KAMERALINS

Dagens lärdom, aha- och såklartupplevelse: Jag och en av universums storslagna ägnade lunchrasten åt djupa filosofier. Vi skrattade gott när vi insåg att vi spelar på helt olika arenor för stunden. Jag på familjescénen och hon bland dansgolv och trånande blickar. Det vackra i det här är att vår vänskap inte påverkas ett dugg. Tvärtom, nu har vi ännu mer att lära oss av varandra. Riktig vänskap innebär att kärleken och självklarheten finns kvar trots att omständigheterna förändras runt omkring.

Det är måndagseftermiddag och jag har precis tvättat bort sminket, satt upp håret, bytt obekväma strumpbyxor mot leggins och landat i soffan hos min dotter. Hon som numera styr den här borgen med järnhand. I rest my case. Maskerna får falla. Jag har tvingats omprioritera en mängd olika saker som jag från början ställde mig oenig till. Och fan vad jag trivs med det! (Ett fenomen som jag under den där lunchrasten blev hånad över i sann vad-var-det-jag-sa-anda.) Men det finns två punkter jag aldrig viker mig på. Jag ska alltid vara konsten trogen. Och jag ska hinna läsa den här terminen. Och det mina vänner - kommer bli succé.