KAMERALINS

Jag sjöng högt i bilen påväg mot Jönköping och livet kändes väldigt stort. Jag är relativt ung. Men när jag tillbakablickar genom åren förvånas jag alltid över vart jag har hamnat och hur det har gått till. Jag börjar förstå att allt är så mycket större än vi kan se, att allt har en mening. Så egentligen är mänskligt tvivel onödigt. För alltid hamnar vi någonstans. Som leder oss vidare.

Butiksmässan var otroligt spännande. Jag dolde min nybörjarblick med en rak rygg. Det slår aldrig fel. Jag har träffat väldigt många människor, artighetspratat, delat ut visitkort och tagit emot komplimanger. Det värmer i konstnärshjärtat och känns som ett fantastiskt steg vidare. 

Jag måste däremot erkänna att företagarandan under en mässa är lite för kylig för mig. Som många utställare sa "med det här landets ekonomi får man som grossist slåss för sina inköpare". Jag beundrar verkligen de som håller glöden. Jag själv är inte riktigt beredd för strid än och insåg att jag trivs bäst på kanten med lagom intresse. Det ser lovande ut. Men ikväll ligger jag i soffan och är bara Linda.

Ps. Ni anar inte hur mycket vackert jag hittade hos de övriga utställarna.
Shopping för inköpspris och leverans om två månader är trevligt.