Utkast: Mars 20, 2011
Sedan sist har mini blivit 2 månader och lyckats sova sig igenom en timmes vagnpromenad i vårsolen. Score. Vi har även gått emot våra principer i ett försök att få nya perspektiv (vilket föga förvånande visade sig vara bortkastad tid), druckit några kaffekoppar med nära & kära och haft traditionellt helgmys.
Det verkar som den svenska våren är på ingång med kalla vindar och underbara solväggar. Jag börjar vakna ur någon sorts dvala i takt med solskenet och bebisrutiner som börjar slå sig till ro. Flexibel är mitt nya efternamn men vi ser åtminstone tydligt vad som fungerar och inte.
Jag har dessutom insett att det är mini, familj, vänner och fungerande långpromenader som får hjärtat att le störst. Allt annat känns snudd på oviktigt den här våren. Men kanske att det är bra att hålla fast vid oviktigheter för att kunna se kontrasten. Jag vet att jag tjänar på att lyssna till tugget lite till. Hela höstterminen innefattar praktik. Och det kan knappast komma lägligare...
Här såg jag en man som satt i sin solstol ute i snön och njöt av solens värmande strålar. Det var ett vårtecken :D
Vilken fantastiskt fin tunika (?) får man fråga vart den kommer ifrån? :) Kram!
Ja, visst är det härligt med långpromenader i vårsolen, jag älskar det!
Som vanligt tilltalar dina ord mig och jag slutar aldrig förvånas över ditt fantastiska sätt att uttrycka dig på! :)
Jag hoppas att jag också börjar vakna ur "vinterdvalan" snart.. Det börjar bli riktigt frustrerande!
Kram
hej vännen!
hur mår du o mini? hoppas allt är bra o att ni njuter av vårsolen som äntligen kommit =)
var ett tag sen vi hördes. en stor kram från oss
Lika fina ord som alltid i din blogg Linda! Låter som att senaste tiden varit bra för dig :)
Kram!
Vårsol, det är lycka i hjärtat det <3