KAMERALINS

"Jag har återfunnit kärleken till Maia Hirasawa. Jag håller kvar som om det vore ett tryggt halmstrå. Minns sommaren då hon spelade sina melodier i parken och stormarna ännu inte hade blåst upp. Melodier är farliga för de som inte står stadigt. Jag tillhör dem inte längre intalar jag mig.

Jag har tagit bort kategorin filosofier och har lagt över alla texter i kategorin vardagsliv. För mig har det aldrig varit två olika ämnen. Det är så här jag är. Det här är mitt språk. Det vore dumt av mig att kategorisera mina rader.

Jag är mindre utvilad idag. Men det gör ingenting för snart har jag långhelg. Ni anar inte hur välbehövligt det känns." Så långt kom jag innan tiden försvann och jag var tvungen att infinna mig i gruppen för personlig-och-proffessionell-utbildning. Därefter har jag tumlat runt som bara jag kan. I ösregn. Jag såg såpbubblor trotsa regnet och segla uppåt utan att spricka. Det kändes fint. Mina tygskor har varit blöta. Och idag förstod jag nog aldrig riktigt vad de sa till mig i bänkarna man bildar sig.