KAMERALINS

Tack för många fina kommentarer i inlägget nedan. Det är svårt att förklara allt jag känner. De tappra försök jag gjort har antingen låtit otillräckliga eller ganska korkade. Det är fantastiskt - det är det enda tydliga jag får fram. Så svindlande vackert.

Jag befinner mig fortfarande mitt i tentastrid. Så det här med att få ner rätt ord för rätt känsla till er känns inte enkelt en kväll som denna. Jag svamlar och vet inte vad jag vill få fram. Skriver, raderar, skriver, raderar. Jag har varit lite av en slagen hjälte idag men skrattat mig igenom några timmar med sköna grabbar. Ibland är det fortfarande så jag trivs bäst. Det är skönt att se hur både jag och människor runt omkring förblir samma trots att livet tar vändning. Det var allt jag ville.

Det blir några dagar hemma nu. Skrivande, tedrickande och promenader genom en vinterkall småstad. Ödet har visst ett finger med i spelet lite varstans och känsla för vad som passar sig. Idag gjorde Winnerbäck mig sällskap på tåget hem. Han berättade om brustna hjärtans höst. Hur man kan dränka sig i minnen eller litervis i vin, men att allt ändå är gjort. Sedan var det något om att vattna växter än. Jag vill se det som vackert.