Utan korridorer skulle jag bli lycklig

Seminarium, PPU-möten, tusentals sidor kurslitteratur och så tenta om 14 dagar på det. Den stressade stämningen kan man skära i med kniv men trots det har jag svårt att inse allvaret. Min ovilja gör mig oförmögen. Otroligt provocerande. Jag hoppas att jag vaknar snart.

Den här utbildningen har kostat mer tårar än den egentligen är värd. Jag har en framtidsvision och det är tack vare den som jag hänger kvar. Jag intalar mig själv att det är tidpunkten det är fel på - inte mig. "Det finns en fara i att aldrig hitta vägen och det finns nått vackert i att vandra den ändå."

Inget bra kommer av att gå upp 05.00 och måndagar brukar vara ganska overkill. Men jag har klarat mig bra. Ett stund kände jag mig riktigt jävla lycklig. Solsken och ryggen rak. Jag tycker om när hon tittar fram. En stund senare ett tomt eko. Tusen nålar. Jag slutade kämpa emot, det skulle bara slå ner mig hårdare nästa gång. "Jag får för mig att jag kan vara kvar men jag vet inte hur."

Kommentarer
Postat av: Anonym

melissa horn lite här och var. jag gillar'e. /r

2010-03-08 @ 21:11:19
Postat av: mikaela

jag har också gråtit floder under min utbildning nästan så jag har tänkt hoppa av flera gånger. Men då är det bara att gråta och sen komma igen:)

2010-03-08 @ 21:43:47
Postat av: Jossi

sv: helt okej! har du haft en fin måndag då? :)

2010-03-08 @ 21:46:12
URL: http://josefineaspeteg.webblogg.se/
Postat av: Ellen (ellerenellen.blogg.se)

Om jag kunde skulle jag dela med mig av honom och hans bomullspäls :) Hoppas du har en fantastiskt kväll, fina du ♥

2010-03-08 @ 21:48:48
URL: http://ellerenellen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0