Det är visst nån som är tillbaka

Sjutton jävla minusgrader. Men solen skiner. Jag har haft en lugn förmiddag på jobbet och årets mysigaste eftermiddag i en av stans finaste lägenheter. Ibland kommer blixten från en klar himmel. En smäll på nosen och en insikt om hur bra man egentligen har det.
Jag har lugna nerver idag. Och tänker ägna dagen åt mysiga saker - inte ogenomtänkta som får mig ur spår. Jag ska plocka i ordning lite, nynna på Winnerbäckska toner, kanske baka muffins, skissa. Och om tiden står stilla kanske jag läser lite utvecklingspsykologi.



Jag ska gå hemma och skrota, helt enkelt.


Phantom of the opera



Musikalfilm. Konst. Te. Och tända ljus.
Ibland är allt annat överflödigt.


All these things that I've done

Vet ni hur det känns när man ser någon i ögonen, spiller ut hela sitt känsloregister? Och får gensvar i positiv anda med naturliga förklaringar? Jag älskar psykologi. Helt plötsligt är hela mitt höstmörker förklarligt. Jag är hoppfull. Vet vad som måste göras. Helt övertygad om att jag är sådär oförskämt stark igen om några månader. Jag blev så överväldigad att jag var tvungen att låsa in mig i eftermiddags. Rannsaka och dansa till Melissa Horn.



"..för jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till".
Jag är skyldig migsjälv så mycket. Så mycket. Det fina i livet. Så ett förlåt i förväg, till er som tar allt personligt.

Jag ska sakna dig imorgon

Jag är hemma & försöker lagra energi.
Jag jobbar på att känna tillit när allt känns kaos och knappt hanterbart.
Det är bara en av livets perioder - allt kommer bli bra.

Jag vandrar runt mellan mina kvadratmeter som en vilsen själ och väntar på att livet ska börja. Kanske kan vårsolen bli botemedlet. Till dess låser jag in mig bland torra böcker. Dricker te. Förlorar mig i musik. Söker efter trådar att dra i. Föreställer mig framtiden. "Jag umgås knappt med någon, ja, du vet hur jag kan bli..."


Den döda vinkeln

Jag rannsakar mig själv...

 


...lägger en del skuld. Känner tyngden. Det är dags för en shape up nu. Såhär kan man inte leva. Sömnlösa nätter. Vinterblek hud. Trötta ögon. Kronisk huvudvärk. Och ett ton kurslitteratur. Målet finns skrivet i bilderna. Lyckliga ögon. Och en blomma från mina gamla elever som viskar att jag är en bra människa. Jag har ett mål, nu kör vi.

Rise and shine honey




Indie rock and roll is what I need

Jag vandrar omkring mellan mina rum iklädd en mysdress i fleece och håret slarvigt uppsatt. Tekoppen är classic och jag har spenderat många timmar med akvarellerna. Både med traditionella vattenfärger och pennor. Jag tycker färgerna är svårblandade och jag låser mig oftast när jag ska måla konkret. Men det går framåt...


Jag har påbörjat projekt: bli-människa-igen. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte alls vad som hände igår. Men jag antar att det är dags att tänka om resursfördelningen och börja leva lugnare. Därför målar jag. Och myser framför ett Harry Potter-maraton idag.

Kvällspuss

Jag trodde att jag höll på och dö idag.
Därför ska jag ligga under mitt täcke tills jag är människa igen.


Feel the rythm of every heartbeat

Varje år vid ungefär samma tidpunkt börjar jag fundera över om jag varit grek i ett annat liv. Det är så jävla mycket vinter överallt så jag går sönder litegrann. Det är inte okej att pälsa på sig så mycket kläder så man nästan glömmer hur ens vanliga vikt känns. Eller att ha årets värsta förkylning två veckor in i januari. Enough.


Fast det är fint. Och fotovänligt. Runt omkring. Tentan är nu inlämnad. En del av mig vill vara bland galna socionomer och låta tentahetsen rinna av i takt med vinglasen som töms. En annan del av mig trivs bäst i soffan bland tända ljus, med god mat framför det klassiska fredagsnöjet Let's dance. Alla dessa delar...

