Den första december
08.10 Brrrh, var är filtarna?
08.15 En tå utanför täcket - snabbt in igen.
08.20 Ok, nu kör vi.
08.35 Frukost framför tv4.
08.45 Varm dusch och varmaste strumpbyxorna.
09.55 Promenad genom 14 minusgrader och frostskadade hus.
10.05 Det är varmt och luktar gott på café 3B.
10.07 Finaste J har köpt en chokladkalender till mig
10.08 Vi beställer lyxfika och kickar igång uppsatsen.
11.10 Jag tror bestämt att vi äger.
11.30 Vi avrundar och ses imorgon.
11.35 Påbörjar projekt: fixa-färdigt-julklappsshopping och inser att jag aldrig varit såhär snabb. Eller nöjd.
12.10 Jag ska plugga hemma i två veckor och vara gravid i några till. Så jag konstaterar att jag är värd en snygg mysdress som jag inte skrämmer någon i.
12.11 Plats: B-young. Färg: svart. Storlek: fortfarande min vanliga. Score!
12.20 Julklappspapper! Jag måste ha julklappspapper! Och etiketter!
12.30 Och så måste jag ha en recorder till uppsatsintervjuerna imorgon. Mamma har allt!
12.40 Jag sitter vid köksbordet i mitt childhood
13.30 Jag åker hem spontant sjungandes på Pluras version av Logiskt.
13.31 Du jagas av begär genom dagarna som tär. Och du dricker för mycket men det förnekar du. När man frågar dig om sanningen så tvekar du......... Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu.
13.35 Lagad mat på bordet
13.36 En fairtradevagga hängades i taket
13.50 Mysdress på och julklappsinslagning.
14.15 Uppsatsplugg.
15.00 Morgondagens intervjuer förbereds.
16.00 Kardemummakaffe och lussekatt.
16.20 Ordet stavas implementering och jag är trött.
17.00 Sju punkter är strukna från plugglistan och jag är grym.
Nånstans därefter tappar jag fokus och jag vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen. Nu har jag tagit kväll. Jag ska titta på Maria Wern och bara vara jag.
À l'heure actuelle de ma maison
En doft av nybakade lussekatter, en röst från Plura och sken från tända ljus. Man kan ha det sämre. Jag gav mig ut i snöstormen även idag. Undra om man har maxat sina vuxenpoäng när ett fullt kylskåp bringar ren och skär lycka? Storhandling, tapas på stammisstället, lyxshopping, mycket skratt och lite ont har varit på schemat. Pluggandet får jag ta tag i en fredagmorgon klockan sex och tjugotvå.
20101124
Jag startade dagen med en förmiddagskaffe och julklappstittut på stan med en av de finaste. Otroligt lyxigt med mitt-i-veckan-mys och så bra man mår av sina vänner. Snöstormen och adventspyntet som jag tjuvstartat med trollar dessutom fram mängder med julkänslor. Jag kommer på mig själv med att le finurligt och livet känns sådär fint.
Under eftermiddagen har jag myst inomhus, druckit några koppar te och för första gången mått lite mystiskt och sagt aj! högt. Mini har kullerbyttat sig och landat med huvudet neråt så kanske har det med det att göra. Hela jag känns annorlunda. Så därför har det sorterats, rensats och strukturerats i hemmets alla vrår för att styra det som styras kan. Ikväll somnar jag framför Independence day för att orka ge mig på plugg och shopping imorgon.
Ps. Jag har Sveriges finaste läsare
Utkast: Nov. 23, 2010 kl 13:48
Jag skriver från tåget på väg hem. Ömsom skrivandes, ömsom vilandes med ögonen på snölandskapet. Eldkvarn och Plura i öronen. Det var nått om en fjäril i natten, om att prata som vi gjorde förr. Och så var det nått om att vara påväg nånstans när man egentligen är tillbaks där allt började. Hur vackert låter det inte?
Har ingen internetuppkoppling så jag slänger ut de här raderna när jag kommit till hemmets trygga vrå. Jag är utvilad idag och har därför mått sprudlande bra av storstadsluft, otroligt fina klasskompisar och föreläsare man kan skratta åt. ”Det är bättre att vara klok än dum.” Årets lärdom till alla på socionomprogrammet.
Det är tur att jag hör till det förstnämnda. Det tycker det är bevisat för jag klarade de två hemtentorna jag slogs mot för några veckor sen. Score. Idag hör jag röster i mitt huvud som säger ”hon är fenomenal”.
