KAMERALINS

Jag har vandrat omkring som ett febrigt spöke sen i torsdags. Knocked out. Jag har låtit funderingar sätta klorna i mig - slita mig i stycken. Det är definitivt inte bra för mig att vara sjuk och idag tröttnade jag. Så jag trotsade feberglansiga ögon och åkte hem och drack förmiddagskaffe med mamma. Jag har dessutom börjat svara i telefonen igen och pratat bort en stund med saknade vänner. Och ikväll gick till och med lös med dammtrasan och började plocka runt saker - de som lever med mig förstår vikten av det.

Det är maniskt rent hos mig nu och det ska jag njuta av när jag är hemma imorgon. Det sistnämnda sker något motvilligt. Jag är både rastlös och rätt dålig på att plugga hemma. Så jag hade tänkt trotsa förkylningen. Men det är verkligen snökaos och alla tåg mot Göteborg är inställda. Ödet. Det finns säkert något dolt budskap jag inte ser...