Politik och allt sånt där
(Vi såg på Remember me igår. Jag är egentligen inte så mycket för kategorin drama, tycker mig ha sett livets verkliga sida ett par gånger. Men den här filmen var lite fantastisk. Och väldigt tänkvärd. Meningen med livet? Att sätta fingeravtryck och så frön. Ingenting är någonsin förgäves.)
Det är söndag och jag bär på en känsla av att Sveriges öde avgörs idag. Att mitt blod lyser rött och att hjärtat sitter på vänster sida är en självklarhet. Jag är hetsigare än någonsin i år och mår faktiskt lite illa på okunskapen som låter många avgöra vad deras röst faller på.
Jag har hört mycket bitterhet från stans småbarnsföräldrar om det rödgröna förslaget - delad föräldraförsäkring. Jag anser att man bör sätta det förslaget i ett större perspektiv. Det är fantastiskt för jämställdheten. Om det känns fel vill jag aldrig mer höra klagosångerna från er kvinnor om hur dåligt avlönade ni är i arbetet, all hushållsstress ni brottas med och hur svårt det är att få tid för egen utveckling.
Om ni låter en enda fråga avgöra för ett blått ställningstagande kan ni lika gärna säga "Okej, Jan Björklund! Varsågod att stänga dörrarna för de barn som inte pallar trycket i skolan" eller "Självklart ska vi exkludera fler människor ur samhället! Heja Alliansen!" eller "Jag kommer väl aldrig bli sjuk eller behöva rättvis omsorg till mina anhöriga heller!".
Over and out.
Och alla som älskat dig har hatat mig av rädsla
Jag kan mycket om depressioner och melankoli nu. Och jag känner med teorierna om att många av oss uthärdar i tron att det ska göra oss mer äkta och konstnärliga? Det har blivit otroligt fel någonstans. Ångest har förvandlats till något fint och bohemiskt. Det är plötsligt inte lika äkta att citera Kent eller kalla sig för konstnärsjäl om man inte är bottenlöst deprimerad.
Det har varit precis rätt tid att förlora sig i sitt eget hemifrån. Kroppen protesterar lite när en näpen tjej förändras. (Fast egentligen ekar det rejäl förnekelse här. Det finns ingen tid för hinder och det finns definitivt inte mentalitet för det. Så jag fortsätter att slipa mina vapen när ingen ser.) Idag har jag lagt min röst för ett människovänligt samhälle och ikväll är det fredagsmys med choklad framför Idol.
Du var ett år äldre än vad jag är nu när vi sågs för första gången
Det här med att känna sig förtjänt av vad man har är en svårarbetad konst. Dagens ord skulle kunna vara en hyllning till livet och kärleken. Men jag nöjer mig med några ord om att det här är årets mysigaste lördag. Vi gick på stan en stund idag bland höstlöv och hundratals andra småstadsbor. Det händer att jag sträcker på mig lite extra, brevid dig. Grattis på födelsedagen.
En annan tid en annan plats
Allting känns precis som det gjorde en gång. Kanske känns det till och med lite bättre? Jag har inte kommit på det än. Men jag tycker om livet nu. Vid något tillfälle tror jag till och med att det syntes. Jag fick ta emot varma kommentarer som kändes fint i hjärtat.
Jag har varit mitt starkaste jag de senaste dygnen. Note to myself: låt känslan bli orubblig. Än har jag inte äntrat de högsta bergen. Men sommarens (genomjävliga men ack så högaktningsfulla) slit bör inte vara förgäves. Vi säger så.
2010.08.20
En kväll i augusti
Nånstans under Söndermarken fick jag mig själv jag att lova mitt högre jag en massa saker.
Det kunde hänt även er.
Jag har aldrig lyssnat när du lovat
Jag ska alltid vara konsten trogen.
Imorgon får Lars Winnerbäck i Örebro säga sitt.
