Och alla som älskat dig har hatat mig av rädsla
Jag kan mycket om depressioner och melankoli nu. Och jag känner med teorierna om att många av oss uthärdar i tron att det ska göra oss mer äkta och konstnärliga? Det har blivit otroligt fel någonstans. Ångest har förvandlats till något fint och bohemiskt. Det är plötsligt inte lika äkta att citera Kent eller kalla sig för konstnärsjäl om man inte är bottenlöst deprimerad.
Det har varit precis rätt tid att förlora sig i sitt eget hemifrån. Kroppen protesterar lite när en näpen tjej förändras. (Fast egentligen ekar det rejäl förnekelse här. Det finns ingen tid för hinder och det finns definitivt inte mentalitet för det. Så jag fortsätter att slipa mina vapen när ingen ser.) Idag har jag lagt min röst för ett människovänligt samhälle och ikväll är det fredagsmys med choklad framför Idol.
Så fint!
Svar: tack du, blir så glad!
vad duktig du har varit i veckan! hoppas allt är bra med dig. har magen växt mycket? :)
Det låter jättespännande, (efter jag läste det här inlägget iaf). Du skriver väldigt fint också.
Jag läser Arbetsrätt just nu, hoppas komma in på personalvetare till våren. Egentligen är det nog mer din utbildning som intresserar mig, men jag tror inte jag skulle kunna hantera det och gå hem och må bra. Så jag satsar på att man ska må bra på jobbet :) Hoppas du har en skön helg nu!
Jag tror vi alla är lite smått deprimerade ibland eller så blandar jag ihop det med dåliga dagar, stress och sårade hjärtan. Men jag vet att om man känt att man varit så långt ner i mörkret som man själv kan och ändå lyckats komma upp, då växer man och blir stolt över sig själv :)
Men det låter intressant att lära sig om sådant, är det vad dina kurser handlar om? :)
