KAMERALINS

Som en fjäril
i en flock vackert rigida skalbaggar
Jag rör mig tyst
hör egentligen inte hemma där
Jag vet inte varför
men jag återvänder alltid
Sökandes...
Det var nog något vi sa eller gjorde
som förändrade mitt liv

Idag är en sån dag då det känns som allting stagnerar och jag i tystnad undrar om jag ens är på väg nånstans? Otroligt löjligt. Det räcker med att blicka bakåt och lägga handen på magen för att känna farten. Men än dock. Jag är nog kroniskt rastlös. Även om det lugnat sig betydligt det senaste så verkar det ligga i bakhåll då och då - behovet av en ny kick som tar mig nånstans.

Jag pluggade hemma idag. Men tröttnade snabbt och åkte runt bland höstlandskap med mamma istället. Jag älskar slätten och färgerna. Jag tror det kan lugna vilket inre skakande som helst. Fast mamma lyckas bra, hon också. Ikväll låser jag in mig, tänder ljus och myser framför ett enkelt fredagsnöje som Idol. Jag ska leta fram akvarellerna också. Som städades bort i någon manisk period, häromveckan.