You're the storm that I belived in
De säger att jag har färg på kinderna igen. Att ögonen lever. Som de alltid gör när jag är fri. Obunden. Inga förpliktelser. Jullov. Det är märkligt det där. Hur man vill sträva uppåt. Men inte riktigt står pall under resans gång. Jag har kanske bara.. dålig resursfördelning. Helt enkelt.
Jag blir lite irriterad på henne i spegeln ibland. Hon tycks aldrig dra jämt med sig själv. Hon kanske lär sig, hon också. Hon är långt ifrån dålig. Bara orutinerad.
Jag ska jobba imorgon. Bara tanken gör mig lycklig. Jag blir småstadstjej igen. Skrattandes. Med glimten i ögat. Ingen ser något annat. Det är bra. Då vet jag att hon finns kvar. Den riktiga. Den hela. Dessutom kommer luften att förändras. En touch av norrlandsluft. Behöver jag ens säga något mer?
Det här inlägget borde kanske inte publicerats?
Det är inte så illa som det verkar. Långt ifrån.
....and all this peace has been deceiving
I like the sweet life and the silence..
..but it's the storm that I believe in..
Känner att de var ett bra inlägg, många tankar. Men skiljer de sig från andras?? Tror inte de. vem har inte konflikter med sig själv. MEN hur många klarar av att stå för dem. Inte många men du är en av dem som gör de. Du är stark. Du är kreativ. Du är Linda.
blir otroligt nyfiken på norrlandsluften! ska du så högt upp som förbi sundsvall så får du ju skrika till! (Även om jag inte alls befinner mig där förrän 25:e dec men) :P
Håller med Lindas ord. Och, det är lite hur vi tolkar dina textrader som du vill formulera på ett bra sätt. Norrlandsluften är frisk med minus 18 grader. Mindre uppskattat av hunden som skuttar på tre ben men den färgar kinderna. Ger ny energi. Är du på G uppåt i landet?
du är det finaste som finns! <3
<3
Sötnos <3
gjort idag då?:)
Du skriver så otroligt bra. Inspirerande. Hoppas allt är bra med dig/er och att ni får en bra jul! /M
