KAMERALINS

Fler prinsessbilder som utlovat.
Hon är lite av mitt finaste.

  

Det har börjat skymma. Himlen är lika sagolik som rosaröd. Med ett befriande andetag lutar jag mig tillbaka och inser att jag klarade juridiktentan. Jag vet inte hur det gick till. Jag vet bara att jag klarade en högt dramatiserad kurs med alldeles för lekfulla ambitioner. Plus en känsla av ett rött blinkande underkänd i nacken. Jag är kanske lite fenomenal, trots allt. Med det så ler mina framtidsplaner stort mot mig.

Jag har gått lite i skuggan av migsjälv idag. Funderat över ett litet tickande hjärtas viskningar. En hand på min axel avbröt mig vid något tillfälle. "Jag har hört om dig. Jag visste att det skulle gå utmärkt. Socionom, ja, det ser jag verkligen dig som". Jag ler, drar i en hårlock och tar emot krediten som det innebär att vara igenkänd av en högstadielärare. Plötsligt inser jag att den kanske omedvetna viljan att lämna spår har gått i hamn. Att mycket i livet handlar om att bli ihågkommen. Att vara någon.