Come raise your flag upon me
Du sa
att jag var en sån där tjej som det alltid skulle gå bra för
men om jag nångång skulle stöta emot en kant så kunde jag alltid ringa
Jag fick ett tiosiffrigt nummer
Idag är en sån dag då jag önskar att jag använde det oftare
Inte för kanternas skull - utan bara för att fråga hur det går
När det berättades för mig att du har valt att avsluta ditt liv
såg jag minnena passera revy
Sådär som de gör
Du var en av dem vars kärna ingen kom åt
Ändå ryggade jag tillbaka när jag sa ditt namn och ditt val högt första gången
Känslan slutar i en refräng om overklighet gång på gång
I tanken finns du kvar
Du och de klingande skratten
Det här skulle kunna vara ett dagboksinlägg där jag berättar om allt jag har lärt mig den 10 augusti 2010. Det ovanstående har påmint mig om hur ödslig verkligheten är, att man borde ta mer hand om varandra, låta bli att försvinna bakom artighetsfraser. Det har påmint mig om att jag vill veta mer om dig och dig.
Jag samlade kraft på mitt eget lilla obefläckade vis. Med sorglösa ord om framtiden och ett komplext låttextjidder i ensamhet. Jag har försökt få någon att sluta tro på hjärnspöken. Medan jag själv insåg lönlösheten i att fly från vad som är ett faktum. Men vemod förblir otillåtet. Det får bli vackert av det som är. Come raise your flag upon me.
Söndagspuss
Söndagar har blivit lite heliga för mig. Det är då jag går upp sent, äter långfrukost, kryper ner under täcket en stund till, går en långpromenad, bakar frallor, äter en mysig middag och ser en spännande film som avslut. Jag hoppas jag kan hålla på regeln även när skolan drar igång. Och låta bli att ligga efter med läsningen. 3 veckor kvar.
It's your time to shine
Butiksmässan var otroligt spännande. Jag dolde min nybörjarblick med en rak rygg. Det slår aldrig fel. Jag har träffat väldigt många människor, artighetspratat, delat ut visitkort och tagit emot komplimanger. Det värmer i konstnärshjärtat och känns som ett fantastiskt steg vidare.
Jag måste däremot erkänna att företagarandan under en mässa är lite för kylig för mig. Som många utställare sa "med det här landets ekonomi får man som grossist slåss för sina inköpare". Jag beundrar verkligen de som håller glöden. Jag själv är inte riktigt beredd för strid än och insåg att jag trivs bäst på kanten med lagom intresse. Det ser lovande ut. Men ikväll ligger jag i soffan och är bara Linda.
Ps. Ni anar inte hur mycket vackert jag hittade hos de övriga utställarna.
Shopping för inköpspris och leverans om två månader är trevligt.
Hem är där hjärtat är
Jag har öppnat fönstren för att släppa in frisk luft. Men bara litegrann. Det blir kallt så fort en regnig dag i början av augusti. Jag dricker te igen, med glädje. Ett ljus står tänt på hyllan i köket. Jag är nöjd över att inte ha nånting planerat idag. Älskade ledighet.
Igår fick jag massor gjort. Så mycket att jag slocknade så fort jag la huvudet på kudden. Allt är i princip färdigt inför mässan i helgen. Det är guld. Jag finslipar under dagen. Och myser i ett nystädat hem.
Ännu okända nätter i väntan på att gry
Jag har suttit i gungstolen och druckit te. Låtit bli morgonduschen. Tänt några ljus och fixat de sista koderna på hemsidan.
Jag har inte haft några ord över i helgen.
Det blir sådär ibland.
Jag tänker på dig. Och på dig, och på dig. Ni så mycket modigare än mig. Eller är det kanske dumdristighet? Jag sköter mitt på torra land. Och det tycks gå bra. Det också. Kurslitteratur i hyllan, som en påminnelse om vart jag är påväg. Tavlor utspridda som en hint om att jag alltid bör vara konsten trogen. Jag har jobbat mina sista schemalagda timmar. Jag har någons själ i magen. Det är första augusti. Och det känns som livet börjar igen.