Mitt liv är tåg och båt och bil
Utkast: Nov. 21, 2010
Ibland slås jag av tanken att jag måste komma på vem jag är och vad jag sysslar med. Mina läsare har dubblats sen jag berättade om det lilla hjärtat i magen. Jag vet att det förväntas text och foto om både mående och bebisplanering. Men hela tiden får jag påminna mig om att det där inte är jag. Istället söker jag konstnärliga käftsmällar och gör tappra försök att legalisera djupet, att det är okej att vara ett bottenlöst yrväder, även i en familjeidyll. Ni får så gärna följa med på tåget men se upp för det går över många spår.
Sådär lät det igårkväll efter några Winnerbäckska rader blandat med kunskap från diverse taggbuskar jag ännu inte lärt mig namnen på. Nu har jag landat i skolans café med min finaste lakej. Här inväntar vi inspiration och bättre tider för att ta tag i vad vi har framför oss. Två tekoppar står på bordet för oss som vill komma fram till andra sidan drömmen. Mini lever gott i magen. Allt är precis som det ska.
Och om du saknar mig ibland
Idag är en sån dag då allting har tumlat runt. Men det är som jag på senare tid tappat förmågan att sätta ord på det. Tappat kaostrollet i mig själv och blivit medelsvenskt förnöjd. Nästan tråkig.
Det är nog därför jag älskar att vara i farten. Det triggar igång sinnena och bevarar elden. Det är nog därför jag är livrädd för att sakta ner. Livrädd för tråkigheten. För eld som förvandlas till matt glöd. Det är enda sättet jag kan förklara det på.
Idag har jag vandrat runt på Göteborgska gator med fina människor. Fått mycket uträttat. Och mimat i takt till Fria vägar ut medan landskapen svept förbi utanför ett tågfönster. Jag minns någon säga att texten handlar om mig. Nu vill jag påstå samma sak till någon annan. Jag spelade fult ibland. Men jag hade alltid en demon. Undra vem som är din nu? Jag tror jag förstår dig.
Vetenskapsteori för newbies
En bättre dag idag utan elegier. Ja, trots att en godnatts sömn inte är något jag är bortskämd med. Om det ringer på dörren idag så tänker jag inte öppna. Jag strider igenom overkligt mycket text och tvingar kvar mitt fokus med en kopp kaffe. Eller två. Det enda som hörs är datorns surrande från sökande PDF-filer och någon bil som passerar utanför vardagsrumsfönstret. Det är ovanligt lugnt för att vara eftermiddag i en solig småstad. Det har regnat i flera dagar. Jag har känt med det. Så idag passar en långpromenad i strålande solsken overkligt bra.
All I want now is a white light moment
När jag ser den här bilden känns det lite som ett white light moment. Dem längtar jag efter. Hela den här resan från början av maj till nu har gått oerhört lindrigt och mycket jag var rädd för skrattar jag åt idag. Jag har blivit lugnare i sinnet och säkrare i mina val sägs det. Något som jag aldrig trodde var möjligt.
Men jag saknar känslan av kontroll. Känslan av att ha rutin på livet, veta hur framtiden ser ut och kunna planera in sånt som gör mig lycklig. Jag vill veta hur mina dagar ser ut och njuta av att ta mig framåt. Nu går jag och väntar på något som jag inte vet vad och försöker planera något som jag inte vet hur. Därför längtar jag efter ljusare tider som på bilden. För då vet jag att jag har allt jag någonsin önskat och glöd att kunna forma livet igen.
Det här skrevs för åtta veckor sedan. Jag minns hur jag och mamma åt varsinn kanelbulle och drack kaffe, att vi pratade om att vi skulle vara en till nästa gång vi säsongsfikade här. Jag minns hur jag och tjejerna såg på Remember me och målade naglarna med glitterhjärtan. Och att jag hade en klump i magen över regeringsvalet kommande dag. Jag minns varje känsla som igår. Låt kommande åtta veckor gå lika snabbt.
Bland popcorn och livshistorier
Vilken ruggig lördag det varit. Betonggrå och däven. Jag stängde in mig efter jobbet, tände ljus och dukade fram helgfika. Först kom våra fina vänner från folkhögskoletiden hit för att sen avlösas av lite familj. Helt plötsligt spelade inte regnet någon roll. Mellan kaffet blev det lite snickerier inför minis ankomst. En vacker dag när jag är full av anabola föräldrahormonstereoider kanske jag visar lite bilder. Men ikväll har jag bänkat mig framför Så mycket bättre för att inspireras av människors livshistorier. Petter är en riktig konstnär, Dileva är storslagen och Barbro ska jag bli som när jag blir gammal...
Elfte november
6 stycken hemma hos oss just nu.
