KAMERALINS

Jag har precis vaknat ur min dvala. Jag tror att jag sov för länge och dessutom chockade kroppen genom att ligga kvar i sängen och vakna till. Länge. Jag brukar vara snabb ur och falla in i tempo på rutin. Jag vet att det kan vara fel. Idag har jag har haft en skön morgon men med huvudvärk som ett filter över ögonen.



Jag och M försökte komma över veckans misär med en skogspromenad. Kroppen var slö och det blåste kallt. En timme senare så ligger jag med en kopp kaffe i sängen och skriver mina rader för den som söker. En favoritfilm som bakgrundsbrus. Jag mimar fraserna tyst för mig själv medan jag kommer på vad jag ska skriva härnäst.

Jag är mycket piggare nu. Solen tittar fram igen, litegrann. Fåglarna kvittrar och jag ska snart börja spela musik och väcka känslan. Känslan som får självförtroendet att dofta vanilj och ögonen att stråla inför en kväll vars minnen man ännu inte har skapat...