Igår trodde någon tveklöst på mig och framtiden.
Det kändes svindlande bra.
Vill du nått så vet du vart jag finns
14 plusgrader
tomma promenadstråk
och jävligt frisk luft
Herr känslosättare gör det igen
det är tvära kast
tillbaka till verkligheten
och så fruktansvärt vackert
Ett galet erbjudande
"När jag kommer hem är det mysdag som gäller. Jag ska se ett avsnitt av Morden i midsomer, försöka måla färdigt en tavla och påbörja en massa saker som jag inte hinner avsluta innan motivationen tar slut. Sån är jag.." Rader skrivna för bara några timmar sedan. Den här dagen tog minst sagt oväntad vändning.
Jag fick ett helt otroligt och ganska galet erbjudande idag. Om två veckor är det butiksmässa i Jönköping. En massa butiker från hela Sverige samlas, hämtar inspiration från varandra och bjuder in allmänheten. Jag fick en förfrågan om att hänga ut ett axplock fototavlor vid en monter och visa Sverige vem jag är och vad jag pysslar med. Det känns sjukt men allra mest fantastiskt. För att citera förfrågaren "andra butiker får möjlighet att köpa in dina tavlor och privatpersoner får se vad du gör." Det känns lite för stort att tänka på därför nöjer jag mig med tanken att det helt enkelt är roligt att visa upp vad jag gör.
Listan kan bli lång.
Hur gick det här till?
Tihi.
Oh horatio
Jag firar lite idag. Jag tror ni har förstått att jag bor i en stad som vaknar till liv under sommaren. Det vimlar av stressade människor som vill få ut så mycket det bara går av den dallrande hettan. Promenadstråkarna som annars är öde fylls av pekande människor med magväskor.
Allt detta krockar lite om man som jag tycker om att skrota i sin egen takt och njuta av hemstadsidyllen. Idag ösregnar det och stan är öde. Så jag firar lite idag. En helylle smakbit av hösten. Jag har dessutom druckit min första kopp kaffe på flera månader under förmiddagen. Att något så meningslöst kan kännas så bra.
Jag hoppas på en fortsatt lugn dag på jobbet. När jag kommer hem är det mysdag som gäller. Jag ska se ett avsnitt av Morden i midsomer, försöka måla färdigt en tavla och påbörja en massa saker som jag inte hinner avsluta innan motivationen tar slut. Sån är jag.
När vardagsslumpen lagt sig över torgen
Jag har inte så mycket att dela med mig av den här sommaren. Det är nog därför jag inväntar hösten. För med den känns det som att livet sparkar igång igen. Jag är inte gjord för det lugna livet, åtminstone inte än. Därför har jag aldrig varit säkrare i mitt beslut gällande året som kommer.
Dagarna nu fylls mest av jobb, kallprat med turister, långpromenader för att stilla sinnet, stranddagar och filmer från ett svunnet 90-tal om kvällarna. I augusti händer lite mer. Då välkomnar Österlen mig med öppna armar och jag gör en turné som bröllopsfotograf i Stockholm.
Ett sightseeingtåg med nyfikna turister drar förbi butikens skyltfönster för en tredje gång den här förmiddagen. Jag hör dånet från en ac och funderar över om jag kommer lyckas hålla rutinen att blogga från jobbet mellan kunderna. Eftermiddagarna går ju alldeles för fort. Vi ses.
Jag har seglat på ett stormande hav
Det är en ganska enkel uppgift att snubbla till ibland. Det blir sådär när man har mitt namn och vill för mycket utan att egentlligen veta hur man ska få runt det. En motsägelsefull men vacker individ påpekade att jag är bra på att fånga ögonblicken. Jag, jag tycker mest att jag bara tar in dem och känner litegrann. Men det kanske räcker så.