Det har bakats glutenfria bullar och pysslats en del med tvätt under förmiddagen. Jag kände mig som en riktig hemmafru när kaffet puttrade och bullarna dukades fram innan en av oss stack iväg till jobbet. Not cool. Skönt att det inte ser ut så jämt. I eftermiddag ska jag gå en långpromenad med ljudboken. Hypnotisören med Lars Kepler är nästan ohälsosamt spännande och riktigt effektiv att stänga av skallen med. Undra om jag tar mig för något plugg idag?
Så du ser mig mellan fingrarna igen
Det tog lång tid innan jag gick utanför dörren idag. Det hade hunnit mörkna när jag sprang ner till jobbet för att hämta vuxenpapper. Mina skor var blöta och mini låg och tryckte mot lungorna när jag kom fram. Så förutom chefens underskrifter fick jag ingredienser till den godaste varma chokladen någonsin. Perfekt att mysa i soffan med medan vinden fortfarande viner utanför. Men nu är projekt: försäkringskassan & föräldraförsäkring klart för den här gången. Nu återstår beslut, planering och några omgångar underskrifter till.
Imorgon är det dags för en heldag i Göteborg igen. Det var längesen sist. Introduktion på forskningskursen och handledning inför B-uppsatsen på schemat. Nu kör vi. Så många människor som passerar och lämnar avtryck, är en tanke jag aldrig slår mig fri ifrån.
Playing by the rules
Jag dricker chokladte ur en plommonlila kopp och gör lite nytta. Jag fyller i vuxenpapper som aldrig tycks ta slut och har nyss dansat runt med dammsugaren. För att bryta allvaret står en gammal julkalender på som bakgrundsbrus. Frosten har legat över stan idag så det passar bra. Jag hade både mössa, halsduk och vantar på mig under förmiddagen när jag var ute och gick mellan hus och längs promenadstigar. Kinderna var sådär härligt rosiga när vi kom in.
Jag tycker om söndagar. Jag är alltid lagom lugn i både kropp och själ och tycker det är extra mysigt med en eftermiddagsfika eller lite hemmapyssel. Någonstans i dammsugardansen kom jag däremot på mig själv med att ologiskt längta lite efter tjejmiddagar med några glas vin. Och efter min envisare hälft i Norge. Det är tur att det kommer bättre tider för båda punkterna. Ikväll? Beck i soffan. Imorgon? Fältplats och B-uppsatsförberedelser.
Come back and haunt me
Verkligheten är så mycket mer inspirerande än kurslitteraturen. Det insåg jag när jag klev ner för trapporna efter en halvdag på fältplatsen. Jag har träffat drivande människor och idén till B-uppsatsen känns riktigt bra. I rest my case. Låt universitetsåren gå riktigt fort så jag får stilla rastlösheten och så lite frön. Jag har sällan känt mig så redo för det riktiga livet som nu - anabola föräldrahormonstereoider är magiska.
Jag har gjort massa nytta idag för att sedan promenera i höstsolen med lätta steg och spela sönder Coldplay-låtar - för jag vet inte vilken gång i ordningen det här livet. Någonstans mellan The hardest part och Fix you klövs jag mitt itu samtidigt som jag insåg att många eldar har slocknat sedan livet tog vändning. The hardest part was letting go and not taking part. But still. When you love someone but it goes to waste I will try to fix you. Jag antar att allt är precis som det ska vara.
Den första november
Allt fler träd står utan löv och det är sådär novembergrått ute. Inte alls som på bilden. Jag lider inte så mycket av det. Har alltid varit en inomhusmysare och i år har det nästan fördubblats. Det dröjer nog länge innan jag står längst in i baren och viftar bort mina sorger igen. Jag trivs bland de tända ljusen, tekopparna och filtarna. Det enda jag saknar är kreativiteten. Jag målade mig igenom förra hösten och vintern. Har knappt rört färgerna sen dess. Kanske är det ett gott tecken.
Märks det att jag haft en vaken natt? Det är inte ofta orden i sin enkelhet hälsar på redan 08.40. Jag drabbades av en lättsam panik igår (pinsamt enkelt när man är skör och mottaglig). Om 7-13 veckor blir jag mamma. Ja, så står det. (Vart tog tiden vägen?) Det är fantastiskt och precis som jag vill ha det. Samtidigt är det alldeles för stort för min bohemhjärna och jag undrar om man nånsin blir mentalt redo? Nu ska jag dränka funderingar i simhallen, därefter i en rad foto- och designjobb och bland kaffekoppar med goda vänner. Ha en fin måndag gott folk.
Godmorgon!
