You steal my lines and you strike me down
Idag har jag tagit ett stadigt tag om kragen. Jag har ringt vänner som jag har försummat. Pratat bort minuter med min allra, allra äldsta vän. Hon som vet att jag sluter mig i kris. Och inte ens bryr sig om att dementera det. Jag har samlat kraft med Winnerbäckska rader. Julpysslat hemma. Druckit kaffe med min ledstjärna och mor. Slagit in paket och skrattat åt livet med pantertanterna. Följt hjärtat. Gått på känsla. Jag lever. Trots att jag balanserar på en skör tråd. Ett felsteg och...
Ibland önskar jag att jag var en sån som inte kände alls.
Jag målar mina tavlor, läser min kurslitteratur, jobbar, sjunger högt och putsar listerna.
Allt för att inte hänga upp mig. På allt det där.
Kommentarer
Postat av: Monica
Du känner för att du är människa och i och med det så lever du. Det kommer att bli bättre, inte än men snart.
Trackback
