Mannen i den vita hatten
Ikväll. Ett vackert eko från gamla tider. Jag andas in flashbacks och lyssnar till välbekanta lines. Kent. En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång. Winnerbäck. Du är oförstörd för mig. Jag tror det stavas nostalgi. Känslan kryper tätt intill. Då och då. Och när det sker tycks allt stå still. Jag blir 17 år igen. Det är vackert. Och långt ifrån slut.
Jag slog bort söndagstristessen med att skratta åt livet över skridskoåkning och en varm kopp te. Det borde bli en vana. Jag älskar mina vänner. Varenda en. Hanna, dig är jag stolt över.
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är inte så långt hem.
(:
Postat av: Ellen (ellerenellen.blogg.se)
Härliga bilder!
Men åh, tack <3
Postat av: Matilda Andren
Hej! Allt bra? Jag tycker din blogg verkar bra så jag tänkte vi kanske kunde bevaka varandra på bloglovin? För det är ju alltid roligt att ha en extra prenumerant som kollar bloggen? Kram
Trackback
