorgon pluggas det uppsats hos finaste J. 


Ps. Under kvällspromenaden idag bland fallande snö och gula gatlyktor insåg jag att jag är lycklig. 
Löjligt och sammanhängande lycklig. Ds.


Jag lever för kicken precis som du



Nu: jävligt blown away av konstnärerna på tv4.


"Usch vad dyrt och hej och hå"


Tålamodet har varit gjort av papp och trasats sönder några gånger på jobbet idag. Ett tag funderade jag på att redan nu stryka mig från alla lördagar. (För att inte tala om julveckan.) Undra om jag missade någon hej-och-välkommen-att-pilla-på-biträdets-mage-skylt på dörren?
Jag var planetens lyckligaste människa när jag gick hem genom folkmassorna och insåg att mysdress och te inte var långt borta. Här sitter jag nu. Idag tänker jag inte ge mig på några djupare stavelser. Jag tänker inte ens försöka låta lite levnadsvis. Istället ska jag gå en långpromenad, handla med mössan långt nerdragen över ögonen och placera mig i soffan framför Plura och gänget.

Om att trivas bäst i öppna landskap


Människors livshistorier är det mest inspirerande jag vet. Idag har jag åkt stan runt och besökt fina människor i deras hem för att höra vad de har att berätta om livet som anhörig till en funktionsnedsatt person. Det sista besöket gjorde mig varm i hjärtat. Och fick mig att vilja vara gammal och nöjd - nu med en gång. Jag vill sitta i en fåtölj framför en brasa, i ett idylliskt hem, omringad av dem jag älskar och känna att jag faktiskt gjort något med livet. För mig själv och andra. Att jag tagit tillvara på varje stund och lärt mig mycket på vägen. Det är nog den tanken som gör mig så förbannat framåtdrivande. Och obekväm med pauser. Varför stanna vid en hållplats när man kan njuta av sikten från öppna landskap i farten och nå målen snabbare? Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då. Det är min verklighet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0