Solen lyser in genom ett par gröna köksgardiner. Frukosten är bortdukad och jag har öppnat fönstret för att släppa in frisk luft. Jag brottas med one of those days och kvalmig luft i bröstet. Jag ligger i underläge men hoppas kunna vända genom att föna håret torrt och ge mig iväg på släktkalas. Det finns många ord över idag. Så, på återseende.
Vad är det jag inte ser?
Kanske att det blir mer givande denna gången. Min bättre hälft vet minsann alltid vilka knappar han ska trycka på. "Älskling, om du tänker tillbaka på din allra första praktik och handledare inom LSS så ser du väl att du började på botten men tog dig till toppen". Det kan finnas en sanning i det. Personen jag ska följa är verksamhetschef, handleder personliga assistenter och behöver en uppsats om anhörigstöd.
Nu är jag ledig några dagar innan forskandet drar igång. Det firas med en långpromenad, en påhälsning på jobbet (butiken), en kreativ utmaning (som jag inte avslöjar förrän imorgon) och kaffe med mamma och sister by heart som ska lämna ligan för att jaga pengar i Norge. Men hon kommer tillbaka när min mage är platt igen. Det borde finnas en gilla-knapp för det.
En sång för vår elit
att sjunga på melodier som sedan länge borde varit glömda
och fundera över en tid som ingen vet någonting om
Det är en smula underligt
att fortfarande befinna sig i samma känsla då och då
Trying hard to capture the moment
this morning I don't know
Jag har promenerat på stan i regnet. Sick-sackat mellan vattenpölar, ätit på stammisstället och lett finurligt när ägaren sneglade och utbrast att han måste få gratulera. Och så har jag druckit kaffe med min morfars syster och tittat på fotografier från en svunnen tid. Minnen i svartvitt, det är vackert. Under kvällen var jag nog den enda i småstan som trotsade stormvindarna för att gå en promenad. Ibland behöver man blåsa rent. Det drabbar väl alla.
You know you twist so fine
Tack för så himla fina ord i förra inlägget.
Den här resan är fantastisk men vissa dagar är man lite mätt på utmaningar.
Jag hade en rekordmysig pre-birthday igår med de allra finaste pärlorna. God mat, kaffe och mycket skvaller är som bäst tillsammans med er ♥ Idag redigerar jag foton inför morgondagens slutredovisning i ungdomars livsvillkor. 06.22 går tåget och sen ska ämnet tragglas fram till lunch - en ganska hård måndag att fira födelsedag på men kvällen blir förhoppningsvis mysig. Idag smattrar regnet mot rutan så jag njuter av att tentorna är färdiga och myser inomhus några timmar till. Lättar det senare ska jag gå en långpromenad.
Ibland får man vara stolt över sig själv
En bra bok bara för att det är mysigt. Nya kakor i burkarna för att det är fint. Långa promenader i vinterkylan. Bortglömda fotostunder. Några koppar kaffe med dem tiden inte räckt till för. Inredningsplaner som jag funderat länge över. Bra filmer i soffan och stereotypiskt ritande. Det är vad jag ska syssla med följande 10-12 dagar för jag har satt de sista raderna på mina två tentor. En redovisning på måndag med sköna brudar sen är det peace out fram till nästa kurs. Ikväll är det belöning för en väl genomförd strid som gäller. Det luktar redan god mat, soffbordet ska fyllas med godsaker, jag ska ta en lång dusch och täcken ska plockas fram för en Idol-fredag. Ibland kan inte livet bli bättre.
Här är glimmande dar
Jag brukar gå runt och sjunga på Winnerbäcks Jag är hos dig igen när första snön faller. Jag vet inte varför så kanske är det just därför. I många år har verserna spelats upp i huvudet. Bakom melankolin känns det ganska enkelt - den första snön faller även där i näst sista stycket.
Det har snöat idag. Den tjugoförsta oktober. Genom köksfönstret såg jag hur flingorna vackert singlade ner. Jag fick stänga fönstret. Och fortsatte att skriva en tenta om psykisk ohälsa. Det luktar nybakat här nu. Jag har fortfarande glasögon på nästippen. En dam fascinerades av min lilla gravidmage på badhuset idag. "Sådär såg man minsann inte ut på min tid, men du är förstås sådär näpen du". Jag log artigt och svarade kanske det. Något annat ville hon ändå inte höra. Det kommer efterfrågade bilder på bloggen framöver. Jag har lovat.
Jag vet inte vad det är men jag har en skön känsla i bröstet idag. Kanske var det snön som påminde mig om att mini snart är här. Kanske var det årstiden som är vacker i sig. Kanske var det mitt nystädade hem, en kopp chockladte eller att pluggandet faktiskt går bra. Jag vet inte. Men jag mår väldigt bra.
