Punkt punkt punkt
Det är ruggigt ute idag. Och jag har ägnat min senaste timme åt att vara jävligt matt. Jag har tröttnat på att stånga mig blodig över människor som hör men faktiskt inte lyssnar. Jag har även tröttnat på att livet tar orättvisa vändningar för dem som faktiskt inte förtjänar det.
Jag svalde en känsla av hopplöshet nånstans mellan minutrarna. Någon krökar bort dyrbar tid, någon tycker att pengar är livets helhet, någon har glömt vart den en gång kom ifrån, någon slutar lyssna för att det är jobbigt att bli berörd, en annan försöker hålla sig vid ytan och en tredje bara ser på. Vart är vi på väg?
Innan allt det där gick jag oduschad länge, skrev färdigt en tentafråga, planerade in ett studiebesök, gick en långpromenad i skogen, drack te och hade det gott. Ikväll ska jag ta vid där det slutade och göra som så många andra - bara bry mig om mig själv. Och mini, så klart.
ja, ibland blir man trött. men vissa liv kan man inte leva åt andra.
Väl talat, finaste S.
Det finns ju människor till allt. Det viktigaste är ändå att veta vart man själv står. Och det vet du ju.
Härlig bild!
Tack söta du! Jag samlar en påse här ;) <3
