KAMERALINS

Vet ni hur mycket man funderar när man åker tåg? Varje vardagseftermiddag låter jag tankarna cirkulera i takt med musiken från hörlurarna och varje vardagseftermiddag saknar jag att sätta ord på filosofierna. (Min minilaptop gick sönder. I golvet.) Jag tänker alltid att jag ska spara orden. Lagra, liksom. Men när jag väl sitter här och har mina chanser så är jag så ofta förvriden med skrivkramp.

Idag är en sån dag. Men jag tänkte ändå försöka. Sätta ord på livet. Det regnar. Våta tygskor, rinnande smink. Värmen innanför min hud försvinner mer för varje regndroppe som fastnar på min skinnjacka. Den sortens höstregn.
Jag hör musiktoner i huvudet. Nynnar på välbekanta melodier. Min kreativitet som varit dold bland höstlöven har börjat smyga sig fram. Det luktar från nya målardukar och linsrengöring. Det är visst nån som är tillbaka.
Idag firar jag pre-birthday med fina vänner. Kvällsfika, sötsaker, leenden, tända ljus, diskussioner, filtar och film. Den sortens friande. Precis rätt i tiden.