Ikväll har jag träffat mina finaste vänner över en fika vid sjön. Det var fantastiskt. Vi är fantastiska. Jag borde kanske ha mer kurage att ringa och prata bort en stund då när det känns som allting rasar. Men jag antar att en rak rygg verkar tryggare ur mitt perspektiv. Ni vet att ni är storslagna.
Någonstans långt bak susar Winnerbäck. "I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få" och jag tänker att det aldrig blir i sin ordning för en mysterielös medborgare att gå i mina skor. Men det gör ingenting. Jag har ändå alltid tänkt skriva en egen regelbok. Dagarna som passerar är bara dagar. Ingenting farligt. Jag tror att vi ses igen.
När det skymmer över stan kom ihåg mig då
08.30 Miss Li sjunger Good morning.
08.40 Frukost framför Nyhetsmorgon.
09.00 Morgontrafik och hårfön.
09.52 Promenad till jobbet.
10.01 Jag slår upp portar och hänger ut flaggor.
10.40 Vädret sviker och turisterna vimlar på stan.
11.15 Jag får lära mig norska ord medan jag slår in paket.
12.17 En söt dam beundrar mina foton och ber mig fortsätta med det fantastiska.
12.30 Jag pratar bort en stund med en vän som kom på besök.
15.00 Byte med chefen. Jag går off.
15.01 Projekt bebispresenter till vännerna is a go.
15.20 Matklockan ringer.
15.22 Pratar om livet med Smedis över en fika.
17.00 Projekt jag-är-värd-något-fint is a go.
17.20 Se-mig-inte-se-mig-inte-fan-HEJHEJ.
18.00 Matklocka igen!
18.02 Ingen kvällsmat och tomt brödförråd.
18.15 Bakmaskinen snurrar.
19.30 Piroger färdiga och en brödplåt i ugnen.
20.00 Miss Marple tv4.
20.30 Chefen ringer.
20.31 Vi båda har missat stölder för tusenlappen idag.
20.32 Hur fan får man med sig en halvmeter stor köksattiralj?
20.33 Hur fan kan jag ha missat en sån sak?
20.34 Nåväl. Vi hade ständigt mycket folk som cirkulerade.
20.35 En av mina tavlor slank ner i någons väska också.
22.00 En inplanerad promenad med Herr Winnerbäck för att andas ut missöden.
Den mannen följer mig överallt idag och berättar att våra sinnen inte ter sig helt olika.
This awkward silence makes me crazy
Havsluften kunde inte vända allt det där. Men det var sagolikt med saltvatten och vind i håret en midsommarkväll. Lika fantastiskt var det att sitta i kvällssolen med goda vänner. Jag gör mitt bästa hela tiden.
En hjärter dam som går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sin an. Ur min mun låter det som en skämt, visserligen. Mest av allt så önskar jag mig höst, ett facit i handen och ord som kan skänka lite hopp till sanningen.
What about...
Visste ni att man kan vara rikast i världen av en så enkel sak som bio med tjejerna en lördagkväll? Golden moment. Sex and the city var dessutom helt fantastisk. Jag har inte riktigt fastnat för serien. Men filmen var magisk. Jag är märkbart berörd och inspirerad. Berörd av tankarna och känslorna. Inspirerad av Carries självklara sätt att gå sin egen väg och Miranda som lysande lyckas få ihop karriär, familj och sig själv.
Jag sitter i ett mörkt vardagsrum till skenet av tända ljus ikväll. Jag har gått på halvfart för länge nu och inser att det är dags att rycka tag i kragen. Jag ska ta tag i livsprojekten. Tänk om det faktiskt fungerar så bra att jag tar dagarna som de kommer och helt glömmer bort känslostormarna omkring som annars är så lätta att förlora sig i? Det brukade vara jag.
