För varje snöflinga som faller finns en ny väg att gå
Det är tur att det även finns fint folk.
Och glass. Och envishet. Och promenadstigar.
Jag lärde mig egentligen detta redan i februari 2008 när jag började jobba inom restaurangbranschen, men en sjukskrivning på närmare ett år får en lätt att glömma. Men igår fick jag min reminder.
Vuxna med sina ouppfostrade barn måste nog vara det värsta. UÄÄÄHHHH! Haha :)
Jag håller tummarna för ditt mål, det kommer gå galant :)
heja heja! vi är snart där. ;) ♥
Fy vad jobbigt. Jag har haft en dålig natt under hela graviditeten typ, i förrgår. Tror nog mest det hade med molvärken att göra, minsta lilla tecken på att "nu, NU kan det vara på g" så blir jag helt uppspelt, haha. Så det var nog därför. Nu verkar det ju bara varit falskt alarm dessvärre..
sv: åhh en liten flicka, vad roligt :) har ni funderat ut några namn då? :D
Härligt med mål, dom tar oss framåt :) Glass är också bra såklart :D
sv; varsågod!
Kärlek!
Jag är säker på att du kommer nå målet innan du vet ordet av, finaste Lillefot! :) Tänk, nu är det inte långt kvar.
Fint folk och glass låter ju super;)
Ahaa där ser man! Småstad kan vara riktigt mysigt, speciellt om man har nära till en större. Vet du vad du vill inrikta dig på?
Supersöt bild! :)
Plogar dem stigarna där du bor? Eller har du sådana där tennisracket på fossingarna? :D
åh, vilken fin kjol. var har du köpt den? :)