Jag har vaknat på Daugavas botten

Jag tittar på weekendresor till storstäder.
I jakt efter lycka. Eller kanske bara en paus.

 


Jag vill vandra längs Daugava och nynna på Winnerbäckska toner. Omslutas av samma melankoliska sfär. Riga. Inte så långt bort från verkligheten faktiskt. Men först ska jag bli frisk. Blåsa ut huvudvärken och kunna slänga alla brustabletter för en tid. Bädda rent bland feberdimmiga lakan och kicka igång en ny kurs. Individ och familj. Jag har rört i den grytan förut. Twice.

Jag vill inte höra ordet välfärd på ett tag


Sista tentaraden är skriven och jag andas ut för den här gången. Det har gått trögt med hjärnskakning och tidernas värsta förkylning. But I did it. Nu skulle jag helst vilja spola fram tiden några år, sitta med facit i handen och få en solresa serverad. Tänk om man nångång skulle sluta att alltid ställa sig med ena foten utanför?

Ont om rutiner gott om dåliga vanor



Du har en förmåga att kunna blåsa upp och ner dina bubblor.
Utan att spräcka dem. På något sätt.


Som ett hål genom kulissen


Vit flagg från den kroniska bakfyllan idag. Istället feber och stålull i halsen. 4500 tecken skrivna på tentan. Ibland känner jag mig som superkvinnan. En hel dag hemma bland tända ljus under en filt och jag är fortfarande människa. Tomrummet har hållt sig vilandes och hämtat rekord, men idag hörde jag din röst. Allmänt vetande? Jo. Jag har världens bästa vän. Independence day som bakgrundsbrus. Och nu ska jag dricka te.

Tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår


Hjärnskakning.
Efter en turn out i pulkabacken. Jag blir illamående om jag är uppe och går för länge, har rätt taskig relation till mat och snabba reaktioner är bara att glömma. Som en kronisk bakfylla.
Jag flyttade hemifrån för ett och ett halvt år men det hindrar inte min älskade mamma från att ge mig strikta order om att ligga still, sätta utegångsförbud och muta mina grannar. Sött. Så vad gör man? Jo. Man spenderar timmar i photoshop, frossar i godis, tittar på brittiska deckare, skrattar åt tredje klassens humor, dricker vatten och söker lönlöst efter motivation inför tentan som lämnades ut igår. 23500 tecken ska skrivas. Och tio kilo hjärnskakning på det. Livet är härligt.

And then you kissed me


Psalm i januari

Första dagen i universitetskorridorerna efter ledigheten. Det kändes fint. Jag är tillfälligt starkare. Vi har ältat fattigdomsfrågor och sett saker ur många olika vinklar i sann socialarbetaranda. "Vänta vänta vänta, citerade vi just påven?!" Resten? Ja, det viskar Winnerbäck fram bättre än mig.


"Här växer tystnaden till vakum i betong och korridor. Vi glömde björkarna och änglarna i snön. Och vissa tror att du försvann. Glömskan härjar fritt och spottar skräck på Fröken Svår. Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sig an."

Vi minns och ler åt 2009s bästa


Feberfrossa



Without you, a sailor lost at sea.
Men. Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen till slut.


After we said our last amen


Han sa att det är omodernt att glida omkring och ständigt söka efter spänning och lekfullhet. Han sa att på tvåtusentalet är det modernt är att bli vuxen.

Jag lever för kicken precis som du

Jag spenderade nyårsafton vid en trygg sida av ett fint dukat långbord. Blandade vänner, nära vänner och random diskussioner. Jag kände mig jätterik många stunder och när klockan slog 12 kramade jag min partner in crime, lovade ett bättre år och lät känslorna explodera i takt med fyrverkerierna. Ibland önskar jag att jag var en sån som inte kände alls.
Jag har haft en hyfsad start på det här året. Jag har städat ut julen och gammalt groll med det. Omvärderat - bland dammtrasor och granbarr. Jag har legat timmar i soffan med en slarvig knut på huvudet - omringad av tända ljus, skissblock och färgpennor.



Det ligger nånting i luften, förutom frosten. Nånting som inte är greppvänligt.
Jag önskar jag kunde förklara. Men. Det som sker, det sker.


RSS 2.0