KAMERALINS

Jag gick upp tidigt och åkte till Göteborg för ta en shoppingrunda, få koll på kommande kurs och få en fältplats inför B-uppsatsen utdelad. Jag har tagit en shoppingrunda - jag fick övergripande koll - och en fältplats utdelad. Det är verkligen någon som skrattar åt mig bland molnen, var min första tanke när jag fick beskedet verksamhet inom LSS. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade - min ständiga följetong. De som känner mig vet att jag aldrig riktigt lyckats hålla liv i den glöden. Det finns så många vackra eldsjälar inom området. Jag hör bara inte dit. Ändå tycks jag hamna där gång på gång. Och det slutar alltid med mördande rastlöshet och vilja att ta mig ett steg längre.
Kanske att det blir mer givande denna gången. Min bättre hälft vet minsann alltid vilka knappar han ska trycka på. "Älskling, om du tänker tillbaka på din allra första praktik och handledare inom LSS så ser du väl att du började på botten men tog dig till toppen". Det kan finnas en sanning i det. Personen jag ska följa är verksamhetschef, handleder personliga assistenter och behöver en uppsats om anhörigstöd.

Nu är jag ledig några dagar innan forskandet drar igång. Det firas med en långpromenad, en påhälsning på jobbet (butiken), en kreativ utmaning (som jag inte avslöjar förrän imorgon) och kaffe med mamma och sister by heart som ska lämna ligan för att jaga pengar i Norge. Men hon kommer tillbaka när min mage är platt igen. Det borde finnas en gilla-knapp för det.